Regi: Sylvain Chomet

Manus: Sylvain Chomet (baserat på Jacques Tatis manus med samma namn)

Medverkande: Jean-Claude Donda, Elidh Rankin, Duncan McNeil mfl.

Produktionsbolag: Ink. Digital/Django Films/Ciné B mfl.

År: 2010

Längd: 80 min

Land: Frankrike/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 7 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0775489/

En scenmagikers karriär börjar bli lidande när nya former av underhållning, exempelvis rockmusik, slår igenom. Modfälld reser han till Skottland för att uppträda i en liten fiskeby. Där träffar han den unga servitrisen Alice som bestämmer sig för att följa med magikern till Edinburgh för att finna ett nytt liv.

Jaques Tati är en legend inom filmens värld och det med rätta. Med små medel, ännu färre repliker och skarpsynta observationer av mänskligt beteende skapade han en handfull tidlösa komedier. L'illusionniste baseras på ett tidigare oproducerat manus av Tati och är en av de vackraste filmer jag någonsin sett. Av naturliga skäl (Tati dog 1982) valde man att animera filmen. I en värld där överanvändning av CGI regerar den animerade filmen är det en uppenbarelse att se en traditionellt animerad film med CGI-animationer där de lämpar sig och inte mer. Illusionisten själv, baserad på Jaques Tati, är en tragisk karaktär med ett alltför stort hjärta. Han låter människor utnyttja hans godhet för sin kärlek till konsten som har varit hans levebröd. Samtidigt är hans förhållande till den unga Alice ett vackert fader-dotterförhållande med en viss svärta då Alice inte verkar inse att mannens magi inte är på riktigt och att han inte gjord av pengar. Vänliga gester blir till krav från Alice och i vissa scener tyckte jag riktigt illa om henne.

L'Illusionniste ska ses på duk. Jag såg filmen inför Oscarsgalan i år på min alldeles för lilla datorskärm, men när jag idag fick chansen att se den på duk (ensam i biosalongen med min polare dessutom) fick filmen ytterligare en dimension. Landskapen, de fantastiska landskapen, blev skarpare och mer episka och musiken än mer rörande.

L'illusionniste fick dessvärre, trots Oscarsnomineringen, inte den uppmärksamhet den förtjänade i Sverige. Sylvain Chomet är, trots att detta var hans fjärde nominering på fem filmer, ofta bortglömd i det kalla Nord. Gör dig själv och Chomet en tjänst och skaffa den här filmen. Gör dig själv en ännu större tjänst och se den på duk om tillfälle ges.

Betyg: 5 bitska kaniner av 5 möjliga