Regi: Lorcan Finnegan

Manus: Garret Shanley

Skådespelare: Jesse Eisenberg, Imogen Poots, Senan Jennings mfl.

Produktionsbolag: Fantastic Films/Frakas Productions/XYZ Films mfl.

År: 2019

Längd: 97 min

Land: Irland/Danmark/Belgien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8368406/

Tom och Gemma letar efter sitt första hem tillsammans och följer med en något excentrisk mäklare till förorten Yonder. De är inte särskilt intresserade av huset, inte minst eftersom det är nästan skrämmande i all sin slätstrukenhet, men när mäklaren försvinner därifrån utan ett ord ser de sin chans att åka. Det är bara det att det är omöjligt att lämna Yonder. Dagarna går och någon lämnar paket med mat till dem på gatan utanför. Allt ställs dock på sin spets när paketet en dag innehåller ett barn tillsammans med en lapp - uppfostra barnet och bli fria.

Vivarium är en typisk filmfestivalfilm om jag någonsin sett en. En god och absurd idé sträcks ut till bristningsgränsen för att passa långfilmsformatet när det egentligen hade blivit en fantastisk kortfilm istället. Jesse Eisenberg är en av de där skådespelarna som verkar ha gjort en hemlig deal med en demon eller något eftersom han aldrig tycks åldras. Han är dock en helt okej skådespelare, vilket han visar även i Vivarium. Även Imogen Potts sköter sig bra i den kvinnliga huvudrollen och om kemin mellan Eisenberg och Potts inte hade funkat hade det här blivit en riktigt jobbig film att se. Den som stjäl showen är dock Senan Jennings som deras "son". Jennings spelar rollen perfekt mellan oskuldsfullhet och en känslokyla som är väldigt kuslig. Det är inte det att hans karaktär är ond - han har helt enkelt inga känslor att tala om och agerar därefter.

Det jag gillar med Vivarium utöver skådespelarinsatserna är hur manuset inte skriver tittaren på näsan. Det är upp till dig som tittare att egentligen utröna vad poängen är med vad Tom och Gemma utsätts för. Det är en studie i isolation, tristess och leda, vilket just nu i Corona-tider passar väldigt bra. Men, sen är det det där med tempot. Jag hade mycket hellre sett det här som en 45 minuters kortfilm eller som ett avsnitt i valfri övernaturlig thrillerserie. När man nu har lite tid att leka med skulle det också vara trevligt med lite mer bakgrundsinformation, mytbildning eller dylikt.

Vivarium är inte för alla och jag vet inte om den riktigt är för mig heller. Jag kan se vart man ville komma med historien och när den lyckas gör den det ypperligt bra. Lika ofta missar den dock målet. Trean är således svag och också ett uttryck för att jag gärna ger independentfilm något högre betyg än om den hade varit producerad av en större studio.

Betyg: 3- demonbarn av 5 möjliga