Det kommer nog inte som någon överraskning att jag älskar skräckfilm. Jag har en speciell plats i mitt hjärta för 80-talets franchiser som blev vissa filmstudios bröd och vatten. De producerades fort, drog in pengar och blev i vissa fall en del fall upptagna i den kollektiva populärkulturen. Fast vilken är egentligen den främsta skräckfranchisen under de senaste 30 åren?

För att ta reda på detta givetvis livsviktiga faktum spenderade jag en eftermiddag med att definiera vad som utmärkte en skräckfilmsfranchise och kom fram till att det vore ett projekt jag inte kunde se slutet på. Jag behövde en avgränsning. Valet föll på något så pass tråkigt som pengar - vilka tio franchiser har dragit in mest pengar till sina respektive studios sedan 1980?

I vissa fall fick jag rucka på reglerna då originalfilmen kom på 1970-talet men merparten av franchisen kom senare. Jag har heller inte gjort ett överslag på hur mycket olika produkter som omgärdat filmerna har inbringat utan helt enkelt baserat listan på biljettförsäljning. Listan som följer nedan är således de tio mest inkomstbringande skräckfranchiserna de senaste 30 åren räknat på biljettintäkter och med hänsyn tagen till inflationsjustering:

1. Friday the 13th

2. Saw

3. The Exorcist

4. Halloween

5. A Nightmare On Elm Street

6. Scream

7. Paranormal Activity

8. Amityville Horror

9. Texas Chainsaw Massacre

10. The Omen

Listan är till viss del problematisk då Paranormal Activity-filmerna inte kan räknas som en franchise än men det är definitivt på väg dit. Dessutom kommer plats 5 och 6 byta plats med varandra efter att Scream 4 (2011) har gått några veckor på bio. Hur som helst, om jag skulle ändra listan efterhand skulle den troligen aldrig bli klar. Så, utan vidare dröjsmål, här kommer den första recensionen i en lång rad i ett projekt jag valt att kalla Franchise Hell. Håll till godo!

Regi: Sean S. Cunningham

Manus: Victor Miller

Medverkande: Betsy Palmer, Adrienne King, Kevin Bacon mfl.

Produktionsbolag: Georgetown Productions Inc./Sean S. Cunningham Films

År: 1980

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0080761/

Sommarlägret vid sjön Crystal Lake ska öppna igen efter att ha varit stängt under många år. De lokala byborna kommer ihåg alla dödsfall och olyckor som hänt på området som de dubbat till "Camp Blood". Ett gäng lägerledare anländer till stugorna några veckor i förväg för att fräscha upp stället. Vad de inte vet är att någon absolut inte vill att lägret ska öppna igen...

Sean S. Cunninghams Friday the 13th må inte ha varit den första moderna slasherfilmen, men det var definitivt filmen som satte konventionerna på kartan. Framförallt är det en studie i estetik från det tidiga 80-talet. Kläder, frisyrer och filmteknik är alla perfekta exempel. Men när jag såg om den första filmen i serien igår visade det sig att tiden verkligen sprungit ifrån den i vissa avseenden. Mest tydligt blir det i uppbyggnaden som inte hämtar så lite inspiration från Halloween (1978). Där nämnda film skötte sin uppbyggnad i stadsmiljö gör Friday the 13th det samma i skogsmiljö. Man hade kunnat argumentera för att känslan av  isolation skulle bli starkare (det kommer senare filmer i serien visa) men allt det gör är att tittaren får se på tok för många point of view-sekvenser från någon som går runt i en skog och spionerar på folk. Det blir helt enkelt tråkigt.

Skådespelarna, med undantag för Betsy Palmer, är riktigt usla och inte ens en ung Kevin Bacon kan komma undan med anseendet i behåll. Det är egentligen mer regel än undantag i slashers men när det är så pass illa så att man faktiskt reagerar då är det riktigt illa. Vad som däremot fungerar bra än idag är Harry Manfredinis musik. Den har hämtat väldigt mycket inspiration från Bernard Herrmanns musik från Psycho (1960) men gör samtidigt något eget. Faktum är att soundtracket är så pass bra att det ibland inte känns som det hör hemma i filmen, vilket i viss mån gör det problematiskt.

Friday the 13th är på det hela taget en ganska charmig film som bör ses om inte annat för att den var filmen som satte slasherkonventionerna på kartan. Det finns dock mycket bättre slashers, inte minst senare installationer i serien i fråga.

Betyg: 2+ giftekseksem av 5 möjliga