Alla inlägg den 3 december 2020
Regi: Remi Weekes
Manus: Remi Weekes
Medverkande: Sope Dirisu, Wunmi Mosaku, Matt Smith mfl.
Produktionsbolag: Regency Enterprizes/BBC Films/Vertigo Entertainment mfl.
År: 2020
Längd: 93 min
Land: Storbritannien
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8508734/
Bol och Rial flyr från krigets Sudan till England där de söker asyl. På väg över Medelhavet omkommer deras dotter, Nyagak när deras båt kantrar. De båda är trots sorgen fast beslutna att bygga sig en tillvaro i det nya landet, men när de blir tilldelade ett fallfärdigt radhus i Londons utkanter börjar oförklarliga saker hända. Något verkar ha följt med dem från Sudan...
His House är en av de mest originella skräckfilmerna jag sett i år. Grundberättelsen med ett hemsökt hus kanske inte gör några avtryck på originalitetsskalan direkt, men allt runtomkring den gör det definitivt. Att använda flyktingkrisen som backdrop för att genom skräckallegori säga något om samhället gör att vi ser den på ett nytt sätt. Man måste givetvis vara väldigt försiktig med hur man hanterar ett så här pass känsligt och aktuellt ämne, men Remi Weekes har fingertoppskänsla och även viss självupplevd erfarenhet. Han har i intervjuer uttryckt att även om han är född och uppvuxen i England hade han som afro-brittisk person många diskussioner och samtal om assimilation och hur mycket avkall man bör/kan göra på sin egen kultur.
Weekes har skrivit ett manus som blandar den väldigt påtagliga skräcken i flyktingkrisen med en mer esoterisk skräck rotad i sudanesisk folktro. Händelseförloppen flyter ihop på ett drömlikt vis som gör tittaren osäker och obekväm. Vi vet aldrig var nästa scen kommer utspela sig eller om den för den sakens skull kommer följa en rumslig logik. Det håller tittaren ständigt på tårna.
Även om Weekes manus och regi är mycket bra hade den inte varit så mycket att skriva hem om utan skådespelarinsatserna. Sope Dirisu (Bol) och Wunmi Mosaku (Rial) fullkomligt äger varenda nyans och uttryck som man kan tänka sig. Jag tror verkligen på de här karaktärerna och på deras porträtterade lidande.
His House är så nära en femma man kan komma utan att vara det. Det som drar ner filmen något är den något ofokuserade avslutningen. Den är inte direkt dålig som sådan, men den kommer inte upp i samma klass som resten av filmen. För fans av skräck med både hjärta och hjärna bör den här dock ses. Samhällskritisk blood & guts-fest med lysande skådespelare? Ja tack!
Betyg: 4+ spökflickor i väggen av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 | 30 |
31 | ||||||
|