Alla inlägg under november 2017

Av Ulf - 3 november 2017 17:15

 


Regi: Taika Waititi

Manus: Eric Pearson/Craig Kyle/Christopher Yost

Medverkande: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett mfl.

Produktionsbolag: Marvel Studios & Walt Disney Pictures

År: 2017

Längd: 130 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3501632/

 

Efter att ha besegrat elddemonen Surtur tror sig Thor ha stoppat den kommande undergången, Ragnarök, för Asgård. När han återvänder hem finner han Asgård under Lokes kontroll. När Thor tvingar med sin halvbror till Midgård för att befria Oden från det hemskaste av öden, ett ålderdomshem, blir de snart varse om att Allfaderns tid är nästan ute och med hans död kommer dödsgudinnan Hela slippa lös sina bojor. Efter en strid mot Hela blir dock både Thor och Loke strandade på en planet där nykomlingar används som gladiatorer... och en gladiator är stor, grön och jävligt arg.

 

Det mesta man behöver veta om den tredje filmen om åsk- och dunderguden kan man utläsa från postern ovan. Det här är Thor som det borde varit från början - totalt balls to the wall från första sekund med en estetik hämtad från 80-talets metalomslag. Chris Hemsworth har verkligen vuxit in i sin roll och bjuder på en mycket mer komisk Thor än i tidigare framträdanden. Det hade kunnat bli platt fall, men Hemsworth har en förvånansvärt bra komisk timing som funkar väldigt bra. Samspelet med Mark Ruffalos Hulk funkar också bra, men det är framförfallt i scenerna med Tom Hiddleston som det verkligen märks att de här skådisarna har varit med förr i de här rollerna.

 

Lika kul är det tyvärr inte när det gäller Cate Blanchetts roll som Hela. Som en av de mest klassiska antagonisterna för Thor borde hon getts mycket mer utrymme annat än den här väldigt generiskt skrivna tolkningen. Blanchett försöker förvisso, men hon ges ganska lite material att verkligen jobba med. Det gäller också för Jeff Goldblum som Grandmaster. Vissa scener funkar jättebra, men överlag framstår karaktären mest som irriterande.

 

Manuset är av varierande kvalitet med ganska stor skillnad mellan de två huvudhandlingarna. Så fort Hemsworth är med är det riktigt bra och framförallt väldigt roligt. I och med att Helas karaktär är så tråkigt skriven blir det inte lika kul med scenerna i Asgård - tills de två handlingarna kolliderar givetvis. Då är det grymt medryckande action för hela slanten.

 

Till syvende och sist är dock Thor: Ragnarok de klart bästa av Thors solofilmer och ett exempel på hur man kan ta en karaktär som haft lite problem med att bära en film på egen hand och tweaka den även efter två filmer. Mycket är regissören, Taika Waititis, förtjänst. Waititi, kanske mest känd för den sjukt roliga vampyrkomedin What We Do In The Shadows (2014), visar även här på riktigt bra skådespelarregi och framförallt ett sinne för det komiska. Med allt detta, plus genomtänkta cameos och en tydlig riktning mot nästa års stora superhjältefilm, Avengers: Infinity War (2018), kan jag med gott sinne rekommendera Thor: Ragnarok till alla Marvelfans.

 

Betyg: 4 immigrant songs av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 1 november 2017 17:55

 


Regi: Christopher Landon

Manus: Scott Lobdell

Medverkande: Jessica RotheIsrael BroussardRuby Modine mfl.

Produktionsbolag: Blumhouse Productions/Digital Riot Media/Vesuvius Productions

År: 2017

Längd:  96 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5308322/

 

Collegestudenten Tree lever ett liv med mer fest än studier som medlem av skolans ledande systerskapsförening. Hennes födelsedag börjar med att hon vaknar upp i en studentkorridor hos förra nattens ragg, Carter. Efter en mer eller mindre vedervärdig födelsedag slutar den än värre när hon blir attackerad och mördad... för att bara vakna upp hos Carter igen. Tree har fastnat i en tidsloop där hon har möjligheten att lösa mordet på sig själv.

 

Happy Death Day har blivit lite av en oväntad hit på biograferna i USA och med ett team ansvariga för några av de senaste årens mer originella skräck- och thrillerfilmer väntade jag mig något i samma linje. Tyvärr är Happy Death Day ett exempel på hur man kan driva en till en början god idé till leda och att man måste ha någorlunda sympatiska huvudpersoner i en skräckfilm.

 

Tree (seriöst? Tree?!) är helt enkelt en fruktansvärd karaktär. Hon är alla stereotyper om den festande collegetjejen med mestadels luft som hjärna. Jag avskydde henne från första bildrutan. Manuset vill ta med oss på en karaktärsutvecklingsresa och få oss att börja heja på Tree, men faller för det mesta pladask när hon är så ytterst, ytterst korkad. Det är inte korkad på ett underhållande sätt heller utan bara påfrestande. Kombinera detta med den kanske värste slasherskurken i mannaminne och du får en riktig jävla sörja till film.

 

Trots min kritik ovan finns här små detaljer och intressanta vändningar som höll på att få upp filmen på en svag tvåa i betyg. Dödsstöten kommer dock mot slutet då karaktärerna diskuterar vad publiken redan vetat när de gick in. "This is like your personal Groundhog Day!" När en dålig film som tagit stora delar av premissen av en bra dito och dessutom påminner publiken om detta är det ridå. Den påminde mig i alla fall om att det är dags att se om Groundhog Day (1993).

 

Betyg: 1 valley girl i kvadrat av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se