Regi: Jeremy Snead

Manus: Jeremy Snead

Medverkande: Sean Astin, Al Alcorn, Peter Armstrong mfl.

Produktionsbolag:  Mediajuice Studios

År: 2014

Längd: 105 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3214002/

Jeremy Snead guidar oss genom tv- och datorspelens historia och försöker besvara frågan hur en från början tämligen simpel elektronisk gimmick kunde utvecklas till en multimiljardindustri.

För den som är intresserad av tv- och datorspel inte bara som tidsfördriv utan som något djupare än så finns det en uppsjö av böcker och filmer om Sneads ämne. Vad tillför Snead? Faktiskt inte ett jota. Video Games: The Movie försöker beröra industrins historia från 60-talet och framåt. Om du tycker det låter som ett stort område för en film på 105 minuter har du alldeles rätt. Det är alldeles för stort. Resultatet blir en snabb historisk genomgång och sedan nedslag i olika aspekter av modern gamingkultur. Med "nedslag" menar jag just det - om Snead pratar om storytelling i spel eller communitykänsla blir det aldrig mer än cirka tio minuter åt gången. Vissa saker lämnas helt utanför. Kanske mest talande är att SEGA aldrig nämns i annat än i text under den historiska genomgången. SEGA:s "krig" mot Nintendo var en ganska viktig del av det sena 80-talets och tidiga 90-talets spelhistoria om vi säger så...

Det som gjorde mig mest besviken var segmentet om interaktivt berättande. Medan filmen berör skillnaden mellan oberoende spelmakare och studiosystemet tillskriver Snead egentligen inte berättandet någon betydelse utan fokuserar nästan uteslutande på logistiska och tekniska aspekter. Personligen tror jag att berättandet är det som kommer ta digitala spel till nästa nivå. Berättandet i spel behöver inte följa exempelvis den konventionella treaktsstrukturen även om många verkar vilja följa det spåret. Det som independentskaparna har som de stora företagen ofta saknar är en vilja att inte bara utveckla spelmekanik utan även sätt att berätta historier på som är unikt för mediet i sig. Ja, distribution, ekonomi, tillgänglighet och teknik är alla viktiga aspekter, men historieberättandet - spelets själ om man så vill - är det jag tror får folk att komma tillbaka.

Det behöver inte vara invecklade historier för att de ska fungera. Ta exempelvis monsterhiten Angry Birds. Ingen mer djuplodande historia precis, men skulle spelet ha slagit lika mycket om Rovio Entertainment hade ersatt fåglarna med vita kvadrater mot en svart bakgrund? Jag tror ärligt talat inte det. Vi tillskriver avatarerna på skärmen egenskaper som de har eller inte har - vi, användaren, berättar en historia tillsammans med spelet. Och det är något som inte går att förklara eller fördjupa sig i på tio minuters film.

Jag tar upp berättandet eftersom segmentet i sig är typiskt för resten av Sneads film. Den berör områden men fördjupar sig aldrig. Som en snabbkurs i de digitala spelens historia antar jag att filmen funkar, men för någon som är det minsta intresserad av spel är det saker vi redan visste. För en titt på gamern som social varelse (om än old school-sådana) se istället The King Of Kong: A Fistful Of Quarters (2007). För en titt på independentscenen se Indie Game: The Movie (2012). Sneads film är en parentes i genren.

Betyg: 2 har vi hört den förut? av 5 möjliga