Direktlänk till inlägg 3 september 2015
Författare: David Lagerkrantz
År: 2015
Sidor: 505
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-306073-6
Millennium hotas av uppköp från den stora mediekoncernen Serner och Mikael Blomkvist får se sig hånad på sociala medier som en föredetting. När han dras in i en mordutredning angående en professor som sysslat med artificiell intelligens börjar Blomkvist dock vädra morgonluft - inte minst eftersom en viss hacker också verkar ha ett finger med i spelet...
Så kom den till sist, den fjärde delen i Millennium-serien. Jag ska inte fördjupa mig i alla turer om bokens vara eller icke vara särskilt mycket utan försöka bedöma Lagerkrantz insats som Larssons efterföljare. Hur förvaltar han det arv som Larsson lämnade efter sig? Efter cirka 500 sidor står det klart att även om Lagerkrantz är en habil författare är han långt ifrån Larssons kaliber när det gäller det avgörande - historieberättande.
Låt oss tala klarspråk och säga som det är: Larsson var inte någon lysande författare. Hans klumpiga stil, kvinnoporträtt med hora-madonna-komplex och förskönande av skjutjärnsjournalistiken (och journalisten i sig) blev ganska kvävande i vissa partier av de tre första böckerna. Vad Larsson däremot hade som Lagerkrantz saknar är den furiösa berättarstilen. Larsson hade ett driv i vad han skrev och var en rasande skicklig historieberättare som kunde bygga upp spänning sida efter sida. Detta, i kombination med det "exotiska landet Sverige", tror jag är huvudanledningen till att han slog på så pass bred front internationellt. Det och Lisbeth Salander.
Det är klart att det funnits karaktärer som Salander förr, men Larssons porträtt av den androgyna hackern skapade en svallvåg av liknande personligheter i både film och litteratur. Det som gjorde Salander till en så pass intressant karaktär i min mening var att hon var obeveklig. Hon gick sin egen väg, damn the man och allt det där. Framförallt var hon aldrig svag. Hon var en superhjältinna. När Lagerkrantz associerar hennes hackernamn, Wasp, till Marvel Comics karaktär med samma namn och låter hennes fiender ta namn från samma seriebolag blir symboliken nästan löjligt tydlig. Samtidigt kommer Lagerkrantz aldrig ner till karaktärens kärna, den obevekliga och ganska surmulna kvinna som ingen sätter sig på. Istället är Lagerkrantz Salander nästan åt det sentimentala hållet. Visst, hon skjuter, springer, hackar och ligger som förr, men hennes inre monolog känns bara... fel.
Lagerkrantz har haft chansen att rätta till de saker hos Larsson som många läsare irriterade sig på, att sätta en personlig prägel på historieberättandet så att säga, men klampar istället in på områden de flesta ansåg fungera. Personligen (och av döma av alla likes jag fick på en Facebook-status om saken är jag inte den ende) hade jag mycket svårt för Larssons skildring av sexualitet i olika former. Alla kvinnor, oavsett ålder, vill ligga med medelålders män. Lagerkrantz skruvar upp detta irriterande drag till elva på förstärkaren. Unga män beskrivs som antingen socialt inkompetenta och naiva eller som bakgrundsbrus. Medelålders män är sexatleter och alla kvinnor vill ha dem. Skämskudden var nära när en 16-årig tjej använder sin sexualitet som vapen mot en medelålders familjefar. Verkligen?
Kommer det en uppföljare? Skiter björnar i skogen? Boken avslutas med en cliffhanger som snarare känns en variant av de tecknade serierna jag växte upp med ("Next time, Gadget!") än en kittlande och originell uppbyggnad mot något eget. När bokens förstaupplaga dessutom sålt slut på mindre än två veckor behövs det inte något geni för att lista ut att vi nog kan se fram emot fler Millennium-böcker... hur det nu ska gå. Historieberättandet är trots min kritik helt okej, men det här känns mindre som Larsson och mer som en dussinförfattare i deckargenren gjort ett beställningsjobb. Och så är det ju...
Betyg: 2 tomma tunnor av 5 möjliga
Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...
Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...
Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|