Regi: Henry Hobson

Manus: John Scott 3

Medverkande: Abigail Breslin, Arnold Schwarzenegger, Joely Richardson mfl.

Produktionsbolag: Silver Reel/Gold Star Films/Matt Baer Films mfl.

År: 2015

Längd: 95 min

Land: USA/Schweiz

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1881002/

När en fruktansvärd sjukdom sprids genom världen tvingas de överlevande inse att smittans sista steg innebär stor fara för allmänheten. När Wade hittar sin dotter Maggie i kaoset är det redan för sent. Maggie är infekterad och kommer dö inom åtta veckor. Desperat att spendera all tid han kan med sin dotter tar han med henne hem - något som grannarna inte är särskilt glada över. Samtidigt måste Maggie börja acceptera sitt öde och ta farväl av sina nära och kära.

Maggie var en stor överraskning på många sätt. Framförallt är det här första gången någonsin som jag sett Arnold Schwarzenegger i en seriös dramaroll. Och han levererar! Visst, hans brytning är fortfarande där, men man märker hur mycket han har överdrivit den under sina år som actionhjälte. Inget konstigt med det då den var ett av hans kännetecken, men i Maggie är det en väldigt tystlåten och reserverad Arnold vi ser. Han berättar mer med blickar och miner än med ord och gör ärligt talat sin bästa dramatiska prestation i karriären. Vem hade kunnat tro det?

Arnolds kemi tillsammans med Abigail Breslin (Maggie) är också riktigt bra. Breslin har kommit lång väg sedan genombrottet i Little Miss Sunshine (2006) och gör en mycket fin rollprestation som den dödssjuka Maggie. Skillnaden mellan Breslin och flertalet andra barnstjärnor är att Breslins utseende har förändrats enormt under uppväxten. Det gör att hon inte lika lätt associeras med sina barnroller samtidigt som hon kan dra nytta av sin långa erfarenhet. Inte ens 20 år fyllda går Breslin mot en lysande framtid som skådespelerska.

Det som gör att Maggie står ut från resten av genren är dock manuset. Det är ingen hemlighet att sjukdomen som Maggie lider av kommer förändra henne till vad vi känner som en zombie - de till och med använder "z-ordet" i ett antal scener. Samtidigt skildras just sjukdomsförloppet med all önskvärd tydlighet. Filmens berättande är bland det mörkaste och mest drabbande man kan se just nu. Det här är inte det snabba omvändandet vi är vana att se med zombiehorder som tuggar på någon som ögonblicken blir odöd. Istället fungerar Maggie mer som en skrämmande allegori där man hade kunnat byta ut den påhittade sjukdomen (nekroambulism) mot vilken allvarlig farsot som helst. Det är inte så mycket panikkänslor hos de överlevande som kallt kalkylerande med rejält cyniska förtecken. Som svensk hajade jag till vid repliken: "Don't touch her without gloves!", vilket förde tankarna till Jonas Gardells fantastiska Torka aldrig tårar utan handskar (2012). Alla filmer som kan få mig att tänka på en riktig tragedi genom allegori är värd att se.

Maggie är årets hitintills största överraskning för min del. Det är inte en perfekt film, exempelvis skulle den tjäna på att vara en halvtimme längre, men det är en unik röst i en väldigt tätbefolkad genre. Mycket väl värt din tid och pengar.

Betyg: 4+ zombiedraman av 5 möjliga