Regi: Alexandre Moors

Manus: Ronnie Porto

Medverkande: Joey Lauren Adams, Isaiah Washington, Tim Blake Nelson mfl.

Produktionsbolag: SimonSays Entertainment/Stephen Tedeschi Production/Intrinsic Value Films mfl.

År: 2013

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2027064/

I oktober 2002 skakades Washington D.C av en rad krypskytteattacker. Offren var till synes valda på måfå och ingen gemensam nämnare, annat än just att det rörde sig om en krypskytt, kunde hittas. När polisen till sist lyckades få fatt gärningsmännen blev historien än mer märklig. John Allen Muhammad, en amerikansk krigsveteran, greps tillsammans med Lee Boyd Malvo, en minderårig pojke John hade träffat på Antigua. Blue Caprice är historien om hur de båda inledde en våg av terror över den amerikanska huvudstaden.

Historien bakom The Beltway Sniper Attacks är lika fantastisk som hemsk. Redan när nyheterna kablades ut om vem gärningsmännen var räknade jag med att det skulle göras en film om deras liv. Det var för märkligt för att det inte skulle hända. Blue Caprice utforskar förhållandet mellan Muhammad och Malvo som ett partnerskap i mördande och som ett surrogatförhållande mellan far och son. Dessvärre vet inte Blue Caprice riktigt vad den vill göra av resten av storyn.

Det stora problemet med filmen är att vi inte får reda på särskilt mycket om vad som driver Malvo till att agera som han gör. Det är klart att man kan utläsa vissa saker mellan raderna, men då Malvo är en väldigt tystlåten ung man blir det ändå till en brist för filmens berättande. Isaiah Washington gör en bra roll som Muhammad, men det fokus filmen lägger på hans motivation för att handla som han gjorde sker på bekostnad av allt annat. Paradoxalt nog blir inte ens Muhammads motivation särskilt klar eftersom det finns för många lösa trådar att dra i. I en film som inte använder sig av särskilt fördjupande bildspråk eller andra sätt att förmedla stämningar och detaljer. Jämför exempelvis med Monster (2003) där motiv och karaktär beskrivs på ett mycket klarare sätt.

Det här är regissör Alexandre Moors första långfilm och det märks. Blue Caprice hade säkerligen kunnat bli en mycket bättre film i mer erfarna händer, men det här skriker av förstlingsverk. Synd.

Betyg: 2+ arga unga män av 5 möjliga