Alla inlägg den 7 juni 2010

Av Ulf - 7 juni 2010 18:22



Regi: Sergio Leone

Manus: Sergio Leone/Luciano Vincenzoni mfl.

Skådespelare: Clint Eastwood, Lee Van Cleef, Eli Wallach mfl.

Produktionsbolag: Constantin Film Produktion

År: 1966

Längd: 179 min

Land: Italien/Spanien/Tyskland

Svensk åldersgräns: 15 år


Blondie, Tuco och Angel Eyes är tre män på mer eller mindre fel sida om lagen. De två förstnämnda blåser småstadsbor genom att bygga upp Tucos rykte som gangster och sen överlämna honom till lagen varpå Blondie sen räddar honom. Samtidigt arbetar Angel Eyes som prisjägare och hitman. På olika sätt får de reda på att en stor guldskatt ska ligga begravd någonstans i västern. Det finns bara några små problem. Tuco vet vilken plats de ska till, Blondie var de ska gräva och Angel Eyes är fast besluten att ta reda på vart de ska.


Det finns klassiker och sen finns det klassiker. Efter att ha förfasats över att min sambo inte hade sett den kanske mest kända westernfilmen någonsin beslöt jag mig för att vi var tvugna att se den. Jag vet inte vilken gång i ordningen det var jag såg den och jag slogs av samma tanke som jag alltid gör när det gått en tid mellan gångerna jag sett den - är den verkligen så bra som jag vill komma ihåg den som? Det kan du sätta din sista böna i tomatsås att den är!


Skådespelet från de tre huvudrollsinnehavarna är utsökt. Det finns inget annat ord för det. Eastwoods kallt stoiska "hjälte" möter Cleefs genomruttna persona och ljuv filmkonst uppstår. Säga vad man vill om de två westernlegenderna, men det här är dock Eli Wallachs film rakt igenom. I rollen som Tuco (The Ugly) lyckas han skapa en karaktär som man egentligen har all anledning att hata men inte kan låta bli tycka är förbaskat charmig. Han har helt klart filmens bästa repliker också och Sergio Leone låter honom leverera dem med full finess och klass.


Regimässigt är detta Leones magnum opus. Jag tror att han varken förr eller senare kom upp i samma klass som här. De spanska vidderna har aldrig sett mer vindpinade ut och Leone vet exakt hur han ska använda dem till bästa effekt. Det här är också filmen där Leones och kompositören Ennio Morricones fungerar som allra bäst. Från det stilbildande introt till duellen väver Morricone helt fantastisk musik av de mest märkliga ljud.


Manuset är även det intressant. På ytan tycks det handla mest om en skattjakt, men när man ser tillbaka på filmen börjar fler bottnar framträda. Quentin Tarantino ska ha sagt att det mest fantastiska med Il Buono, Il Brutto, Il Cattivo är hur karaktärerna går igenom helvetet och tillbaka och egentligen inte lär sig någonting. Det ger en cynisk med samtidigt märkligt tillfredsställande twist av filmens budskap - lita på dig själv och håll ögonen på priset. Om det sen är applicerbart i verkliga livet eller inte spelar inte så mycket roll - det här är en karaktärsstudie i ren girighet. Girighet och coolhet.


Att inte ge den här filmen högsta betyg vore tjänstefel. Vissa så kallade klassiker håller inte för en andra, för att inte säga femtonde, genomtittning och förefaller väldigt passé. Den här filmen är ett av de få undantagen som ger något nytt varje gång man ser den. En av världens bästa filmer genom tiderna.


Betyg: 5 ai-ai-aa-wa-wa-wa av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se