Titel: Catching Fire

Svensk titel: Fatta eld

Författare: Suzanne Collins

År: 2009  (svensk utgåva 2010)

Sidor: 472

Förlag: Scholastic Inc (svenskt förlag Bonnier Carlsen)

ISBN: 978-1407-10936-7

Spelen är över och Katniss och Peeta återvänder mot alla odds hem till District 12. Medan de båda förbereder sig för sin turné runt om i distrikten nås Katniss av envisa rykten som talar om revolt och oroligheter. När presidenten själv dyker upp hemma hos henne och berättar att Katniss sätt att vinna Spelen på har orsakat regimen en hel del trubbel anar Katniss att någonting är på gång - något som aldrig tidigare hänt i Spelens historia...

Bok två i Suzanne Collins omåttligt populära trilogi blev inte långlivad i min bokhög. När man har en flickvän som nästan smög omkring på tå och kastade lystna blickar på boken insåg jag att det nog var bäst att jag skyndade mig att läsa ut den. Collins utvecklar sin fascinerande värld, Panem, och introducerar oss för nya karaktärer. Ändå kunde jag inte låta bli att känna en viss deja vu-känsla när sista kapitlet var över. Catching Fire är uppbyggd på precis samma sätt som trilogins första del och även om denna var mycket bra känns det som jag läst det förut. Boken innehåller samma tre delar som sin föregångare; District 12, huvudstaden, Spelen, och känns på så vis ganska förutsägbar. Därmed inte sagt att Collins inte är en duktig berättare. Jag tror bara att jag hade väntat mig lite mer.

Catching Fire lyckades dock gripa tag i mig på samma sätt som första delen när det gäller "bara ett kapitel till-syndromet". Collins är som sagt en mycket skicklig berättare som vet hur man klistrar fast en bok i läsarens händer. Språket är rappt och handlingen snabb och rik på små vändningar. Karaktärsutvecklingen, framförallt hos Katniss, är också lysande. Collins skriver inte sin publik på näsan utan låter de subtila förändringarna ta sin tid och lurar på så sätt in läsaren i samma utveckling som Katniss. Det är riktigt skickligt och snyggt! 

Mellandelarna i trilogier brukar alltid vara mina favoriter. Det är i dessa allt går åt helvete och allt byggs upp inför den stora finalen. Den här boken känns mest som ett mellansteg, men Catching Fire lyckades få mig att lägga ner boken och påbörja nästa utan att ta en paus. Det är ganska imponerande i sig. Sammanfattningsvis en mycket bra bok, men inte lika vass som ettan.

Betyg: 4- dödsklockor av 5 möjliga