Regi: Doug Liman

Manus: Christopher McQuarrie/Jez Butterworth /John-Henry Butterworth (baserat på Hiroshi Sakurazakas roman All You Need Is Kill)

Medverkande: Tom Cruise, Emily Blunt, Brendan Gleeson mfl.

Produktionsbolag: Village Roadshow Pictures/3 Arts Entertainment/Translux mfl.

År: 2014

Längd: 113 min

Land: USA/Australien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1631867/

Fem år efter att Jorden invaderats av en utomjordisk ras dubbad till "mimics" börjar mänskligheten äntligen se ljuset i slutet av tunneln. Efter en seger vid Verdun tror sig Jordens armé att en fullskalig invasion av Frankrike kommer lyckas. För att höja truppernas moral flygs major Cage, högt uppsatt inom presskåren, till London för ett möte med stabschefen. När han på diverse vägar finner sig arresterad och stämplad som desertör tvingas han delta i invasionen. När invasionen visar sig vara en dödsfälla och Cage dör borde saker och ting ha slutat där. Men plötsligt vaknar Cage upp på armébasen och återupplever samma dag igen... och igen, och igen...

Det kommer en film då och då som jag sitter och nästan håller andan när jag ser. Det är inte alltid för att filmen är så spännande så jag inte kan andas utan av rent egoistiska skäl. Jag har nämligen sett flertalet filmer som tangerat saker jag själv skrivit så väl att man kunde bli foliehatt och börja vråla om konspirationer för mindre . Edge Of Tomorrow var en sådan film. Tack och lov visade det sig att storyn är relativt annorlunda från min egen. När den dessutom är underhållande kunde jag andas ut.

Tom Cruise är alltid Tom Cruise och alla vet att han kan bära den här typen av filmer. Han är inte en av sin generations största skådespelare, men han gör väldigt sällan en dålig roll. Både Cruise och den kvinnliga protagonisten, spelad av Emily Blunt, är helt okej roller, men det ska inte stickas under stol med att det här inte är en skådespelarfilm utan en historia som framförallt lever på sitt koncept. Det känns lite som en Groundhog Day (1993) med mechs och explosioner.

Dessvärre finns här en del riktigt svajiga vändningar i manuset som borde tajtats till. Exempelvis undrade jag över hela premissen med att skicka Cage till fronten som menig och vänta sig att ingen skulle känna igen arméns talesperson. I andra stunder fungerar manuset riktigt bra och leker förtjänstfullt med tidsbegreppet och predestination.

Att teamet bakom Bourne-serien skulle regissera bra actionscener hade jag ingen tvekan om och jag blev inte besviken. Landstigningen i Frankrike känns som en science fiction-variant av D-Day och är ofta både brutal och spännande. Hur den här filmen kunde få en 11-årsgräns är dock ett mysterium för mig.

Edge Of Tomorrow är inte den bästa science fiction-rulle jag sett i år, men det är en gedigen popcornfilm med lite mer hjärna än vanligt. Om du gillar genren är det här riktigt kul. Det kan nog bli några Oscarsnomineringar i de tekniska klasserna också.

Betyg: 4- slemmiga utomjordingar av 5 möjliga