Författare: Stephen King (under pseudonym Richard Bachman)

År: 1981 (svensk utgåva 1988)

Sidor: 272

Förlag: Signet Books (svenskt förlag: Bra spänning)

ISBN: N/A

“You can’t always understand something just because you did it.”

Barton "Bart" George Dawes håller på att förlora allt och det är den jävla motorvägens fel. Staden vill bygga en motorväg som inte bara kommer skära rakt igenom Barts arbetsplats på det lokala tvätteriet, utan också kommer tvinga honom och hans fru, Mary, att flytta. Bart tänker inte finna sig i att bli bortforslad i framstegens namn utan vill slå tillbaka. Det är en plan som för alltid kommer förändra livet för honom själv och hans närstående.

Roadwork var den sista av de äldre Bachman-romanerna jag hade kvar att recensera och det finns en anledning till att jag dröjt. Trots att det är en för King förhållandevis kort bok har jag försökt ta mig igenom den två gånger innan bara för att sluta efter något kapitel. Det finns en kvalitet i Roadwork som gör att den känns tung från första början. Det är inte så konstigt i sig då King skrev den om sin sorg efter att hans mor hade dött. Och ja, bokens underliggande tema är absolut sorg och sorgehantering. Det står snart klart för läsaren att Bart gått in i en djup depression efter att hans son gått bort i cancer. Den avtrubbning som Bart ger uttryck för är alldeles för bekant. Alla som förlorat någon viktig person i sitt liv känner igen den. Det är lugnet mellan den första chocken och förståelse. 

Tyvärr är det också anledningen till att Roadwork inte fungerar fullt ut. Den känns för personlig och Bart blir en väldigt sluten proxy för King. Det är intressant i sig då han skrev boken som Bachman och inte under sitt riktiga namn. Kanske kände han att han kunde ta ut svängarna lite mer? Det är en genomgående tematik i Bachman-böckerna - King skriver med ilska och nästan desperation och låter sina karaktärer ta beslut han ofta håller sig ifrån i sina andra böcker. Exempelvis är kvinnoporträtten sällan särskilt bra och nyanserade i Bachman-böckerna, och inte heller här. Mary, förnuftig som hon är, får inte särskilt stort utrymme och den andra stora kvinnliga rollen, 19-åriga Olivia, blir lika delar gubbfantasi som ett uttryck för rotlöshet i kontrast med Bart.

Till syvende och sist är Roadwork en godkänd bok, men den ligger absolut på Kings sämre halva och är inte något jag skulle rekommendera till gemene läsare. Det finns mycket bättre böcker av både King och hans alter ego Bachman.

Betyg: 2 jävligt arga män av 5 möjliga