Regi: Jon Favreau

Manus: Justin Theroux

Skådespelare: Robert Downey Jr., Mickey Rourke, Gwyneth Paltrow mfl.

Produktionsbolag: Marvel Studios/Paramount Pictures

År: 2010

Längd: 124 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

Sedan sitt avslöjande av sin hemliga identitet som Iron Man lever Tony Stark ett ännu mer spektakulärt jet set-liv än tidigare. Allt är dock inte som det ska vara. Den amerikanska senaten är upprörd över att Stark inte vill lämna över tekniken bakom sin dräkt och Stark själv börjar känna av sitt dåliga hjärta. Samtidigt är en rysk fängelsekund med imponerande tekniska kunskaper av någon anledning ute efter Tony - och han har teknik snarlik Tonys egen på sin sida.

Iron Man (2008) var en färsk injektion i de allt tröttare adaptionerna av Marvels superhjältar. Robert Downey Jr. gjorde verkligen rollen som den excentriske Tony Stark till sin egen och filmen bjöd på rolig dialog och en jäkla massa action. Två år senare kommer en uppföljare som behåller den roliga dialogen men dessvärre tonar ner actionscenerna. Tony Stark/Iron Man har alltid varit en av mina favoriter i Marvels universum. Han är en fullblodsnarcissist med ordentliga personliga problem både när det gäller sin hälsa och sin relation till alkohol. Det gör honom till en hjälte med en mörk sida - vilket oftast är de bästa hjältarna.

I Iron Man 2 läggs det stor vikt vid Starks personliga problem men dessvärre görs det inte lika bra som i Marvels serier. Downey Jr. underspelar sin roll i de mer personliga scenerna samtidigt som han är lika bra som innan i de mer komiska och actionladdade. Paltrow gör som innan en väldigt bra roll som Pepper Potts och scenerna mellan henne och Downey Jr. är bland filmens höjdpunkter rent dialogmässigt. Dessvärre utnyttjar inte filmen en annan känd skådespelerskas, Scarlett Johansson, talang tillnärmelsevis lika mycket som jag hade hoppats på. Hennes rollfigur är väl inte en av Marvels större skapelser, men jag hade ändå sett fram emot att se Black Widow sparka lite mer röv än vad hon gjorde. Som det är nu fick hon en riktigt bra scen och resten var utfyllnad. På skurksidan har vi Mickey Rourke i en roll som såg mycket bättre ut på papper och i trailers än i den färdiga filmen. Rourke kan se riktigt hotfull ut men hans löjliga ryska accent fråntar honom möjligheten att verkligen leva sig in i sin roll. Tack och lov är Sam Rockwell mycket bättre som korrumperad senator.

Favreu, som även har en mindre biroll i filmen, har lyckats väl med de actionscener som nu finns i filmen (speciellt slutstriden är väldigt välregisserad) och i dialogscenerna. Vad han inte riktigt lyckats med är scenerna där Downey Jr. i allmänhet och Rourke i synnerhet ska föra filmen själva. Det blir lätt lite stelt och tillgjort. Man bör dock ha i åtanke att Therouxs manus inte är så mycket att hurra för alla gånger. Vissa av scenerna känns på tok för utdragna och Theroux visar en ganska dålig förståelse för källmaterialet. Han ska dock ha en eloge för att han gett James Rhodes/War Machine en så framträdande roll som han har.

Iron Man 2 fungerar bra som matinéunderhållning och som uppbyggnad till den enorma superhjältesluggerfesten The Avengers (2012). Det är dock en film som skulle tjänat på att ha haft ett tajtare manus och mer action.

Betyg: 3 intressanta toalettlösningar för superhjältar av 5 möjliga