Alla inlägg under mars 2016

Av Ulf - 11 mars 2016 23:08

 


Regi: Ben Ramsey

Manus: Michael Andrews

Medverkande: Michael Jai White, Julian Sands, Eamonn Walker mfl.

Produktionsbolag: Remarkable Films/Michael Mailer Films

År: 2009

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0346631/

 

Isaiah Bone kommer ut från fängelset med en plan. Ett löfte han gett till sin vän under fängelsevistelsen måste infrias och Bone vet hur han ska göra det - göra sig ett namn på street fighting-scenen. Bland diverse mer eller mindre färgstarka karaktärer får han snart kontakt med Mr. James, en man som har stora planer för Bones...

 

Michael Jai White är tillsammans med Tony Jaa min favoritactionskådis från 2000-talet och framåt. Där Jaa följer i en lång tradition av asiatiska kampsportsstjärnor är White tämligen unik i att vara afroamerikansk stjärna i genren. Visst, vi har sett duktiga afroamerikanska kampsportare på film tidigare, men kampsporten som sådan har sällan eller aldrig varit i fokus hos exempelvis Wesley Snipes och Jim Kelly fick nästan alltid spela andrafiol i sina rullar. Inte så med White. Med sina imponerande meriter i dojon (nio svartbälten...) har han även bevisat att han är en av de konsekvent bästa actionskådisarna på senare år. I Blood & Bone bevisar han det återigen.

 

Fråga mig inte hur, men jag hade helt missat den här rullen. Det är nästan en synd som både kampsportare och filmtok. Blood & Bone innehåller en rad mycket imponerande fightscener där fightingen inte bara är snygg utan dessutom bra. White är i sitt esse och sparkar skiten ur de flesta, men han har också god draghjälp av Eamonn Walker som skurk. De två har ett samspel som funkar väldigt bra filmen igenom.

 

Det som drar ner betyget något är ration mellan fightscenerna och de mer karaktärsdrivna. Om vi ska vara ärliga är det inte för djuplodande karaktärsporträtt man ser kampsportsaction. Några av de bästa filmerna i genren har knappt en story utan är en visuell våldsbalett där storyn mest fungerar som ursäkt för att bryta saker. Blood & Bone har en väldigt typisk historia för den här typen av film och således känner jag att jag kunde varit utan en del av den också. Men, fightfans som liksom jag har missat den här filmen - se den!

 

Betyg: 4 brutala slagsmål av 5 möjliga


ANNONS
Av Ulf - 9 mars 2016 21:29

 


Regi: Jack Weis

Manus: Jack Weis

Medverkande: Curt Dawson, Gwen Arment, William Metzo mfl.

Produktionsbolag: N/A

År: 1978

Längd: 97 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0077912/

 

New Orleans och Mardi Gras borde vara ett recept för den perfekta festen. Dessvärre för en rad unga kvinnor blir det istället en jaktmark för en rituell seriemördare. Det är tur för stadens nattfjärilar att Frank Hebert kopplas på fallet. Ett fall som detta måste ju ha en man med porrfilmsmustasch för att lösas!

 

Mardi Gras Massacre är en perfekt tidskapsel från 1978. Ni vet den där typiska musiken som sitcoms alltid använder när de ska referera till den stereotypa porrfilmen? Den här filmen har ett soundtrack enbart av nämnda musik. Mjuk funk med massa wah-wah-effekter. Skådespelarna håller också ungefär samma standard som folk från vuxenfilmsindustrin och med tanke på att det här är en amerikansk film med en massa nakna bröst skulle det inte förvåna mig om så också är fallet.

 

Någon skrev på IMDB att han älskade den här filmen så mycket att han gav den tio stjärnor - en för varje dollar som lagts på produktionen. Jag har sett mängder med film som haft nollbudget och de ser oftast bättre ut än så här. Det tog ett tag för mig att fatta varför en känns så pass billig som den gör. Jag kan inte vara helt säker, men jag tror inte den här filmen har en enda rörlig kamera. Det är speciellt i sig självt.

