Inlägg publicerade under kategorin Franchise Hell

Av Ulf - 2 december 2012 19:55

 

Regi: Chuck Russell

Manus: Chuck Russell/Wes Craven/Frank Darabont/Bruce Wagner

Medverkande: Heather Langenkamp, Patricia Arquette, Robert Englund mfl.

Produktionsbolag: New Line Cinema/Heron Communications/Smart Egg Pictures mfl.

År: 1987

Längd: 96 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0093629/


Sex år efter att Nancy Thompson lyckats slå Freddy Krueger på hemmaplan är hon redo att göra sin praktik som AT-läkare på en psykiatrisk klinik. Till kliniken kommer Kristen, en tonåring som drömmer fruktansvärda mardrömmar som manifesterar sig som självskadebeteende. Snart står det klart att de övriga ungdomarna på avdelningen också drömmer mardrömmar... och alla om samma man.


Efter att film nummer två förvisso gick bra på bio men inte charmade kritikerna återvände Wes Craven till sin skapelse med intentionen att ha ihjäl Freddy en gång för alla. Att det inte blev så vet vi, men Craven tog verkligen ut svängarna med manuset till den här rullen! Idén att förlägga handlingen till en psykiatrisk klinik för ungdomar med självskadebeteenden känns väldigt logisk. En återkommande tematik i de tidigare filmerna var att ingen trodde på protagonisterna utan snarare lutade åt att de blivit galna. Resultatet blev en säregen blandning av ömsom bland de mörkaste scenerna i franchisen och ömsom halvt om halvt komiska skräckklassiker.


New Line Cinema lyckades samla en imponerade samling namn. Heather Langenkamp återvänder i sin roll som Nancy och i huvudrollen ser vi en ung Patricia Arquette. Även Laurence Fishburne har en större biroll och på manussidan är det värt att notera Frank Darabont, trefaldigt Oscarsnominerad och högaktuell med tv-versionen av The Walking Dead (2010). Slutligen har vi en av mina favoritkompositörer, David Lynchs maestro Angelo Badalamenti, som ansvarig för soundtracket. Puh! 


Tråkigt nog håller inte NOSIII rakt igenom. Vissa saker som kanske verkade som en bra idé 1987 har inte åldrats med stil. Dessutom lider filmen av det som många filmer i den här franchisen tycks lida av - en tredjeakt som inte håller vad de två första bygger upp mot. NOSIII har dock så pass många bra idéer och skräckscener att jag måste rekommendera den varmt. Det här är, med lite god vilja, en riktigt bra installation i serien och bör ses av alla skräckfans.


Betyg: 4+ ok, det DÄR är en fallossymbol om jag någonsin sett en av 5 möjliga


Av Ulf - 29 november 2012 20:11

 

 

Regi: Jack Sholder

Manus: David Chaskin

Medverkande: Mark Patton, Kim Myers, Robert Englund mfl.

Produktionsbolag: New Line Cinema/Heron Communications/Smart Egg Pictures mfl.

År: 1985

Längd: 82 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0089686/


Jesse är nyinflyttad på Elm Street fem år efter att Nancy hade sin fajt med Freddy i den första filmen. Även om han har lite problem att passa in i skolan är livet rätt skönt. Han har en spirande romans med kvarterets hetaste tjej och snart börjar även skolproblemen lösa sig. Ja, allt hade varit bra med Jesse om han inte hade sådana fruktansvärda mardrömmar...


Om man frågar någon som inte är ett fan av de här filmerna om de kommer ihåg A Nightmare On Elm Street II (NOSII) är det sällan någon kommer ihåg den. Om man däremot säger att det är "den där delen i serien med den uppenbart homosexuelle killen" kommer de flesta som sett den ihåg huvuddragen. Det är också det som är NOSII:s styrka - den kanske på ytan ser ut som en typisk slasheruppföljare väldigt snabbt producerad efter den första blivit en hit, men när man skrapar lite på denna yta märker man snabbt att allt i den här filmen handlar om sexualitet i en eller annan form.


Vi har en tonåring som håller på att komma in i dejtingscenen samtidigt som han upptäcker att en "alternativ personlighet" vill ta sig fram ur hans kropp. Bildspråket som omgärdar karaktären är ett bildspråk som oftast används för att sexualisera kvinnliga karaktärer. Samtidigt som detta pågår är skolans värsta lärare uttalat inne på S&M och har ett ganska osunt intresse för sina manliga elever. Dialogen mellan Jesse och hans polare Brady är inte heller sällan mycket laddad.


