Titel: Radhusdisco

Författare: Morgan Larsson

År: 2010

Sidor: 435

Förlag: Pocketförlaget (hårdpärm av Piratförlaget)

ISBN: 978-91-86675-32-5

Morris växer upp i Trollhättan med omnejd under sent 1970-tal och in i 80-talets värld av videovåld, hårdrock, pastellfärg och axelvaddar. Den ständigt grubblande Morris värld och uppväxt skildras från skolstarten till grundskolans slut och de första stapplande stegen in i vuxenlivet.

Morgan Larsson, främst känd som radiopratare innan den här boken, har skrivit en väldigt personlig historia som enligt honom själv hämtar merparten av inspirationen från hans egen uppväxt. Morris är en karaktär det är lätt att tycka om - inte minst eftersom Larsson lyckas fånga alla de där små detaljerna och orosmomenten man upplevde som liten. Morris ofelbara barnlogik är väldigt underhållande att följa och igenkänningsfaktorn, även om jag främst växte upp under 90-talet, är väldigt hög. Det är troligen det som gör Larssons bok allmängiltig för de flesta generationer - de här sakerna går alltid igen.

Men även om igenkänningsfaktorn och humorn finns där blir avsaknaden av en riktig konflikt det som tyvärr gör den här boken tämligen lättförglömlig. Jag förstår poängen med att skildra en uppväxt från ett Svenssonperspektiv utan några större konflikter, men det gör tyvärr inte att historien i sig blir särskilt intressant. Det blir snarare lösryckta, om än väldigt underhållande, anekdoter som staplas på hög.

Jag är väldigt kluven till Radhusdisco - å ena sidan är det en väldigt bra skriven bok (Larsson har redan nu ett fantastiskt språk) men å andra sidan flyter den mest på och ger inget större tuggmotstånd. Trevlig sommarläsning men kanske inget jag kommer komma tillbaka till.

Betyg: 3 pissestånd av 5 möjliga