 

Mardi Gras Massacre är en märklig liten sak i och med att den i grund och botten är en re-make på den mycket bättre Blood Feast (1963), även den på Video Nasties-listan. Där Blood Feast trots sin ålder var ganska brutal på sina ställen är Mardi Gras Massacre väldigt tam. För ett exempel på hur man inte ska göra film är den dock väldigt underhållande.

 

 

Betyg: 2 hungriga gudar av 5 möjliga

 

Chockerande idag?:  Haha, nej. Det här är så pass lågbudget att de blodiga scenerna återanvänds gång på gång och de var inte välgjorda första gången. Mycket naket, om det nu chockerar dig av någon anledning.

 

 Förbjuden i:  Den enda rating jag hittat på den är Storbritanniens totalförbud


Fortfarande förbjuden i: Storbritannien

ANNONS
Av Ulf - 6 mars 2016 20:35

 


Regi: Kevin Derek

Manus: Kevin Derek

Medverkande: Fumio Demura, John G. Avildsen, Steven Segal mfl.

Produktionsbolag: Love Project Films

År: 2015

Längd: 90 min

Land: USA/Kanada/Japan/Panama

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2313306/

 

Sensei Fumio Demura är en av kampsportsvärldens riktiga legendarer. Från en fattig uppväxt i efterkrigstidens Japan blev han en av de främsta karateutövarna i världen innan han emigrerade till USA för att kunna tjäna pengar till sin familj. Sensei Demura populariserade karaten i USA och odödliggjordes i en av 80-talets stora hitfilmer, The Karate Kid (1984), där den älskade rollfiguren Mr. Miyagi baserades på honom.

 

Kevin Derek är en man som ägnat sin filmkarriär till att göra dokumentärer om kampsport och actionfilmer något sämre än genomsnittet. Här har han tagit sig an att berätta historien om en av de främsta kampsportarna under 1900-talet som få utanför kampsportsvärlden känner till. I och med att han fått tillgång till en mängd gammalt material och även intervjuer med Sensei Demura själv borde det här vara riktigt bra. Tyvärr är The Real Miyagi något av en besvikelse.

 

Missförstå mig inte, här finns mängder med fina scener ifrån karatens amerikanska barndom, men så fort Derek fokuserar på något annat än Sensei Demura själv blir filmen tämligen ointressant. Det finns bara så många sätt man kan säga att någon betytt mycket på utan att man låter som en trasig skiva. Inte heller filmens andra halva, den som fokuserar på hur Sensei Demura blev en viktig del i Hollywood när det kom till kampsportskoreografi, är särskilt väl sammansatt. Som så är jag fortfarande frågande till vem Sensei Demura egentligen var när han var yngre. Hans tankar och känslor om kampsport och livet just nu kommer fram i intervjuerna, men det verkar som Derek bara vill snudda vid uppväxten och den konflikt han hade med sina gamla läromästare i Japan när han tog karaten till USA.

 

Sensei Demura är en fascinerande personlighet, det råder det inget tvivel om, men han förtjänar en bättre dokumentär än den här.

 

Betyg: 2 krystade titlar av 5 möjliga

Av Ulf - 5 mars 2016 19:48


Twin Peaks återvänder: Fler skådespelare och ett släppdatum  

 

Under mitt fokus på Oscarsgalan har det samlats en del nyheter om den kommande fortsättningen på Twin Peaks. För en gångs skull är det inte bara dåliga nyheter heller. Ett antal skådespelare till har knutits till projektet. Nedan följer de nya ansiktena knutna till serien (inklusive "gamla" nykomlingar):

 

Ashley Judd

James Belushi

Larry Clarke

Laura Dern

Balthazar Getty

Grant Goodeve

Caleb Landry Jones

Jennifer Jason Leigh

Amanda Seyfried

Tom Sizemore

Naomi Watts

Robert Knepper

Robert Forster

Bailey Chase

Patrick Fischler (endast ryktesvägen)

David Dastmalchian (endast ryktesvägen)

 