Givetvis var allt ovanstående meningen. Manusförfattare David Chaskin tog mycket inspiration ifrån sina egna rädslor som tonåring - rädslor som inte sällan var kopplade till om han skulle våga komma ut eller inte. Jag hade kunnat fortsätta mycket längre, men jag tror jag har förklarat min poäng. Eller, det är inte bara min poäng. NOSII har blivit en smärre kultfilm bland homosexuella skräckfans. Det har skrivits akademiska uppsatser om den och det är troligen, tillsammans med originalet, den mest diskuterade filmen i serien. Inte illa för en rulle som från en början bara skulle vara en snabb kassako.


Tyvärr är NOSII sorgligt bortglömd bland de flesta andra. Det är en film som bör lyftas upp som ett bra exempel på hur man gör en snabb uppföljare med både hjärna och hjärta. Rekommenderas.


Betyg: 4 hjärnspöken... eller? av 5 möjliga

Av Ulf - 21 november 2012 22:45



Regi: Wes Craven

Manus: Wes Craven

Medverkande: Heather Langenkamp, Robert Englund, Johnny Depp mfl.

Produktionsbolag: New Line Cinema/Media Home Entertainment/Smart Egg Pictures

År: 1984

Längd: 91 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0087800/


Nancy och hennes vänner drömmer alla om en brännskadad man med en knivförsedd handske. När en tjej i kompisgänget, Tina, inte vågar sova själv beslutar sig de andra för att hålla henne sällskap. Under natten dör Tina och givetvis är det ingen som tror på deras historier om mardrömmar som kan ha ihjäl en. Nu är det upp till Nancy att ta reda på sanningen om vad som håller på att hända och hur de kan stoppa det.


Efter att ha suttit igenom en mängd skräp under Franchise Hells andra del kommer nu den sista franchisen i projektet - A Nightmare On Elm Street. Jag såg den här filmen första gången som elvaåring och jävlar vad den skrämde mig! Wes Craven må ha skapat karaktären Freddy Krueger, men det var Robert Englund som gav honom liv. Englunds rolltolkning gjorde honom till den första stora skräckikonen under 80-talets skräckvåg. Vilken biffig kille som helst kunde spela Jason Vorhees eller Michael Myers, men Englund gav Freddy ett eget sätt att röra sig på, egna uttrycksmedel och framförallt en egen röst. Freddy var den förste större slasherskurken som hade repliker. Hans spensliga kroppsbyggnad gjorde honom också desto mer skräckinjagande än jättarna i de andra serierna. Englund slog helt enkelt ett frivarv och byggde merparten av sin karriär på sin ikoniska roll som Freddy.


Englund hade själv klarat av att göra det här till en okej film, men när samspelet tillsammans med Heather Langenkamp (Nancy) fungerar så pass bra som det gör lyfter det filmen flera snäpp. Överlag är skådespelarna förvånansvärt bra för en 80-tals-slasher. Johnny Depp har sin första större filmroll som Nancys pojkvän Glenn och John Saxon spelar Nancys far som i egenskap av polis också har som uppdrag att utreda Tinas död.


Wes Craven har skrivit ett nästintill perfekt skräckfilmsmanus till den här filmen. Det enda han skulle behövt rätta till är det förvirrande slutet. Slutet var också en stor stöttesten mellan Craven och producenterna och flertalet varianter filmades. Slutet som kom med i filmen var... något? Craven fick dock full kontroll över regin och visar att han med rätt manus är en av de bästa skräckregissörerna de senaste 50 åren.


Som ni märker är jag väldigt svag för A Nightmare On Elm Street. Utöver att den är en grymt bra slasher är den dessutom en tidskapsel som innehåller 91 minuter 80-tal. Om jag vill drömma mig tillbaka till en pastellfärgad barndom är det här en av rullarna jag kollar på.


Betyg: 5 80-tals-mardrömmar av 5 möjliga





Av Ulf - 24 oktober 2012 22:01


Oj, vad den hypades när den kom! Det var det mest skräckinjagande som hade visats på bio! Folk svimmade i stolarna och det var säkerligen inte långt till att luktsaltet hade plockats fram. Nog för att jag visste att mycket var hype, men jag var ändå spänd på vad allt snack handlade om. Det handlade om en dörr som stängdes, någon som blev släpad på golvet och några fotspår i mjöl. Jag trodde jag hade utsatts för världens största practical joke.


