Inlägg publicerade under kategorin Franchise Hell

Av Ulf - 14 april 2012 10:24



Legendarisk, mytomspunnen och troligen en av få filmer som fått stå som symbol för ungdomsfördärv i Sverige - The Texas Chainsaw Massacre (1974) har en minst sagt färgstark historia att leva upp till. Mycket löst baserad på mördaren Ed Geins liv följer franchisen en mer eller mindre galen familj i en liten håla i Texas. Familjekonstellationen förändras genom filmerna, men konstanten är alltid Leatherface - den motorsågssvingande galningen, alternativt gravt utvecklingsstörde unge mannen, som tycker om att sy nya ansiktsmasker av människohud. Om just den sista detaljen verkar bekant är det för att Ed Gein också stått som förlaga till Buffalo Bill i Silence Of The Lambs (1991) och för den delen Norman Bates i Psycho (1960).


Originalets historia är lika enkel som den är briljant. En grupp ungdomar stöter av en händelse på familjen när de ska besöka ett gammalt släkthus. Det som gör att TCM fortfarande, efter snart 40 år, är ett mästarprov i skräckfilm är fokuset den lägger på den psykologiska skräcken. I motsats till vad många tror (inte minst tack vare videovåldsdebatten under 1980-talet) visar TCM inte blod nog för att ens göra en tallrik svartsoppa. Tobe Hooper, mannen bakom franchisen och regissör till de två första delarna, använder sig istället av den gamla devisen att vad våra hjärnor fyller i är alltid värre än vad som kan visas på skärmen. Kombinerat med originalets blekgula foto, nästan dogmaliknande kameraarbete och skitiga känsla är och förblir TCM en milstolpe i skräckfilmshistorien. 


Det skulle ta sju sorger och åtta bedrövelser innan del två kom ut. Nu var det 80-tal, pastellfärger och skräckfilmsvåg och Hooper lyckades trots alla vedermödor göra en ytterst underhållande, om än inte skrämmande, film. De två efterföljande filmerna är tillräckligt utflippade för att man kan ta sig en titt, men förvånande nog behövdes det en remake innan serien gick tillbaka till sina skrämmande rötter. Remaken från 2003 är den bästa remaken från den nuvarande skräckremakesvågen jag sett. Den har samma skitiga känsla som originalet, samma fotograf och foto, men fokuserar mer på fysisk skräck än psykologisk. Den går dock aldrig till överdrift utan känns genuint störande större delen av tiden. Dessvärre skulle också en prequel dyka upp tre år senare och i skrivande stund planeras en sjunde film släppas nästa år... i 3D.


Det är troligen ingen tillfällighet att det just är TCM av de klassiska skräckfilmsserierna som får ytterligare en uppföljare just nu. Från första början har serien haft en underliggande ton av ekonomisk kris, överlevnad till varje pris och problem med arbetslöshet - teman som känns nog så aktuella i västvärlden, och framförallt i USA, idag. Nästa franchise: The Exorcist


Recenserande filmer i serien:


The Texas Chainsaw Massacre  (1974) - 5 motorsågsdanser av 5 möjliga

The Texas Chainsaw Massacre Part II (1986) - 3 filmvärldens motsvarighet till lsd-trippar av 5 möjliga

Leatherface: The Texas Chainsaw Massacre III (1990) - 2+ blingade motorsågar av 5 möjliga

The Return Of The Texas Chainsaw Massacre (1994) - 2 vad i helvete såg jag precis? av 5 möjliga

The Texas Chainsaw Massacre (2003) - 4 va? ingen motorsågsdans?! av 5 möjliga

The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning (2006) - 2- nu tystnar sågen av 5 möjliga


Snittbetyg (plus och minus borträknade): 3,0


Klara franchises:


1. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

2. The Omen - 2,6

3. Friday The 13th - 2,3

4. Saw - 2,1

     

ANNONS
Av Ulf - 13 april 2012 22:31


Regi: Jonathan Liebesman

Manus: Sheldon Turner

Medverkande: Jordana Brewster, Matt Bomer, R. Lee Ermey mfl.

Produktionsbolag: New Line Cinema/Next Entertainment/Platinum Dunes mfl.

År: 2006

Längd: 96 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0420294/


Någonstans i Texas, 1969, är två unga par ute på en roadtrip inför att killarna i gänget ska iväg till Vietnam. När de fyra försöker undvika ett rånförsök hamnar de istället upp och ner i sin bil i diket. Det är tur att det finns hjälpsamma poliser på vägarna... eller?


Den här filmen hade gått mig helt förbi. Det brukar inte vara ett gott tecken om jag inte ens har registrerat att det har kommit en ny del i någon av de klassiska skräckfilmsserierna. Den här gången stämmer också mitt antagande. TCM6 är en i de flesta avseenden genomtrist film.


Att göra prequels är ett otyg ärligt talat. Det är mycket sällan det blir bra och det av en mycket enkel anledning - för att en prequel ska gå ihop måste den förhålla sig till tidigare material som utspelar sig senare i en kronologi. Det gör att en film blir otroligt låst i vad den kan och inte kan göra. TCM6 har knappast lika mycket material att förhålla sig till som exempelvis episod 1 - 3 av Star Wars (1999 - 2005) hade, men om sanningen ska fram behövde vi heller inte en förklaring på varför Leatherface med familj blev som de blev. Det går lite emot en av skräckfilmens huvudregler - behåll mystiken.


