Regi: Eli Craig

Manus: Eli Craig & Morgan Jurgenson

Medverkande: Tyler Labine, Alan Tudyk, Katrina Bowden mfl.

Produktionsbolag: Eden Rock Media/Looby Lou/Urban Island mfl.

År: 2010

Längd: 89 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej granskad (IMDB), största sannolikhet från 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1465522/

Tucker och Dale är ett radarpar som äntligen har kunnat förverkliga sin dröm om att köpa en semesterstuga mitt ute i skogen. Vad de inte hade räknat med är att ett gäng collegeungdomar skulle åka ut för att campa precis bredvid deras ägor. När Dale räddar en av ungdomarna från att drunkna misstolkar hennes vänner detta som att hon blir kidnappad. Frågan är mest om inte tonåringarna är sina egna värsta fiender.

Jag skaffade den här filmen helt på grund av titeln. En film som har "vs. Evil" i sin titel kan inte vara genomusel, resonerade jag. Det visade sig att jag hade rätt. Det här är något av det roligaste jag sett på flera år. Bara konceptet är helt fantastiskt - att använda sig av såväl regionala som filmiska stereotyper för att skapa riktigt roliga scener och dialog. En varning bör dock utfärdas (om det inte framgår av postern ovan) - det krävs troligen att man har en förkärlek för svart humor för att uppskatta den här filmen då Eli Craig sannerligen inte sparat in på den röda sörjan. Tänk er Evil Dead II (1987) möter Deliverance (1972) och ni kommer ganska nära en beskrivning av den här filmen.

Manuset är kort och gott genialiskt. Alla som sett en slasherfilm vet hur idiotiska tonåringarna i sådana filmer brukar vara. Tucker & Dale vs. Evil använder detta till sin fördel och radar upp missförstånd på missförstånd så att det ligger nära väldigt blodig slapstick ibland. Likaså är dialogen välskriven och skådespelarna helt perfekta i sina roller. Den allra bästa av dem är Alan Tudyk som den kroniskt blyge och kärlekskranke Dale. Han har en komisk timing som är obetalbar. Tudyk är troligen mest känd för sin roll i den alltför tidigt nedlagda sci-fi-serien Firefly (2002-2003) och förhoppningsvis kan han fortsätta få roller i Joss Whedons produktioner. Det är han definitivt värd. Eli Craigs regi är riktigt imponerande för att vara hans första långfilm och han vann mycket riktigt en del fina utmärkelser för sitt arbete. Han är någon att hålla ögonen på längre fram.

Jag blev, som ni kanske förstår, helt knockad av den här filmen. Fruktansvärt rolig, intressant på ett rent filmiskt plan och kunglig underhållning. Vad mer kan man begära?

Betyg: 5 missförstådda stereotyper av 5 möjliga