Första filmen i serien kom, såg och segrade på världens biografer och eftersom den i princip inte kostade något att göra var det klart att det skulle komma en uppföljare... och en till... och en till... och nästa år troligen en till. Det är klart, det är smart vinstmaximering - ta en film som inte hade något manus till att börja med, som dessutom är filmad med handkamera, och kopiera den några gånger. Klart! För bästa effekt låter vi samma skådespelare komma tillbaka gång efter gång trots att de dör i tidigare delar i serien. Ja... både del två och del tre utspelar sig innan den första filmen. Då slipper man det där klöddet med casting! Bra! Suck...


"Handlingen" kretsar i alla fall kring en familj där man lekt lite väl mycket med andevärlden genom åren och där framförallt kvinnorna nu jagas av demoner eller något liknande. That's it. Det rör sig dock om de mest tafatta övernaturliga varelser som skådats på film. Först ska det slamras i köksluckor och stekpannor i en timme innan något händer. Och nej, det är inte till att bygga upp spänning och suspens - inte minst de två första filmerna i serien består till stora delar av att titta på stationära kamerabilder från övervakningskameror. Oftast på folk som sover. Yaaaaay...


Men, de här filmerna kommer fortsätta pumpas ut så länge folk går på högteknologiska biografer för att se filmer som kunde filmats med valfri smartphone. Det är den största ironin av alla. Nästa, och sista, franchise: A Nightmare On Elm Street.


Recenserande filmer i serien:

 

Paranormal Activity (2007) - 1 fotspår i mjöl av 5 möjliga

Paranormal Activity 2 (2010) - 1 uppföljare lika puckad som sitt original av 5 möjliga

Paranormal Activity 3 (2011) - 1+ tja, filmen lyckades med en jump scare i alla fall av 5 möjliga


 

Snittbetyg (plus och minus borträknade): 1,0

 

Klara franchises:

 

1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)

2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

3. Scream - 2,8

4. Halloween - 2,7

5. The Omen - 2,6

6. Friday The 13th - 2,3

7. Saw - 2,1

8. The Amityville Horror - 2,0

9. Paranormal Activity - 1,0

Av Ulf - 23 oktober 2012 21:00

 


Regi: Henry Joost & Ariel Schulman

Manus: Christopher Landon & Oren Peli

Medverkande: Jessica Tyler Brown, Christopher Nicholas Smith, Chloe Csengery

Produktionsbolag: Blumhouse Productions/Solana Films/Room 101

År: 2011

Längd: 83 min (Unrated version: 94 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1778304/


1988: Kristi blir vän med den osynlige "anden" Toby medan hennes syster Katie (båda från de två första filmerna) har svårare att tro på lillasysterns låstasvän. Samtidigt börjar deras föräldrar, i synnerhet deras styvfar Dennis, misstänka att något kanske inte står helt rätt till med huset. Märkliga ljud hörs om nätterna och saker faller oförklarligt ner från sina krokar och ställen. Dennis bestämmer sig för att sätta upp kameror i huset för att fånga vad det än är som pågår på film.


Tredje installationen i franchisen och den sista jag tänker recensera. Dels uttryckte jag redan i del 1 av Franchise Hell att jag inte tänkte ändra listan för filmer att recensera i efterhand och dels för att det här är samma skit som tidigare. Nej, nu är jag inte helt fair. Det här är faktiskt marginellt bättre än de två första delarna. Framförallt är antalet händelser som kan klassas som åtminstone lite creepy fler och... ja, det var allt.


Paranormal Activity 3 visar det vi fick höra talas om i första filmen - hur de två systrarna leker lite väl oförsiktigt med andevärlden och på så vis också släpper igenom något till vår värld. Annars är det mesta sig likt. Saker gör ljud i natten och... inte mycket mer. Det värsta är att de här filmerna kommer bara fortsätta komma tills filmmakarna inte kan tjäna mer pengar på dem. Vad fanken de lade fem miljoner dollar i budget på har jag ingen aning om, men det får ändå räknas som en lågbudgetrulle idag. Och varför inte? Sätt upp lite kameror, filma folk som inte gör något i 80 minuter och lägg till cirka tio minuters spökerier och du har en färdig produkt. Det är filmskapande på ofantligt lat nivå och jag är bara glad att den här skiten är över för min del nu. Sammanfattning i nästa inlägg.


