Regi: Keishi Ohtomo

Manus: Kiyomi Fujii & Keishi Ohtomo (efter Nobuhiro Watsukis manga med samma namn)

Medverkande: Takeru Satou, Teruyuki Kagawa, Yu Aoi mfl.

Produktionsbolag: C&I Entertainment/IMJ Entertainment/RoC Works Co. mfl.

År: 2012

Längd: 134 min

Land: Japan

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1979319/

För den som är det minsta intresserad av animation från öst är Rurouni Kenshin redan ett välbekant namn. I andra halvan av 90-talet publicerades Watsukis samurajepos i 28 volymer manga och animerades i 95 episoder för tv. Det är ett arv som förpliktigar. Kenshin har aldrig riktigt tillhört mina personliga favoriter på grund av att jag alltid ansett den som på tok för utdragen. Kombinera det med att live action-versioner av manga/anime sällan blir särskilt bra och ni kan förstå min skepsis innan jag började kolla på den här rullen. Jag blev dock mycket positivt överraskad!

Rurouni Kenshin tar sin början under Boshinkrigets sista dagar där samurajen Kenshin Himura har gjort sig ett rykte som batousai (dräpare, lönnmördare). Tio år efter krigsslutet ångrar Himura fortfarande sina handlingar djupt och drar omkring på den japanska landsbygden och hjälper folk i nöd. På så vis hoppas han kunna sona för sina synder. När en annan batousai dyker upp dras dock Kenshin in i ett farligt och vålsamt spel om kontrollen över opium i landet.

Det jag har emot många manga- och animeadaptioner är två saker: vanligtvis förväntar sig manusförfattaren att tittaren redan har en encykolpedisk kunskap om serien och gör den extremt svårtillgänglig. Dessutom brukar actionscenerna sticka ut som en ond tumme. Missförstå mig inte, många adaptioner är väldigt flashiga att se på, men de saknar tyngd. Man kan helt enkelt känna att både linor och CGI används i alldeles för hög utsträckning. Visst används de här sakerna även i Kenshin, men det går aldrig till överdrift (nåja, en gång). Fightingen är snygg, snabb och verkar realistisk. Kenshin har också ett mycket välavvägt manus. Det är inte en svår film att ta till sig, men här finns ändå ett djup som de flesta actionfilmer saknar.

Skådespelarna är i de allra flesta fall riktigt bra. Takeru Satou är som klippt och skuren för huvudrollen och man har även lyckats hitta en riktigt slemmig skurk i Teruyuki Kagawa. Kagawa spelar sin skurkroll perfekt som en balans mellan det gamla Japans seder och bruk kombinerat med den girighet som den nya tidens politik kunde ge upphov till på ett allt enklare sätt. Han ligger ganska ofta på linjen till att bli lite för teatralisk, men lyckas oftast hålla balansen.

Jag är full av beundran för Rurouni Kenshin. Utöver bra skådespelare och manus har filmen också riktigt fint foto och regi. Det är nästan den perfekta samurajfilmen. Det som gör att Kenshin missar högsta betyg med en hårsmån är att den borde ha klippts ner cirka 20 minuter då tempot blir lite lidande ibland. Sen är jag inte riktigt vän med de nästan övernaturliga krafter som en av antagonisterna har. Det här är dock inga anledningar till att missa Kenshin. Det var en överraskande pärla som är väl värd att se på festivalen.

Betyg: 4+ felvända svärd av 5 möjliga

Rurouni Kenshin visas på FFF måndag 20/9 klockan 21:30, Kino 1