Regi: Taika Waititi

Manus: Taika Waititi (baserat på Christine Leunens roman)

Skådespelare: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Scarlett Johansson mfl.

Produktionsbolag: TSG Entertainment/Piki Films/Defender Films mfl.

År: 2019

Längd: 108 min

Land: USA/Nya Zeeland/Tjeckien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2584384/

Tioårige Jojo är, i alla fall på ytan, en fanatisk medlem av Hitlerjugend som lever för faderland och führer. En dag lyckas dock Jojo smälla av en granat precis bredvid sig. Han överlever, men hans hälta och ansiktsärr gör att han "ursäktas" från fler officiella sammankomster. Deprimerad försöker Jojo hitta en ny plats i tillvaron. Då är det tur att man har Hitler som låtsaskompis och har upptäckt en spännande och mörk hemlighet i hemmet - någon bor i väggarna!

Även om Taika Waititi hade haft ett antal roller förr och skrivit en del kortfilmer var det först med den sanslöst roliga vampyrkomedin What We Do In The Shadows (2014) som han dök upp på min radar. Sedan dess har det pekat spikrakt uppåt för nya zeeländaren och han har fått mycket goda vitsord även om sin senaste film, Jojo Rabbit.

Det är en minst sagt säregen historia som Waititi har valt att göra film av och den första halvtimmen känns det mest rätt flasmsigt om jag ska vara ärlig. Lite som att "ahaha, titta, vi driver med nazister för det är... edgy?". Men sen händer något med tonen i filmen som gör att jag uppskattar den lite väl uppsluppna början mer. Jojo är uppenbart en karaktär som längtar efter att känna att han hör hemma någonstans och det är också därför han dras till nazismen så starkt som han gör. När han tvingas hitta andra sammanhang och utmana sin benhårda tro blir Jojo Rabbit en lika intressant som rolig skildring över en uppväxt i ett totalitärt samhälle.

Waititi själv spelar fantasiversionen av Hitler och har uppenbarligen kul med rollen. Att låta Hitler spelas av en maorisk jude var det bästa långfingret han kunde räcka åt den gamle diktatorn, sa han i en intervju. Det är inte Waititis fel att media i mångt om mycket fokuserat på hans porträtt av Hitler, men det har lite satt de andra skådespelarna i skuggan, något de verkligen inte förtjänar. Framförallt imponerar Roman Griffin Davis (Jojo) stort i sin skådespelardebut. Scarlett Johansson är även hon mycket bra (som vanligt), men det som förtar hennes prestation lite är att hon gör en riktigt, riktigt usel tysk accent. Jag vet inte vad det låter som, men någon blandning mellan att bryta på franska och ryska kanske? Slutligen måste även Thomasin McKenzie nämnas som gör ytterligare en bra roll efter sitt genombrott med Leave No Trace (2018).

Jojo Rabbit är en sällsam blandning mellan djupaste allvar och lättsinne. Jag är inte säker på att den kommer tilltala alla, men jag hade rätt kul samtidigt som en eller två scener nästan fick hjärtat att snöra ihop sig av tyngd. Resultatet blir en film som i alla fall undertecknad kommer komma ihåg ett bra tag.

Betyg: 4 Gestapobyråkrater av 5 möjliga