Med så pass många meriterade skådespelare i kombination med alla återvändare lär seriens ensemble bli väldigt, väldigt stor. Ett spännande, obekräftat, rykte säger också att David Duchovny har filmat scener för serien och skulle då reprisera sin roll som Dennis/Denise Bryson. Bekräftad återvändare är också David Patrick Kelly (Jerry Horne), David Lynch själv (Gordon Cole), Warren Frost (Doc. Will Hayward) och Miguel Ferrer (Albert Rosenfeld). Tyvärr verkar det som både Piper Laurie och Lara Flynn Boyle hoppat av serien. Speciellt Laurie kommer saknas otroligt mycket och jag hoppas att det bara är internetrykten. I och med att hon försvunnit från seriens sida på IMDB är jag dock inte särskilt hoppfull.

 

Nytillkomna och avhoppande lämnar oss med följande lista på det gamla gardet skådespelare:

 

 

Återvändare:

 

Kyle MacLachlan (Special Agent Dale Cooper)

Catherine Coulson (The Log Lady) *

Sheryl Lee (Laura Palmer/Maddy Ferguson)

Grace Zabriskie (Sarah Palmer)

Mädchen Amick (Shelley Johnson)

Sherilyn Fenn (Audrey Horne)

Everett McGill (Big Ed Hurley)

Kimmy Robertson (Lucy Moran)

Richard Beymer (Benjamin Horne) 

David Patrick Kelly (Jerry Horne)

Joan Chen (Josie Packard)

Chris Mulkey (Hank Jennings)

Michael Horse (Deputy Hawk)

Peggy Lipton (Norma Jennings)

Ray Wise (Leland Palmer)

Kenneth Welsh (Windom Earle)

Russ Tamblyn (Dr. Lawrence Jacoby)

Dana Ashbrook (Bobby Briggs)

Michael J. Anderson (The Little Man From Another Place)

David Lynch (Gordon Cole)

Miguell Ferrer (Albert Rosenfeld)

Warren Frost (Doc. Will Hayward)




Återvändare som troligen tackat nej:

 

Piper Laurie (Catherine Martell)

Lara Flynn Boyle (Donna Hayward)

 

 

Återvändare som definitivt tackat nej:

 

Michael Ontkean (Sheriff Harry S. Truman)




Uttryckt intresse:

 

James Marshall (James Hurley)

Carel Struycken (The Giant)

David Duchovny (DEA Special Agent Dennis/Denise Bryson)

Billy Zane (John Justice Wheeler)

Slutligen en mycket glädjande nyhet! Mark Frost har gett oss ett släppdatum på boken som ska knyta samman säsong 2 och 3, The Secret History of Twin Peaks. Han passade även på att offentliggöra omslaget till boken som släpps i USA 21:e oktober i år. Det blir den enda gång jag betalar för expressfrakt från USA.


 

 

Av Ulf - 4 mars 2016 21:08

 


Regi: M. Night Shyamalan

Manus: M. Night Shyamalan

Medverkande: Olivia DeJonge, Ed Oxenbould, Deanna Dunagan mfl.

Produktionsbolag: Blinding Edge Pictures/Blumhouse Productions

År: 2015

Längd: 94 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3567288/

 

Becca och Tyler har aldrig träffat sina morföräldrar efter att deras mor hade ett praktgräl med dem för 19 år sedan. Nu har morföräldrarna, i ett försök att mäkla fred, bjudit in sina barnbarn att bo hos dem en vecka. Becca, en aspirerande dokumentärfilmare, tänker ta reda på sanningen om vad som hände den där dagen för 19 år sedan. Snart börjar dock både hon och Tyler inse att allt inte riktigt står rätt till på den gamla gården de kommit till...

 

The Visit är en film jag haft i min backlog ett tag nu, men i och med att den är regisserad av kungen av onödiga plot twists, M. Night Shyamalan, och producerad av Blumhouse (ungefär alla överskattade skräckfilmer de senaste fem åren) var jag mycket skeptisk. Jag blev dock lite intresserad när filmen nominerades till ett "gottgörelsepris" på årets Razzie-gala. Och ja, M. Night Shyamalan har inte varit så här pass bra sedan Unbreakable (2000).

