Regi: Chris Brinker

Manus: Jonathan Hirschbein

Medverkande: Willem Dafoe, Matt Dillon, Tom Berenger mfl.

Produktionsbolag: CB Productions/ANA Media/Mandalay Vision mfl.

År: 2014

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2350892/

Baserad på sanna händelser som ägde rum i Louisiana i början av 1980-talet, låter Bad Country oss följa polisdetektiv Bud Carter. När Carter får fast en vapenhandlare inser han snart att han är något mycket större på spåret. Vapenhandlaren, Jesse, går med på att medverka i utredningen när det står klart att han kommer få livstid för sina brott. Carter och Jesse dras allt djupare in i en härva som verkar ha förgreningar överallt. Om inte det vore nog måste de båda dessutom balansera sina egna befogenheter med de som andra juridiska instanserna har.

Ibland undrar jag lite hur man tänker när man ger ett manus grönt ljus. Om det inte är en typisk genrefilm bör den ju ha något som sticker ut och gör den speciell kan man tycka. Jonathan Hirschbeins långfilmsdebut som manusförfattare påminner om flertalet andra, och bättre, filmer. Det är tydligt att Hirschbein inte hittat sin egen röst än och Bad Country lyfter aldrig från mellanträsket av thrillers. Det kanske största problemet är Jesses karaktär. Matt Dillon gör förvisso en helt okej roll, men Hirschbein presenterar att Jesse är övertygad nynazist, men kommenterar aldrig på det mer. Det funkar inte riktigt att presentera en karaktär med massa nazitatueringar och hakkorsflaggor på väggarna och sen bara vara lite blasé över det som att: "jaha, du är nazist du? Så trevligt!".

Om manuset är väldigt typiskt måste jag ändå berömma Chris Brinkers regi. Dessvärre blev Bad Country Brinkers första och sista film i regissörsrollen då han dog knall och fall under filmens efterproduktion. Det är också därför som det finns en hel uppsjö cuts av den här filmen. Originaltiteln ändrades från Whiskey Creek till Bad Country men versionen jag sett för den här recensionen är troligtvis den slutgiltiga. Det är den jag fick från bolaget i alla fall och de bör ju ha koll.

Det som funkar med Bad Country är framförallt skådespelarna. Dafoe är alltid sevärd (även om hans karaktär som kedjerökande och supande polis känns väldigt typisk), Dillon är som sagt bra i rollen som Jesse och en väldigt åldrad Tom Berenger (vad hände?!) gör en bra skurkroll. Faktum är att jag skulle väldigt gärna vilja tycka bättre om Bad Country än vad jag gör. Det är inte en direkt dålig film, bara väldigt, väldigt typisk. Synd på fina Louisianamiljöer och skådespel.

Betyg: 2+ med 80-talets skäggmode var episkt av 5 möjliga