Regi: Ariel Vroman

Manus: Morgan Land & Ariel Vroman (baserat på Anthony Brunos bok The Iceman: The True Story Of A Cold-Blooded Killer)

Medverkande: Michael Shannon, Winona Ryder, Ray Liotta mfl.

Produktionsbolag: Bleiberg Entertainment/Millennium Films/RabbitBandini Productions

År: 2012

Längd: 105 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1491044/

Mellan 1948 och 1986 verkade en av de värsta kontraktsmördarna i modern historia i New York med omnejd. Richard "Iceman" Kuklinski hade ihjäl mellan 100 - 250 människor på beställning. De var så många att han inte kom ihåg alla. Det här är historien om Kuklinski och hans försök att balansera sitt liv i den undre världen med sitt mer traditionella familjeliv.

Jag såg en dokumentär om The Iceman för många år sedan och tyckte att här fanns det verkligen en kille man kunde göra en film om. Hans ök- och/eller smeknamn stämde verkligen - han var iskall och visade sällan eller aldrig några känslor. Som fullblodspsykopat tycktes han ändå hysa genuin kärlek till sin fru och sina barn. Den kontrasten är helt enkelt väldigt intressant. Dessvärre har Morgan Land & Ariel Vroman gjort honom lite för kall för sitt eget bästa i den här filmen.

Michael Shannon är riktigt bra i huvudrollen som Kuklinski, inte minst för sitt stenansikte. Även övrig skådespelarensemble är bra. Det var länge sedan jag såg Winona Ryder i något annat än mindre biroller, men man kan hoppas att hon fått sina personliga problem under kontroll nu. Skådespela kan hon fortfarande. Ray Liotta är givetvis med, som i alla filmer med maffiatematik, och gör sin sedvanliga roll. Även andra birollskaraktärer kan stoltsera med diverse namnkunniga skådespelare såsom Chris Evans och David Schwimmer. Med beröm godkänt till castingavdelningen alltså!

Även regin är bra, om än ganska typisk för sin genre. Det jag vänder mig emot är bristen på passion i manuset. Jag vet inte ett dugg mer om Richard Kuklinski nu än vad jag gjorde innan filmen - han var en kontraktsmördare och en kall jävel. Okej? Men mer då? Varför gjorde han som han gjorde? Vad gjorde honom till den han var? Vi får visserligen en eller två scener som ger viss insikt i Kuklinskis uppväxt, men dessa nämns aldrig igen. Likaså kan Shannons stenansikte bli lite väl stoiskt även om man spelar någon som kallades för The Iceman.

The Iceman är en helt okej maffiarulle för en regnig söndag, men med den här uppsjön talang och ett riktigt intressant, om än makabert, levnadsöde borde man kunna göra det ännu bättre. Om ni inte har något bättre för er och gillar genren kan jag rekommendera den.

Betyg: 3 cyanidmoln av 5 möjliga