Regi: Nicolas Winding Refn

Manus: Nicolas Winding Refn

Medverkande: Ryan Gosling, Kristin Scott Thomas, Vithaya Pansringarm mfl.

Produktionsbolag: A Grand Elephant/Wild Bunch/Film i Väst mfl.

År: 2013

Längd: 90 min

Land: USA/Frankrike/Thailand/Sverige

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1602613/

Danske Nicolas Winding Refn visade var skåpet skulle stå med Drive (2011) - en av det årets bästa filmer och pinsamt snuvad på en helsikes massa Oscars. Därför var jag också mycket spänd på Refns nya film, Only God Forgives. Det visade sig dock att det här är långt, långt, långt ifrån samma klass som Drive...

Ryan Gosling innehar huvudrollen även i den här filmen där han spelar Julian, en amerikan som tvingats fly undan rättvisan och hamnat i Thailand. Julian försörjer sig på drogförsäljning och vadslagning på muay thai-matcher tillsammans med sin bror, men när nämnde bror hämndmördas av en korrupt polis dras Julian in i en mycket farlig hämndhistoria som bara kan sluta med ond, bråd död.

Jag började se den här filmen för två veckor sedan men fick stänga av efter 20 minuter i ren besvikelse. Till sist tog jag mig i kragen och såg klart den och den är inte riktigt lika illa som den första kvarten är raktigenom. Fotot är riktigt, riktigt snyggt och den stora behållningen av Only God Forgives tillsammans med vissa av skådespelarinsatserna. Gosling gör ännu en bra roll, men här har han inte alls ett lika välskrivet manus som Drive att arbeta med.

Det är just manuset som gör att den här filmen faller. Refn har skrivit det själv och verkar inte veta vad han vill säga med sin film. Det är en hämndhistoria 1A, varken mer eller mindre. Det är inget fel på hämndhistorier i sig - det finns en uppsjö riktigt bra sådana - men det måste till något speciellt för att de ska bli unika och bra. Only God Forgives har förvisso Refns kännetecken med ultravåldsamma scener, men de känns inte alls lika träffande som i Drive. Varför? Tja, jag bryr mig inte om karaktärerna för fem öre. Alla, och jag menar verkligen alla, i den här filmen är elaka jävlar utan några försonande drag. Det här är inte en hämndhistoria som eskapism utan snarare bara våld utan egentlig mening. Om filmen inte har överdrivet underhållningsvåld (ex. kampsportsfilmer, slashers) eller vill säga något genom våldsamma scener (ex. krigsdraman, andra hämnddraman) blir våldet i sig meningslöst och bara påklistrad kosmetika.

Nej, Refn, det här var inte bra. Tekniskt kompetent, ja, men inte bra. En gruvlig besvikelse.

Betyg: 2- only God can find this entertaining av 5 möjliga