Alla inlägg den 12 mars 2010

Av Ulf - 12 mars 2010 19:34



Titel: A Mind In Prison: The Memoir of a Son and Soldier of the Third Reich

Svensk titel: Fångad av hakkorset: Nazist och soldat i Tredje Riket

Författare: Bruno Manz

År: 2008 (svensk utgåva 2009)

Sidor: 287

Förlag: Pocketförlaget

ISBN: 978-91-86067-45-8


Bruno Manz växer upp under efterdyningarna av första världskriget i Dortmund. När nationalsocialistiska partiet bildas blir hans far helt tagen av ideologin. Han för vidare sina antisemitiska åsikter till sin unge son. Som resultat går Bruno med i vad som skulle utvecklas till Hitler Jugend redan som elvaåring. Lika säker som Bruno är på Tysklands umbäranden är resultatet av en internationell sionistisk konspiration, lika säker är han på att Adolf Hitler är mannen som ska frälsa landet. Som så många andra unga män kastas Bruno ut i kriget. Sakta under krigsförloppet börjar han dock inse att allt inte står rätt till med nazismens läror och att någonstans, kanske, har han haft fel.


Det finns åtskilliga biografier om soldater från andra världskriget. Det här är dock något så ovanligt som en biografi skriven av en tysk soldat som inte försöker krypa till korset. Manz beskriver den indoktrinering han och hans landsmän utsattes för i ung ålder och ger en bra förklaring på hur saker och ting kan utvecklas i helt fel riktning med negativ påverkan. Vad Manz däremot inte gör är att ursäkta sitt handlande genom att skylla på någon annan. En händelse som formar Manz för resten av livet är hur han vägrar tro på historierna om koncentrationslägren han får höra från en halvjudisk (!) tysk soldat i krigets slutskede. Inte ens efter kriget kan Manz förlika sig med tanken på vad som hänt utan tror att journalfilmerna från lägren är iscensatta av Hollywood. Det här är också bokens absolut starkaste kapitel. Den smärta som Manz uttrycker när han beskriver hur hans liv vänds upp och ner är väldigt påtaglig.


Rent språkligt är Manz bok väldigt faktisk och målar med en väldigt tunn pensel. Det här fungerar dock väldigt väl eftersom vad författaren verkar vara ute efter är att beskriva saker så som de skedde, utan omskrivningar. Om han inte minns någon detalj så medger han det. Framförallt ger språket en direkthet som en mer färgstark språkdräkt skulle beröva boken.


Det som är väldigt skrämmande med Manz historia är att själv sätta sig in i hur man skulle reagerat i hans situation. Manz beskriver att han efter kriget hela tiden ifrågasatt sig själv med varför han inte gjorde något. Varför var han inte en av de modiga få som faktiskt såg igenom propagandan? När vi läsare, mer än 60 år senare, läser hans verk är det enkelt att förutsätta att vi minsann inte skulle falla för så enkla propagandalögner. Jag är inte särskilt säker. Jag skulle väldigt gärna vilja tro att jag skulle varit en demokratins förkämpe under Nazi-Tyskland, men ärligt talat - hur många av oss hade varit det? Hur många hade inte egentligen gått med på lögnerna eftersom de var det enda vi hade fått höra? Det är här storheten i Manz berättelse ligger - han ursäktar inte sitt beteende, men han ber om förlåtelse. Det ligger en djup och vis distinktion mellan de två begreppen.


Betyg: 4+ historier som aldrig får glömmas av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se