Titel: Låt de gamla drömmarna dö

Författare: John Ajvide Lindqvist

År: 2011

Sidor: 364

Förlag: Ordfront

ISBN: 978-91-7037-643-6

Jag brukar hylla John Ajvide Lindqvist som den främste nu verksamme berättaren inom svensk litteratur. Det var sisådär populär på litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, men å andra sidan sitter de fortfarande och okritiskt hyllar Vergilius och Homeros. Nåja, nu ska inte den här recensionen handla om mitt komplicerade förhållande till litteraturkanon utan om Lindqvists samlade berättelser i Låt de gamla drömmarna dö. Att kalla den här boken för något annat än "textsamling" vore falsk marknadsföring. Här finns noveller, manus till radio- och tv, en reseberättelse, ett debattinlägg och mycket mer. Som samling är den alltså rejält spretig men det mesta här är riktigt bra.

I novellsektionen finns en rad riktigt bra berättelser, från den Lovecraft-doftande Tindalos till novellen till Göteborgs filmfestival, Ansiktsburk av Erik Pettersson. Speciellt den sistnämnda, i allt sitt märkliga metaberättande, är ytterst fascinerade, rolig och otäck på samma gång. Bland annat dyker Roy Andersson upp som en väldigt arg svensk filmlegend. Även kortnovellerna Fulet och Garnet är väldigt, väldigt bra. Boken tappar dock rejält i den alltför långa Känner du Rudi Schmerz?. Lindqvist kallar novellen för sin "urkälla" i förordet. Ja, man kan definitivt spåra många av Lindqvists idéer och uttryck från Rudi Schmerz, men jag fastnade aldrig för den ändå. Nåväl, novelldelen avslutas med Låt de gamla drömmarna dö - en epilog till Lindqvists Låt den rätte komma in. Den är bra, men tillhör inte samlingens bästa. Jag tyckte om slutet på Låt den rätte komma in och tyckte det kunde stannat där, men men.

Bland samlingens övriga material sticker tacktalet till Selma Lagerlöf-priset, Selma is King, och de ofilmade sketcherna till Reuter & Skoog ut. Jag har själv varit inne på idén om en koppling mellan Stephen King och Selma Lagerlöf, men Lindqvist uttrycker det bättre än jag hade kunnat.

Sammantaget är Låt de gamla drömmarna dö en brokig samling med många höjdpunkter och några dalgångar. För den som gillar Lindqvists andra verk är det oumbärlig läsning. Ni andra är nog lite konstiga ändå.

Betyg: 4 ansiktsburkar av 5 möjliga