 

Det finns något gott att säga om budgetbegränsningar. Shyamalan hade svårt att hitta finansiärer till The Visit, vilket inte är så konstigt med tanke på att allt han rört vid de senaste åren blivit totala floppar. Nu när han istället för specialeffekter och att slänga sig med väldigt lat berättarteknik måste anstränga sig igen blir det också bra. The Visit har ganska blygsamma produktionsvärden, men det fungerar väldigt bra. Beccas dokumentärfilm blir ett naturligt found footage-inslag, men det tar inte över berättandet som sådant utan fungerar som stämningshöjare.

 

Även skådespelarna är bra, i synnerhet Deana Dunagan som mormodern. Utan att spoila utvecklingen i filmen kan jag bara säga att hon visar på ett mycket brett känslospektra. Manuset är även det ganska smart, till en gräns. Shyamalan måste ha med en twist, annars skulle han inte vara Shyamalan, men denna kommer så pass naturligt att det inte blir det krystade vända-på-steken-ögonblicket som det blivit i hans senare filmer. Det som drar ner betyget något är dock att tempot är ojämnt. Det långsamma berättandet i filmens två första akter är vida överlägset slutakten, men filmen rasar inte ihop som regissörerns tidigare alster. Gott så. Dessutom är The Visit rejält obehaglig på sina ställen. Shyamalan kan tydligen fortfarande. Det hade jag inte trott.

 

Betyg: 4- kommande besöksförbud av 5 möjliga

Av Ulf - 2 mars 2016 22:51

 


 

Regi: Aaron Hann & Mario Miscione

Manus: Aaron Hann & Mario Miscione

Medverkande: Michael Nardelli, Allegra Masters, Molly Jackson mfl.

Produktionsbolag: Taggart Productions/Votiv Films

År: 2015

Längd: 87 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3118452/

 

Femtio personer vaknar upp i ett mörkt rum utan minne om hur de kommit dit. De är placerade i en cirkel, stående på varsin lysande golvcirkel. Innan någon hunnit förstå vad som hänt börjar folk dö som flugor. Det går inte att stiga av golvcirkel utan att dö, det går inte att röra någon annan och vad det än är som kontrollerar experimentet har ihjäl någon varannan minut. Snart inser de överlevande att det är de själva som bestämmer vem som dör genom att "rösta" på den man tycker ska försvinna härnäst. Vem kommer överleva världens elakaste ö-råd?

 

Med Oscarsgalan över är min aptit för science fiction och skräck i topp. Visst, jag har sett en massa bra film de senaste månaderna, men mitt hjärta kommer alltid klappa hårdast för genrefilm. Circle var något jag hade lagt i min Netflix-kö och sedan glömt bort. Jag blev därför glatt överraskad när jag fick se en ganska smart science fiction-rulle med ett bra koncept.

 

Aaron Hann & Mario Miscione är för mig okända namn sedan innan och efter en snabb titt på deras CV på IMDB är det inte så konstigt. Innan Circle har de båda bara gjort en kortlivad tv-serie tillsammans. Circle lovar dock gott inför framtiden. Konceptet är intressant och påminner om en blandning mellan Cube (1997) och Lord Of The Flies (1990). Skådespelarna, även om de flesta trillar av pinn tämligen snabbt, gör vad de ska i sina roller utan att glänsa som sådant och den minimalistiska designen funkar bra. Det märks dock ganska snabbt att Hann och Miscione inte riktigt har full koll på filmprocessen än. Det är lovvärt att göra motsvarigheten till ett kammardrama i sci-fi-form, men även om konceptet som sagt är intressant håller inte riktigt dialog och karaktärer fullt ut. Filmen lider av en nedgång i tempo och drama i mittenakten och öppningen är ojämn. Slutakten är dock tillräckligt intressant (och diabolisk!) att det är värt det.

 

Diggare av konceptuell sci-fi med krass människosyn kan ha sämre stunder framför skärmen. Circle lär inte få någon större distribution så se den så länge den finns kvar på Netflix.

 

Betyg: 3+ svartröda scener av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se