Alla inlägg den 20 juli 2014

Av Ulf - 20 juli 2014 10:52

 


Regi: Darren Aronofsky

Manus: Darren Aronofsky & Ari Handel

Medverkande: Russell Crowe, Jennifer Connelly, Emma Watson mfl.

Produktionsbolag:  Protozoa Pictures & Disruption Entertainment

År: 2014

Längd: 138 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1959490/

 

Om man inte bott under en sten känner man till historien om Noa om man är uppvuxen i den judeo-kristna världen. Ni vet, snubben med arken och syndafloden och allt det där? Gott så.

 

Darren Aronofsky gör sällan annat än fantastiska filmer. Den enda rulle i hans filmografi som jag verkligen inte gillar är den sönderklippta prettoproduktionen The Fountain (2006). Senast vi såg till honom var i 2010 års fantastiska Black Swan, men nu är det alltså dags för Aronofsky att ge sig in i genren som verkar bli de närmsta årens stora grej - bibeladaptioner. Det finns sämre historier att börja med än den om Noa och Aronofsky sätter definitivt sin säregna prägel på storyn. Det är dessvärre en halv film.

 

Om vi delar upp filmen i två delar, pre- och post-floden, så är den första halvan tämligen oengagerande. Noa (Russell Crowe) får uppdraget av Gud att rädda världens oskyldiga djur undan syndafloden och lämna alla andra hädan. En konflikt uppstår mellan Noas familj och ett stort antal människor under ledning av Tubal-Kain, ättling till Kain och även den man som mördade Noas far. Denna första halva liknar mer valfritt fantasyepos än det gör något som Aronofsky skulle gjort. Det är stridande stengolems, himmelska mirakel och dylikt. Visuellt är det så klart väldigt snyggt, men rent karaktärsmässigt grep filmen inte tag i mig alls. Sen kommer floden och filmen tar sig något.

 

Plötsligt börjar Noa få en mycket mer intressant karaktärsutveckling och framförallt konflikterna med hans adoptivdotter (Emma Watson) är sevärda. Här ges även den snyggaste kombinationen mellan evolution och kristen tro jag någonsin sett, givetvis presenterad i Aronofskys fantastiska visuella stil. Sen faller tyvärr filmen ihop igen. Det stora problemet med många bibelepos är hur lättvindigt folk tar på att Gud talar till någon. Även om de inte hör eller ser något så förväntas de gå med på allt möjligt så länge någon säger att de hört Guds ord. Aronofsky tar vissa steg för att försöka skapa ifrågasättande av Noa från de andra, men faktum kvarstår - Noa tolkar tecken och omen som Satan läser  Bibeln. Det gör att karaktärspsykologin, som trots allt började etableras, sjunker som en syndare i floden.

 

Bibelepos är svårt. Noah har sina stunder, men på det hela taget är det en övning i visuell stil med tveksamt innehåll. Jag kör om The Last Temptation Of Christ (1988) istället om jag mot förmodan skulle känna mig kyrklig.

 

Betyg: 2 bibliska skägg av 5 möjliga


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards