I en avlägsen framtid har mänskligheten utforskat en handfull galaxer och har kontakt med ett tiotal utomjordiska civilisationer. Dessvärre lever de också under konstant hot från de mystiska "invaders" som...tja...invaderar? Rydra Wong är galaxens mest framgångsrika poet, populär på båda sidorna av konflikten och ett allmänt språkgeni. När hon får besök av en högt uppsatt general angående ett språk ingen kan förstå blir hon genast intresserad. Det verkar som att språket kan sättas i samband med en rad olika terroristaktioner mot utposter viktiga för kriget. Rydra beger sig ut i rymden för att studera språket och kanske även stöta på vem det än är som talar det.

Samuel R. Delany har en lång och framgångsrik karriär som science fiction-författare bakom sig. Babel-17 var hans genombrott och vann Nebulapriset för bästa science fiction-roman 1966. Vad som först slår en när man inser att boken är över 40 år gammal är hur väl den åldrats. Inte någonstans kan man skönja de mer tidstypiska drogeskapaderna (om ni inte läst science fiction från 60-talet kan jag berätta att det är det knarkigaste man kan läsa) eller daterade referenserna till Kalla kriget. Vad som däremot blir smärtsamt tydligt är hur Delany, likt många av hans manliga kollegor inom genren, har en väldigt överkompenserande kvinnosyn. Istället för att vara det traditionella våpet som dominerade genren under tidigt 1900-tal blir Delanys Rydra Wong det totalt motsatta i någon slags kompensation för tidigare synder. Wong klarar verkligen allt. Hon är otroligt vacker, galaxens mest framstående poet, har telepatiska förmågor, är en duktig rymdskeppskapten, har svart bälte i aikido och kan lära sig ett nytt språk på några dagar. Jisses! Det är vad jag brukar kalla för "Dianasyndromet" efter Fantomens fru Diana och det är inte menat som en komplimang precis.

Just karaktärerna är väldigt sekundära i den här boken. Det här vore helt okej om det vore så att narrativet går före, något som är vanligt inom genren, men här flyter historien utan egentlig riktning. Det genomgående temat är kommunikation eller brist på den samma. Som gammal språkvetare borde jag tycka det här är riktigt intressant, men det blir det inte förrän de avslutande kapitlen. Jag har som sagt läst en hel del språk i mina dagar, men jag hade ärligt talat svårt att ta mig igenom vissa delar av boken på grund av de väldigt tekniska semantiska beskrivningarna. Som exempel kan jag ta den stream-of-consciousness som Wong hasplar ur sig när hon vaknar upp i början av ett kapitel:

"Abstract thoughts in a blue room: Nominative, genitive, elative, accusative one, accusative two, ablative, partitive, illative, instructive, abessive, adessive, inessive, essive, allative, translative, comitative. Sixteen cases to the Finnish noun."

Ok...? Vi säger väl så?

Ett annat stort problem med berättelsen som helhet är avsaknaden av en tydligt definierad antagonist. Vi får aldrig reda på varför kriget startade, vem "The Invaders" egentligen är eller vad deras motiv kan vara. Vi vet bara att de måste stoppas. Likaså, premissen med ett språk som är kopplat till terrorattacker och/eller en invasion är ganska intressant, men den faller lite på att utomjordiska språk i allmänhet tycks vara vardagsmat i Delanys universum. Det vore bra mycket mer intressant om boken hade satts i nutid då ett utomjordiskt språk verkligen hade varit främmande. Nu förefaller det mer som en kuriositet än något annat.

Boken lyckas dock ge några poänger i de avslutande kapitlen angående tanke, semantik och lingvistik. Jag kom att tänka på Noam Chomskys teorier om lingvistik och fann dessa avslutande poänger väldigt intressanta. Jag tycker dock att de borde gjorts mycket tidigare i boken och utvecklats. Nu blir det istället ett avhugget slut där man önskar att Delany hade fortsatt i femtio sidor till och på så vis kanske hade kommit fram till något med mer substans.

Betyg: 2 semantiska krumbukter av 5 möjliga

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  The End Of An Era - Sista posten på Bloggplatsen   Allt har ett slut brukar det heta och så även min tid här på Bloggplatsen. I och med nyårets stora skräckupplevelse nära hela sajten låg nere under närmre en veckas tid för mig tog jag beslu...

Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...

Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...

  Regi: Reinaldo Marcus Green Manus: Zach Baylin Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl. Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel År: 2021 Längd: 144 min Land: USA Svens...

Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...