Alla inlägg den 31 januari 2012
The Descendants
Extremely Loud & Incredibly Close
Hugo
War Horse
Demián Bichir for A Better Life
George Clooney for The Descendants
Glenn Close for Albert Nobbs
Viola Davis for The Help
Meryl Streep for The Iron Lady
Michelle Williams for My Week with Marilyn
Kenneth Branagh for My Week with Marilyn
Jonah Hill for Moneyball
Nick Nolte for Warrior
Max von Sydow for Extremely Loud & Incredibly Close
Janet McTeer for Albert Nobbs
Alexander Payne for The Descendants
Martin Scorsese for Hugo
A Seperation: Asghar Farhadi
The Descendants: Alexander Payne, Nat Faxon, Jim Rash
Hugo: John Logan
Bullhead (Belgium)
Hearat Shulayim (Israel)
In Darkness (Poland)
Monsieur Lazhar (Canada)
A Seperation (Iran)
The Adventures Of Tintin: John Williams
Hugo: Howard Shore
War Horse: John Williams
"Man or Muppet" from The Muppets
Hell and Back Again
If a Tree Falls: A Story of the Earth Liberation Front
Paradise Lost 3: Purgatory
Pina
Undefeated
The Barber of Birmingham: Foot Soldier of the Civil Rights Movement
God Is the Bigger Elvis
Incident in New Baghdad
Saving Face
The Tsunami and the Cherry Blossom
Dimanche
The Fantastic Flying Books of Mr. Morris Lessmore
La Luna
A Morning Strol
Wild Life
Pentecost
Raju
The Shore
Time Freak
Tuba
Regi: Chris Miller
Manus: David H. Steinberg/Tom Wheeler/Jon Zack
Medverkande: Antonio Banderas, Salma Hayek, Zach Galifianakis mfl.
Produktionsbolag: DreamWorks Animation
År: 2011
Längd: 90 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 7
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0448694/
Puss In Boots (hädanefter kallad för sitt svenska namn "Mästerkatten" för att undvika förvirring med titeln) är en jagad katt. Felaktigt anklagad för att ha rånat banken i den sömniga lilla mexikanska småstad där han växte upp driver han från stad till stad för att livnära sig bäst han kan. När hans väg korsas av en annan katt med kleptomaniska tendenser stöter han även på sin gamle vän Humpty Dumpty - vars fel det är att Mästerkatten blev anklagad för brottet han inte begick. De tre beger sig ut på äventyr för att hitta guldvärpande gåsen och betala tillbaka pengarna till sin hemstad. Men har verkligen Humpty ändrat sig?
Jag hade ingen som helst lust att se den här filmen efter morgonens skräprulle Kung Fu Panda 2 (2011). Puss In Boots är även den från DreamWorks Animation och är till råga på allt baserad på en bikaraktär från Shrek 2 (2004). Det lät minst sagt som ett desperat försök att fortsätta tjäna pengar på det gröna träsktrollets popularitet. Döm min förvåning då det här visade sig vara en av de bättre animerade filmerna jag sett från förra året.
Det blir oundvikligt att jag jämför den med den andra produktionen från DreamWorks jag såg idag, så det är lika bra att få det ur vägen. Det som skiljer Puss In Boots från Kung Fu Panda 2 är framförallt två saker - röstskådespelare och manus. Puss In Boots tar en klassisk västernhistoria med lika delar Zorro som Sergio Leone och kör hårt från första bildrutan. Man lyckas ta en hel del poäng från mig bara genom små detaljer som visar att den här filmen är genomtänkt... tills slutet i alla fall, men det kommer vi till. Röstskådespelarna, i synnerhet Antonio Banderas, är också mycket bättre än i Kung Fu Panda 2 och animationsavdelning hos DreamWorks verkar ha lagt ner mycket mer jobb på att få en schysst textur på allt som händer på skärmen. I jämförelse ser Kung Fu Panda 2 ut som skit. I jämförelse med konkurerande västernanimationen Rango (2011) är den dessutom rolig. Hör och häpna!
Vad jag menade med slutet på manuset innan så är finalen ganska påklistrad och jag hade hellre sett att filmen var tio minuter längre än att se all sensmoral staplad i slutet. Det blir en ganska sötsliskig avslutning på en film som faktiskt vågar ha lite svärta. Dessutom kan man ifrågasätta en del av de populärkulturella referenserna som bara känns trötta. Men, för den som vill ha en animerad film från landet i väst som faktiskt är underhållande rekommenderas Puss In Boots. Låt oss dock slippa uppföljare. Snälla?
Betyg: 4- sago mash-ups av 5 möjliga
Regi: Jennifer Yuh
Manus: Jonathan Aibel & Glenn Berger
Medverkande: Jack Black, Angelina Jolie, Gary Oldman mfl.
Produktionsbolag: DreamWorks Animation
År: 2011
Längd: 91 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 7
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1302011/
Po lever sin dröm som Drakkrigaren och bekämpar banditer, tjuvar och allsköns avskum tillsammans med sina vänner var och varannan dag. Snart nås templet dock av dåliga nyheter. Den gamle krigsherren Shen har återvänt från sin exil och tagit med sig ett fruktansvärt nytt vapen som kan förändra Kina för alltid. Vid deras första möte inser Po att Shen dessutom har något att göra med hans sedan länge döda föräldrar.
Kung Fu Panda (2008) var inte på något sätt ett mästerverk, men den lyckades ta formeln från gammal kung fu-film från 70-talet och vrida och vända på den så att den passade 2000-talets yngre publik. Snyggt jobbat och dessutom roligt för en gammal diggare av kung fu-film som mig själv! Tre år senare har originalfilmens någorlunda färska och fräscha version av animerat matinéäventyr fått en uppföljare som helt har tappat stilen, charmen och stuket.
Jag är inte alltför glad för Jack Black när han spelar... Jack Black - det vill säga när han oupphörligen rapar upp dåliga surfarlika repliker som nästan alla anspelar på hur "häftigt allting är!". De flesta scener i Kung Fu Panda 2 är i princip just det - Jack Blacks träiga monologer. När man har en skådespelarensemble med alla från Dustin Hoffman till Jackie Chan är det synd och skam att inte använda sig av dem mer än vad man gör. De enda två som får lite fler repliker är Angelina Jolie (okej, antar jag) och Gary Oldman. Oldman kämpar mot ett ganska taffligt skrivet manus och gör det bästa han kan av sin skurkroll. Ibland är det till och med ganska bra.
Animationen utmärker sig inte nämnvärt från andra CG-animerade rullar från de senaste fem åren förutom i Pos drömsekvenser. Stilen som presenteras där, mycket mer lik traditionell kinesisk konst, är bra mycket mer intressant än stilen i huvudhistorien. Manuset är som sagt ganska taffligt. Framförallt bjuder det inte på några överraskningar och den komiska timingen är oftast helt frånvarande. Därmed inte sagt att här inte finns scener som ensamma kan vara riktigt roliga. Som helhet är historien dock bara ännu ett återberättande av "film två i en hjältesaga" - det vill säga: hjälte får reda på något om sitt förflutna som plågar honom och får honom att tvivla på sina krafter. Hjälte vänder sedan detta trauma till sin egen fördel och blir starkare än någonsin förr. Meh...
Betyg: 2- tröttsamma "that was awesome/radical/cool"-repliker av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 |
31 | ||||||||
|