Alla inlägg den 6 januari 2012

Av Ulf - 6 januari 2012 22:42


Regi: Shawn Levy

Manus: John Gatins (baserad på Richard Mathesons novell Steel)

Medverkande: Hugh Jackman, Dakota Goyo, Evangeline Lilly mfl.

Produktionsbolag: 21 Laps/Angry Films/ImageMovers mfl.

År: 2011

Längd: 127 min

Land: USA/Indien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0433035/



I en närliggande framtid har robotboxning blivit en av världens mest populära sporter. Charlie Kenton, avdankad proffsboxare, livnär sig på att styra sin robot i fajter mot allt ifrån andra robotar till tjurar. Pank och utblottad ser Charlie sin chans till att köpa en bättre robot när hans före detta flickvän och modern till hans elvaårige son, Max, dör. För 50 000 dollar tänker Charlie skriva över enskild omvårdnad för Max till sonens moster. Han blir dock "fast" med sin son över sommaren och inser snart att Max är en riktig höjdare på det här med robotar.


Ja... herregud. Ett betyg på IMDB på 7,4 och rekommendationer från två vänner fick mig att se den här filmen trots att jag minst sagt var skeptisk. Jag önskar att jag hade litat på min magkänsla. Real Steel lyckas göra något så galet som robotboxning tråkigt. Jag trodde inte det var möjligt, men när robotarna har mer personlighet än karaktärerna är det riktigt illa. Hugh Jackman är förbaskat tråkig när han inte är Wolverine helt enkelt. Han klarar inte av att bära upp den här filmen och det gör inte den mest irriterande skådisen från Lost (2004 - 2010), Evangeline Lilly, heller. Dakota Goyo (Max) är inte heller någon vidare duktig skådespelare. Det kan tyckas elakt att klanka ner på en tolvårig skådespelare, men när jag vet hur fruktansvärt många duktiga barnskådespelare det finns i Hollywood borde castingen kunnat hitta någon bättre. Talande för alla tre är det konstanta överspelet. Ibland är det som att titta på en uppsättning av den lokala byteatern med en budget på 110 miljoner dollar.


Manuset, om man kan kalla det för det, är (förhoppningsvis löst) baserat på en novell av science fiction-giganten Richard Matheson. Om ni känner igen namnet är det för att han bland annat skrev science fiction-klassikern I Am Legend som filmatiserats ett otal gånger, senast med Will Smith i huvudrollen. Så vad får man om man plockar bort Mathesons humanism och ersätter den med robotar utan känslor? Ett konstant överspel, platta karaktärer och tunn dialog. Hugh Jackmans karaktär, Charlie, är den värst skrivna av dem alla. Jag antar att John Gatins ville förmedla att karaktärern skulle vara en skitstövel med ett hjärta av guld. Han glömde det där hjärtat någonstans. Huvudkaraktären vi ska sympatisera med säljer sin son för att kunna köpa en jävla robot! Det värsta är att jag skulle kunna förlåta allt det här om man helt fokuserat på att visa robotar som bankar oljan ur varandra. Vissa av actionscenerna är till och med ganska bra.


Regin är inte mycket bättre. Shawn Levy, mest känd för den åtminstone till vissa delar småcharmiga Night At The Museum (2006), har regisserat en film där skådespelarna inte verkar betyda något utan allt krut läggs på actionscenerna. Återigen, det hade varit okej om filmen fokuserat helt på robotslagsmål och inte varit över två timmar lång!


När jag började skriva den här recensionen tänkte jag ge Real Steel ett knappt godkänt betyg. Ju mer jag skriver om den desto mer förbannad blir jag över att sån här skit får 110 miljoner dollar i budget. Det är inget fel på genrefilm (vad recenserar jag mest på bloggen?) men även genrefilm kan ha hjärta och hjärna. Det här är riktigt, riktigt, dåligt - och inte på ett bra sätt.


Betyg: 1 plåtniklas av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 6 januari 2012 14:38

Franchise Hell: The Omen - Sammanfattning



   


De fem filmerna i The Omen-franchisen innehar tillsammans plats tio på listan över de mest inkomstbringande skräckfilmsserierna genom tiderna. Det är intressant för flera anledningar, inte minst för att en av dessa filmer, del fyra, bara fick biografdistribution i världens engelsktalande länder. Serien är också noterbar för de väldigt långa hoppen i kvalitet mellan delarna samt för att ha en av de svagaste första delarna av någon av franchiserna på min lista.


De tre första filmerna i franchisen följer Damien Thorne, antikrist personifierad, under hans uppväxt hos sina adoptivföräldrar och sedermera vuxna liv som affärsmagnat. Det är också de tre första filmerna i serien som är någonting att vilja ha överhuvudtaget. Damien utvecklas till en intressant tolkning av antikrist som uppvisar många fler mänskliga sidor än vad man kan förvänta sig av djävulens son. Faktum är att han till och med är ganska svag i sina krafter och måste ha hjälp från sina följeslagare vid ett flertal tillfällen. Detta går tillbaka till något som Richard Donner, regissör till del ett, ville förmedla med sin film i serien. Enligt Donner ska han ha försökt regissera en film där det inte stod klart att Damien faktiskt var antikrist utan att händelserna i första filmen lika gärna kunde vara sammanträffande kombinerat med ett psykotiskt sammanbrott från båda Damiens adoptivföräldrar. En intressant tanke och en mycket mer intressant historia än vad som till sist presenterades på vita duken.


De två sista filmerna i serien är en historia för sig (eller två historier om vi nu ska vara petiga). Tidigare nämnda del fyra bygger förvisso vidare på händelserna i föregående film men gör det på ett så märkligt sätt att den borde stått för sig själv. Det försöker remaken från 2006 att göra men faller, som jag påpekade i gårdagens recension, väldigt platt.


The Omen-franchisen är ingen personlig favorit men till skillnad från många andra skräckfilmsserier försöker den åtminstone ge tittaren något nytt med varje ny installation, remaken borträknad. För det bör den premieras. Nästa franchise: Saw.


Recenserade filmer i serien:


The Omen (1976) - 2 förvånansvärt svaga antikrists av 5 möjliga

Damien: Omen II (1978) - 4 förbaskade korpar av 5 möjliga

The Omen III: The Final Conflict (1981) - 3 om Damien kan manipulera människor genom att titta på dem, varför har han inte vunnit redan där? av 5 möjliga

The Omen IV: The Awakening (1991) - 2 inverterade kors av 5 möjliga

The Omen (2006) - 2- imorgon blir det franchisesammanfattning av 5 möjliga


Snittbetyg (plus och minus borträknade): 2,6


Notering: Eftersom en betygsskala 1 - 5 ger ganska dålig koll på jämförelser över en lång rad filmer har jag beslutat min för att avrunda till närmsta tiondel istället för närmsta heltal. Därför har betyget för Friday The 13th som helhet höjts från 2 till 2,3.



ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7 8
9
10 11 12 13
14
15
16 17 18
19
20
21 22
23 24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se