Regi: Markus Blunder

Manus: Markus Blunder & Stephen T. Barton

Medverkande: Sophie Lowe, Peter Stormare, Gustaf Skarsgård mfl.

Produktionsbolag: Dreamrunner Pictures & Mountain Film

År: 2013

Längd: 100 min

Land: USA/Österrike

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2085752/

En tonårig flicka växer upp tillsammans med sin bror och mor efter att hennes far skjutits till döds. Familjen bor avskiljt uppe i bergen och när även modern dör inser syskonparet att de måste klara sig själva. Det tar inte många dagar förrän en av männen från en närbelägen by stöter på flickan i skogen och förgriper sig på henne. Utan någon vuxen beskyddare utvecklas den en gång så sorglösa tillvaron i skogen och bergen till en kamp för överlevnad och rädsla för männen från byn.

Autumn Blood är en mycket säregen film. I min synopsis ovan verkar det som en tämligen rättfram historia, men Markus Blunders förstlingsverk som långfilmsregissör är en intrikat och fascinerande studie över natur och mänsklighet. Karaktärerna ges aldrig några namn, utan listas i rollistan som "The Girl", "The Boy", "The Mayor" och så vidare. Vi vet helt enkelt väldigt lite detaljer om karaktärerna, men Blunders historiaberättande fyller i allt vi behöver veta. Långa, svepande tagningar över ett Tyrolen som aldrig varit vackrare ramar in Blunders film till något som i princip är ren bildkonst. Manuset bjuder på kanske 20 repliker och handlingen förs istället framåt av musik, bilder, ljud och ljus. Det är minst sagt en imponerande debut av Blunder! Nu har han visserligen mycket lång erfarenhet som både kameraman, men det är första gången jag ser honom som historieberättare.

Avsaknaden av repliker ställer också mycket stora krav på skådespelarna. Sophie Lowe (The Girl) var en ny bekantskap för mig trots att hon har en relativt lång karriär bakom sig redan. Lowe gör otroligt bra ifrån sig genom att förmedla all sin smärta och ångest genom minspel, andetag och gråt. Hon säger i princip inte ett ord genom hela filmen, men ändå känns det som vi lär känna henne. Två svenska skådespelare, Gustaf Skarsgård och Peter Stormare, har bärande roller i filmen. Båda gör bra ifrån sig, men det är framförallt en mycket obehaglig Skarsgård som stjäl showen som initiativtagaren till de upprepade våldtäkterna av flickan.

Jag är djupt imponerad av Autumn Blood, men den når inte riktigt hela vägen till högsta betyg. Anledningen är att den första halvtimmen drar på lite väl mycket med pittoreska miljöer och naturromantik. Jag inser att det görs för att kontrastera med filmens senare utveckling, men Blunder målar med lite väl övertydliga penseldrag här. Det är dock en mycket sevärd, obehaglig och vacker film på en och samma gång. Jag väntar med spänning på Blunders nästa film!

Betyg: 4+ amerikanska mardrömmar utan tyrolerhattar av 5 möjliga