Regi: Anthony DiBlasi

Manus: Anthony DiBlasi (baserad på Clive Barkers novell med samma namn)

Skådespelare: Jackson Rathbone, Shaun Evans, Hanne Steen mfl.

Produktionsbolag: Matador Pictures/Midnight Picture Show mfl.

År: 2009

Längd: 90 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: Ej granskad, med stor sannolikhet 15 år

När collegestudenten Quaid träffar den aspirerande regissören Steve föds idén till en dokumentär om folks innersta rädslor. Quaid, allt mer frustrerad med projektet och vad han anser vara människors självcensur framför kameran, börjar ta till allt mer extrema metoder för att få fram en sann skräck hos intervjupersonerna samtidigt som han måste brottas med sina egna demoner.

Jag har ett ambivalent förhållande till Clive Barker. Vissa av hans noveller har gått rakt in och lagt sig någonstans i min hjärnas mörkaste vrår, andra har gått helt förbi. Ofta är det noveller som vid en första genomläsning inte ger så mycket som efter ett tag blir mina favoriter. Dread, tagen från Barkers novellsamling Books of Blood Volume 1, är dock en av novellerna jag inte kunnat släppa sen jag läste den för drygt fem år sedan - speciellt inte eftersom jag alltid tyckt att det skulle blivit en perfekt film. Så hur förvaltar regissören/manusförfattaren Anthony DiBlasi sitt källmaterial? Med blandad framgång skulle det visa sig.

Det stora problemet med DiBlasis version av Barkers mardröm är att han har på tok för bråttom. Novellen lyckades vara krypande och subtil trots sin korta längd. DiBlasi, förstagångsregissör här, har inte erfarenheten för att kunna visa den underliggande psykologin på ett bra sätt. Det blir väldigt mycket skriva på näsan och "telling but not showing".

Därmed inte sagt att filmen är skräp. Fotot är snyggt, skådespelarna (i synnerhet Laura Donnelly som den vanställda Abby) är bra och när DiBlasi väl kommer fram till det han uppenbart längtat efter att filma (de sista 20 minuterna) ser man helt klart att han bara behöver lite mer kött på benen innan han kan bli en riktigt duktig regissör. Jag tycker bara det är lite synd att Dread var hans första film. Den har mycket stor potential och vissa scener är ypperliga, men som helhet kan jag inte ge den mer än ett medelbetyg.

Betyg: 3 det där hade nog Livsmedelsverket rynkat på näsan åt av 5 möjliga