Betyg: 1+ tja, filmen lyckades med en jump scare i alla fall av 5 möjliga

Av Ulf - 18 oktober 2012 21:30

 

Regi: Todd Williams

Manus: Michael R. Perry/Christopher Landon/Tom Pabst

Medverkande: Brian Boland, Katie Featherston, Molly Ephraim mfl.

Produktionsbolag: Blumhouse Productions/Solana Films/Room 101

År: 2010

Längd: 91 min (Unrated version: 98 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1536044/


"You know what would be scarier than nothing? Anything!" - Bart Simpson


Betyg: 1 uppföljare lika puckad som sitt original av 5 möjliga


Av Ulf - 16 oktober 2012 20:03


Saxat från recensionen av samma film postad 2009-11-16

Regi: Oren Peli

Manus: Oren Pali

Medverkande: Katie Featherston, Micah Sloat, Mark Fredrichs mfl.

Produktionsbolag: Blumhouse Productions

År: 2007

Längd: 86 min (Unrated version: 83 min, Extended version: 97 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1179904/


Några ord innan jag sätter igång med recensionen eftersom det här är ytterst förvirrande. Jag hittade den här filmen i en importaffär och tänkte att det är ovanligt att så pass snygga bootlegs når Sverige. Men nej, tydligen har Paranormal Activity funnits ute på marknaden i över två år. Varför kommer den då först på bio i år? Ingen aning. Varken IMDB eller någon annan filmsajt kan ge mig ett ordentligt svar. Vad som jag vet är att Steven Spielberg klippte om originalfilmen och ändrade en del i slutet. Detta och vissa effekter tycks dock vara det enda som skiljer de två versionerna åt. Den film jag fick tag i är alltså originalversionen och inte den som ska gå upp på bio i Sverige snart. Puh, efter den förklaringen, hur är filmen?


Filmen handlar om det unga paret Micah och Katie som precis har flyttat in i ett nytt hus tillsammans. Sedan barnsben har oförklarliga saker hänt i Katies närhet och det verkar som det finns något i det nya huset som vill kommunicera med henne. Micah köper en videokamera för att dokumentera allt som händer och förhoppningsvis fånga något oförklarligt på film.


Skådespeleriet i filmen är inte så mycket skådespel som det är två människor som sitter och pratar med varandra. Det är förvisso realistiskt, men det har inte de estetiska kvalitéer som bra skådespel har. Det är fullkomligt naturligt eftersom manusförfattaren försöker göra en Blair Witch Project (1999) - det vill säga att försöka lura i folk att det här är på riktigt. Givetvis är det bara riktigt dumt. Blair Witch hade en riktigt bra reklamkampanj som faktiskt lyckades lura en del människor. Jag tror inte någon går på att den här filmen är "the real deal". Det är bara drygt tio år sedan The Blair Witch Project  gick upp på bio. Om den här filmen hade gjorts om 20 år så kanske, kanske den skulle kunna spela på samma effekt men nu är det helt enkelt för tidigt.


Manuset haltar betänkligt på sina ställen. Micah är (pardon my French) ett riktigt rövhål och vi får egentligen ingen förklaring på varför Katie står ut med honom. Det finns en scen där hon ilsknar till men efter att Micah fortsätter vara kungen av skithögar förefaller den scenen vara totalt meningslös. Vidare blir manuset aldrig särskilt spännande. Där föregångaren The Blair Witch Project hade elementet av att vara vilse i en skog, hunger, törst och en gruppdynamik mellan tre personer utspelar sig Paranormal Activity  i ett ganska lyxigt hus... och det är allt. Man kan dela upp filmen i två distinkta delar - dag och nattscener. Dagscenerna är i stort bara transportsträckor till de i alla fall något suggestiva nattscenerna där saker faktiskt händer. Den obefintliga dynamiken mellan huvudrollsinnehavarna gör dagscenerna lika roliga att titta på som att titta på färg som torkar.


Det här var en grym besvikelse. Efter att ha hört så mycket gott om den här filmen hade jag ganska höga förväntningar men blev bara uttråkad. Jag vet att bioversionen har lite annorlunda scener och klippning men efter att ha läst på är jag övertygad om att inte ens dessa kan rädda den här filmen. Det här är riktigt dåligt.


