Alla inlägg den 8 maj 2013

Av Ulf - 8 maj 2013 18:06

 

Tack för mardrömmarna, Ray

 

Igår gick Ray Harryhausen ur tiden, 92 år gammal. Han är ett av de där namnen som aldrig riktigt blev någon som gemene man kände till, men alla som har något djupare intresse av film (i synnerhet äventyrs- och skräckfilm) har någon relation till. Harryhausen skapade några av de mest inflytelserika specialeffekterna filmvärlden har skådat och lyckades ge tusentals barn mardrömmar.

 

Mina egna mardrömmar om Harryhausens skapelser tog sin början när jag som åttaåring såg Jason and the Argonauts (1963) på någon kabelkanal jag absolut inte skulle titta på. Filmen är en adaption av de klassiska grekiska myterna om Jason och hans jakt på Det gyllene skinnet. Harryhausen använde sig av sin egen version av stop motion-teknik, kallad Dynamation, för att få sagomonstren att röra på sig. Mest känd är filmen för scenen där Jason strider mot en grupp skelettsoldater. Harryhausens paradoxalt nog samtidigt ryckiga och mjuka animation ger skeletten en realism och samtidigt en utomvärldslighet som gjorde att benranglen (speciellt deras skrik) hemsökte mina drömmar i flera veckor efter jag sett filmen.

 

Harryhausens tekniska expertis blev grunden för specialeffekterna i väldigt många filmer från 60-talet fram tills att datoranimation tog över arbetet nästan helt omkring sekelskiftet. Utan Harryhausen hade vi inte haft effekterna i Star Wars (1977), Raiders Of The Lost Ark (1981) eller Aliens (1986) för att nämna några. Hans egen karriär som specialeffektsmakare slutade redan 1981 med Clash of the Titansmen hans insatser för filmhistorien är och förblir odödliga. Så tack, Ray, för allt du visade mig, skrämde mig med och lät mig förundras av. Världen är ett lite tråkigare ställe utan dig.

 

ANNONS
Av Ulf - 8 maj 2013 11:25


Svensk titel: Valeres horn + Tomans huvud (2 delar)

Författare: Robert Jordan

År: 1990 (svensk utgåva 1994/1995)

Sidor: 681

Förlag: Tor Books (svenskt förlag: Natur och Kultur)

ISBN: 978-1-85723-027-7

 

"Death is lighter than a feather, duty heavier than a mountain."


Efter händelserna i del 1 har Rand al'Thor fått reda på att han är Draken återfödd - mannen som enligt profetiorna både ska frälsa och förgöra världen. Draken, den mytomspunne och fruktade krigaren, är något Rand inte alls vill vara, inte minst eftersom han är dömd till att förr eller senare förlora förståndet. När Valeres horn (en artefakt som behövs vid Sista striden) stjäls av fienden sätter Rand och hans vänner efter tjuvarna. Rands motiv är inte så mycket att hitta hornet utan att få tillbaka vad som låg i samma kista - en dolk som är magiskt bunden till hans vän Mat, som också kommer dö utan den. Samtidigt anländer Egwene och Nynaeve, Rands barndomsvänner, till Tar Valon för att påbörja sin träning som Aes Sedaier.

 

Robert Jordan skrev del 1 och 2 i sin serie samtidigt och det märks. The Great Hunt är en av böckerna i serien som börjar mest naturligt, utan en långrandig prolog om vad som hänt sedan sist. Här finns en prolog (är det krav på det inom fantasygenren?), men denna hålls kort och ger nyttig insikt om vad som komma skall.  Överlag känns The Great Hunt som en väldigt välgenomtänkt installation i sagan. De tre, i viss mån fyra, parallellhandlingarna knyts ihop på ett imponerande sätt under de femtio sista sidorna. Det är det här jag gillar med Jordans värld - den är så fruktansvärt genomtänkt! Det märks inte minst på de "syner" som karaktären Min har. Hennes visioner är alltid väldigt gåtfulla, men när deras innebörd avslöjas (ibland flera böcker senare) förefaller de fullkomligt logiska och planerade. Jag vet inte om Jordan hade planerat så långt som det verkar att han har, men i vilket fall som helst är det imponerande; antingen hade han en förmåga till att göra plot outlines som inte var av denna värld eller var han också en mycket skicklig författare. Det ena behöver visserligen inte utesluta det andra.

 

Om handlingen är väldigt välplanerad så verkar det tyvärr som att Jordan inte riktigt vet vad han ska göra av alla sina karaktärer ibland. En bikaraktärs förräderi och "botgöring" kommer på fem sidor mot slutet efter vi följt hen genom större delen av boken. Likaså blir Rands ständiga tvivlande om hur han ska ställa sig till profetiorna ganska tröttsamt efter några hundra sidor.

 

Huvudtemat för boken är citatet som jag började min recension med - vem som helst kan dö, men det kräver sin man eller kvinna för att göra sin plikt, speciellt när den tar emot. På så vis blir The Great Hunt även något av en bildungsroman i fantasysättning. De unga männen och kvinnorna som började resan i The Eye Of The World (1990) får lära sig att vuxenlivet innebär att behöva offra delar av sin egen vilja för att kunna fungera i ett samhälle. Återigen slår Jordan mig som en författare som tar en välkänd sagomodell, ont mot gott, och använder den till att utforska så mycket mer. Framförallt imponerad är jag av stridsscenerna. Jordan, själv Vietnamveteran, beskriver stridsscenerna utan att romantisera. Det är hårt, skitigt och blodigt. De goda vinner inte alltid på sin gudagivna moraliska rätt utan kan lika gärna falla.

 

The Great Hunt är inte riktigt lika bra som del ett, främst på grund av tidigare nämnda karaktärsutveckling, men är fortfarande en mycket bra bok och en anledning till att fortsätta läsa serien.

 

Betyg: 4+ drakbanér av 5 möjliga

 


ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4 5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se