Regi: Alfonso Cuarón

Manus: Alfonso Cuarón

Skådespelare: Yalitza Aparicio, Marina de Tavira, Diego Cortina Autrey mfl.

Produktionsbolag: Esperanto Filmoj & Participant Media

År: 2018

Längd: 135 min

Land: Mexico/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6155172/

När en välbeställd familjs hemhjälp blir gravid med ett utomäktenskapligt barn i 1970-talets Mexico City blir det en omställning för alla, inte minst för den plötsligt gravida Cleo. Under ett år får vi följa hennes liv i ett Mexico som präglas av klasskamp och oroligheter.

Det är för filmer som Roma som jag skapade Skitfinkultur. Det här är antitesen till vad jag anser vara bra film. Alfonso Cuarón har tillsammans med Guillermo del Toro gjort Mexico till en stormakt när det gäller film. Cuarón har alltid enligt mig varit den som varit mest intressant av dem i och med att han berättat historier med empati och djup medan del Toro har lika mycket djup som en fingerborg och ett fokus på yta över substans. Roma är den förres uppväxtskildring tagen från egna erfarenheter. Det är också en tekniskt utsökt film som lider allvarlig brist på tempo och berättarstruktur.

Huvudhistorien om Cleos graviditet puttrar på utan några större förvecklingar annat än konfrontationen med barnets mycket märklige far, Fermín. Filmens stora höjdpunkt för min del var dessa excentriska birollskaraktärer som påminner mig om Fellini i sina bästa stunder. Fotot är också det bra, även om det inte finns någon som helst anledning att filmen är i svartvitt. Det förhöjer inte det tekniska direkt utan ligger istället som ett urblekt filter över scener och vyeer som troligen hade varit fantastiska i färg.

Huvudproblemet med Roma är istället att den är ytterst fragmentarisk i sitt berättande. Cuarón kastar ut linor som han sen missar att dra in igen. Exempelvis hade ett lite större fokus på studentrevolterna varit önskvärt. För mig, som knappast är någon större kännare av Mexicos nutidshistoria, skulle det vara ytterst intressant att få en fördjupad bild av detta. Det går också igen i etnicitetsfrågan. I och med att Cleo tillhör någon form av urinnevånare (maya?) behandlas hon också därefter av sin omgivning då och då. Det är inget som problematiseras utan bara "så det är".

Roma är som sagt en uppväxtskildring av Cuaróns eget liv och däri ligger också problemet - om du inte kan gå in och klippa bort transportsträckor som du anser vara viktiga, lämna ditt manus till någon annan. Det brukar bli bättre. Nu kommer Roma plocka hem en väldig massa priser eftersom den är i svartvitt, på ett annat språk än engelska och har en regissör som är högprofilerad. En bra film på sina egna meriter är det dock inte.

Betyg: 2 tomma tunnor av 5 möjliga