Betyg: 1 fotspår i mjöl av 5 möjliga


Av Ulf - 15 oktober 2012 19:52


Bilden av hur en sexårig Michael Myers står med en stor kökskniv utanför familjens hus och är helt okontaktbar är ett av de filmögonblick som påverkade mig mest under min uppväxt. Inte för att jag grävde runt i kökslådorna efter något vasst utan snarare var det en livslång fascination för kriminalpsykologi som föddes den kvällen. Vad får människor att göra vad de gör och hur stoppar man dem från att begå sina handlingar?  Första filmen i Halloween-franchisen är sedan dess alltid en film jag återkommer till, trots att jag troligen kan citera hela dialogen i sömnen. Det finns fortfarande, efter mer än 30 år, något fräscht över John Carpenters lågbudgetrulle. Kanske är det för att den populariserade en hel del av slasherklyschorna och uppfann några? Kanske är det för att Jamie Lee Curtis är den klart bästa protagonisten i en slasherserie? Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men något drar mig tillbaka till Haddonfield varje oktober.


Grundstoryn är den att Michael Myers, sex år gammal, mördar sin syster på Halloween. Han skickas till en rättspsykiatrisk klinik där han spenderar 15 år innan han rymmer. Dr. Samuel Loomis, Michaels terapeut, har försökt nå Myers och när han misslyckats låsa in honom för gott. Loomis blir också den som tar upp jakten på Myers när han återvänder till Haddonfield för att avsluta vad han påbörjade 15 år tidigare. Myers blir med tiden något annat än en "vanlig" mördare. I manusen till de senare filmerna kallas han ibland för "The Shape" - en varelse av renaste ondska som inte kan dö. Dessa filmer ignorerades i och med Halloween H20: Twenty Years Later (1998) och Myers otroligt löjliga backstory ströks tack och lov. 


Michael Myers är också franchisens svagaste kort. I de flesta av filmerna är han synnerligen tråkig som skurk. När karaktären funkar (när de ger honom lite mer kött på benen, no pun intended) funkar den riktigt bra, men det finns många filmer i serien där fokus helt läggs på protagonisterna. Jag tror det var Robert Englund som sa att för att vara en riktigt bra slasherskurk måste man få publiken att vilja se "dansen" mellan huvudrollsinnehaverskan och skurken - att sälja att det nästan handlar om beundran för sin fiende. I och med att Michael Myers, i likhet med Jason Vorhees, bär mask fungerar det väldigt dåligt för det mesta. Jag måste ändå säga att jag gillar en hel del av filmerna i aktuell franchise. Några är riktigt bra, några är slashers 1A men ytterst få är riktigt usla.


Det är oktober, se en Halloween-rulle. Nästa franchise... suck... Paranormal Activity.


Recenserande filmer i serien:

 

Halloween (1978) - 4+ stilbildande skräckikoner av 5 möjliga

Halloween II (1981) - 2 hala sjukhusgolv av 5 möjliga

Halloween III: Season Of The Witch (1982) - 3 more days to Halloween, Halloween, Halloween av 5 möjliga

Halloween IV: The Return Of Michael Myers (1988) - 3+ rednecks som... lyssnar på folk? va? av 5 möjliga

Halloween V: The Revenge Of Michael Myers (1989) - 2 cirkusmusik till klantiga poliser? Really? av 5 möjliga

Halloween VI: The Curse Of Michael Myers (1995) - 2+ lite för ivriga saxar i klipprummet av 5 möjliga

Halloween H20: Twenty Years Later - (1998) - 4- tantsnuskskrivande rappare av 5 möjliga

Halloween: Resurrection (2002) - 1 karaktär som är för dum för att överleva av 5 möjliga

Halloween (2007) - 3+ jag skiter i vad folk säger: det här är det bästa användandet av en Nazareth-låt i film ever av 5 möjliga

Halloween II  (2009) - 3+ klassiska Roy Orbison-hits av 5 möjliga

 

Snittbetyg (plus och minus borträknade): 2,7

 

Klara franchises:

 

1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)

2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

3. Scream - 2,8

4. Halloween - 2,7

5. The Omen - 2,6

6. Friday The 13th - 2,3

7. Saw - 2,1

8. The Amityville Horror - 2,0

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards