Regi: Amy Berg

Manus: Amy Berg & Billy McMillin

Medverkande: Damien Wayne Echols, Jason Baldwin, Jessie Misskelley mfl.

Produktionsbolag: Disarming Films & WingNut Films

År: 2012

Längd: 147 min

Land: Nya Zeeland/USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, 11 eller 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2130321/

För två år sedan  kom den avslutande delen i dokumentärserien om The West Memphis Three ut. Paradise Lost 3: Purgatory (2011) blev kulmen på närmre 20 års felaktigt fängelsestraff för tre tonåringar som dömdes för ett brutalt trippelmord på tre åttaåriga pojkar. De tre filmerna visar bland de värsta övertramp jag sett i rättvisans namn och ligger högt på listan över de bästa dokumentärer jag sett. Så varför ännu en dokumentär om fallet när allt som behöver sägas redan har sagts?

Om vi ska vara krassa kan man säga att det beror mycket på Peter Jackson. Den kände regissören står som producent bakom filmen tillsammans med Damien Echols - en av de dömda. Många kändisar engagerade sig i fallet och Jackson vill inte vara sämre. Echols är också den mest tongivande av de dömda i filmen. Själv tror jag att det här var Echols sätt att få berätta sin historia som han ville berätta den, som en fri man med insyn och inflytande gällande processen. Men, liksom hela det här fallet består av lager på lager staplade på varandra, visar West Of Memphis också upp en ny sida av händelserna.

Misstankarna faller på ett av offrens styvfar, Terry Hobbs. Joe Berlinger & Bruce Sinofsky hade redan i tidigare nämnda trilogi börjat undersöka Hobbs, men Amy Berg & Billy McMillin ifrågasätter Hobbs allt hårdare. Det bör också nämnas att Berg & McMillin ger Hobbs varenda chans han rimligen kan önska sig att försvara sig själv, men hans historia är osammanhängande, motsägelsefull och faller som ett korthus - inte minst när ett flertal trovärdiga vittnen träder fram.

West Of Memphis ger även definitivt svar på att det förelåg mycket allvarliga felaktigheter utförda av både domaren och åklagarsidan. Information som gått förlorad, en domare som försökte sopa misstag under matten eftersom han skulle ställa upp i senatsvalet och till och med ett erkännande att: "Ja, jag har inte haft tid att sätta mig in i de nya bevisen, men jag vet att de dömda är skyldiga.". Detta är alltså ett uttalande av en domare, numera senator.

West Of Memphis har däremot en del problem med vilken nivå man vill lägga sig på. Man försöker trycka in allt som Berlinger och Sinofsky behövde sex timmar till på 147 minuter samtidigt som man presenterar nytt material. Om du känner till fallet sedan innan fungerar filmen som en sammanfattning och ett tillägg (dock ett viktigt sådant!) till Berlinger och Sinofsky. Det är inte en lika omfattande och diger genomgång som Paradise Lost, men om du vill bara utsätta dig för 2½ timme ångest istället för 6 timmar är det en god punkt att börja på.

Betyg: 4 och jag saknade soundtracket av Metallica... hur mycket jag än gillar Nick Cave av 5 möjliga