Regi: Ron Howard

Manus: J.D Vance & Vanessa Taylor (baserat på Vances roman)

Medverkande: Amy Adams, Glenn Close, Gabriel Basso mfl.

Produktionsbolag: Imagine Entertainment/Netflix

År: 2020

Längd: 116 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6772802/

J.D Vance växer upp som det yngre av två syskon i en småstad i Ohio. Runt sig har han mer eller mindre hela sin släkt som består av allsköns excentriska personligheter. Många år senare läser J.D till jurist på Yale och försöker desperat få ett sommarjobb så att han kan betala terminsavgiften. Mitt i allt ringer det från Ohio. Hans mor har tagits in på sjukhus efter en heroinöverdos och J.D tvingas återvända hem, kontemplerande över sin uppväxt och framförallt de två kvinnor som format honom - hans mamma och hans mormor.

Ron Howard är vad jag skulle vilja dubba som sinnesbilden av en "kompetent" regissör. Han gör sällan en riktig stinker och lika sällan något som jag tycker är fantastiskt. Framförallt är det saker som Hillbilly Elegy som jag tycker han gör bra - dramakomedier med stora krav på skådespelarregi. Därför är också den här filmen en riktig höjdpunkt i hans karriär.

Skådespelet är som sagt verkligen på topp. Den som fått mest goda vitsord är Glenn Close som familjens mormor, "Mamaw", och hon är värd varenda fint ord som skrivits om hennes rollprestation. Hon är lika delar surkärring som kraftpaket och sannerligen inte en lätt typ att leva med. Close lyckas hela tiden hålla rätt ton och hjälps mycket av makeup-avdelningen som gjort ett helt fantastiskt jobb inte bara med Close utan även övriga karaktärer. I och med att det här är en sann historia och karaktärerna verkliga personer verkar det som man lagt ner extra mycket jobb på att få dem så porträttlika som möjligt - en trevlig touch i en biografifilm som inte handlar om kändisar. Det är nog dags för Close att knipa Oscarn efter denna, hennes åttonde (!), nominering utan vinst.

Amy Adams sitter inne med nästan lika många nomineringar (sex stycken), men fick ingen nick i år. Det är synd eftersom hennes porträtt av J.D.:s mor, Bev, även det är mycket bra. Bev är en karaktär med så mycket känslor att det svämmar över mest hela tiden, om det så är kärlek som hat, och Adams skildrar detta perfekt. Även Owen Asztalos som den unge J.D måste nämnas. Han får sitt riktiga genombrott med den här filmen och ska bli spännande att följa.

Det jag främst gillar med Hillbilly Elegy är balansen den håller mellan sin svärta och sitt ljus. Den slår inte, likt många av årets nominerade, över till att bara bli elände, men den är knappast sockersöt heller. Det känns som en sann uppväxtskildring, mer realistisk än de flesta även om karaktärerna är minst sagt färgstarka. En mycket trevlig överraskning som jag hade förväntat mig skulle vara Hollywood-pekoral men visade sig ha både hjärta och bett.

Betyg: 4 starka kvinnoporträtt av 5 möjliga