Med ovanstående i åtanke är det föga förvånande att TCM6 är en film utan överraskningar. Den enda anledningen till att se den här filmen är R. Lee Ermeys slemmige sheriff - samma roll som jag hyllade honom för i gårdagens recension. Resterande skådespelare är lättförglömliga. Fotot är fortfarande ganska snyggt men har inte samma konsekventa stil som i TCM5. Nej, det här är trist, tråkigt och på vippen till en etta i betyg om det inte vore för Ermey.


Betyg: 2- nu tystnar sågen av 5 möjliga



ANNONS
Av Ulf - 12 april 2012 20:52


Regi: Marcus Nispel

Manus: Scott Kosar (baserat på Tobe Hoopers manus från 1974)

Medverkande: Jessica Biel, Jonathan Tucker, Andrew Bryniarski

Produktionsbolag: New Line Cinema/Focus Features/Platinum Dunes mfl.

År: 2003

Längd: 98 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0324216/


Ett kompisgäng på väg till en Lynyrd Skynyrd-konsert håller på att köra på en uppenbart chockad kvinna som går mitt på vägen. Gänget beslutar sig för att de måste hjälpa kvinnan och köra henne till närmsta sjukhus. De hinner dock inte ens så långt innan kvinnan drar en pistol och skjuter sig själv. Chockade försöker gänget få kontakt med den lokala polisen för att rapportera självmordet. Men den här avkroken av Texas är inte särskilt gästvänlig...


Runt tidigt 2000-tal började alla de klassiska skräckfilmsserierna få remakes gjorda. Vanligtvis blev det riktigt jävla uselt och något jag och andra fans helst vill glömma. Med ett sånt track record är det lätt att missa guldkornen som trenden trots allt gett upphov till. Remaken av The Texas Chainsaw Massacre (1974) är just ett sådant guldkorn.


Remaken är på gott och ont mycket mer grafisk än originalet. Originalets styrka låg i den psykologiska skräcken och den avskalade känslan. Remaken är en 2000-talsproduktion med allt vad det innebär. Skillnaden mellan den här filmen och andra remakes är däremot att manusförfattaren, Scott Kosar, verkligen vill göra en egen tolkning av källmaterialet. Tillsammans med Marcus Nispels tajta regi och ett förvånansvärt snyggt foto (originalets fotograf Daniel Pearl i repris) och produktionsdesign blir TCM5 en riktigt bra skräckrulle. I likhet med originalet känns hela filmen skitig och rå. All interiör går i murriga färger och skådespelarna är genom hela filmen genomsvettiga. Det känns helt enkelt varmt som fan bara att se filmen.


Skådespelarna är överlag riktigt bra med Jessica Biel som en bra "final girl". Biel kan spela tuff som sten men ser samtidigt ut som ett bombnedslag. Det är en smart och sexig hjältinna - inte bara den typiskt oskuldsfulla protagonisten från 80-talets slashervåg. Den som lyfter filmen något enormt är dock R. Lee Ermey som den fruktansvärt äcklige sheriffen. Han lyckas porträttera en karaktär som jag älskar att hata och scenerna med honom är en av filmens höjdpunkter.


Allt är dock inte solsken och splatterfest. Exempelvis får Leatherface en riktigt tillbakadragen roll utan några karaktärsdrag annat än den "ostoppbara maskinen". Faktum är att det här troligen skulle vara en bättre film om det inte hade varit en remake av en så pass ikonisk skräckfilm och att fansen hade skitit knäck om Leatherface inte var med. Den är inte heller, precis som jag varit inne på, lika stark och obehaglig på ett psykologiskt plan som originalet utan förlitar sig lite väl mycket på chockeffekter ibland. Det här är dock en bra film om du kan bortse från att originalet är ännu bättre. Det är en nyversion i ordets rätta mening och det är det ganska ont om.


Betyg: 4 va? ingen motorsågsdans?! av 5 möjliga

Av Ulf - 10 april 2012 22:48



Regi: Kim Henkel

Manus: Kim Henkel

Medverkande: Renée Zellweger, Matthew McConaughey, Robert Jacks mfl.

Produktionsbolag: Genre Pictures/Return Productions/Ultra Muchos Productions

År: 1994

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0110978/


Det är high school-bal i den lilla staden och ett gräl får Heather att sno dejtens bil för att dumpa både honom och bilen i närmsta dike. Allt går dock inte som hon tänkt sig och Heather får med sina tre fripassagerare försöka hitta en bärgningsbil mitt ute i ingenstans. Samtidigt smyger någon omkring i skogarna och väntar på sin chans...


Legendariskt usel och fram tills för några år sedan i princip omöjlig att få tag i - det är TCM4 i ett nötskal. Som ni kanske märker av rollistan finns här några ganska stora namn. Det var också det som var filmens huvudsakliga problem. Både Matthew McConaughey och Renée Zellweger höll på att slå igenom i Hollywood och speciellt den förstnämnde hade ett antal filmer med mycket högre prestige än den här på gång. Olika överenskommelser mellan bolag gjorde att TCM4 gick på några filmfestivaler för att sedan läggas i malpåse för framtida release. Tre år senare dök de första bootlegkopiorna upp på marknaden men det dröjde fram tills 2007 innan originalversionen till sist kom ut på dvd, då under titeln på postern ovan. Så vad missade skräckfansen? Inte jättemycket.


Legenderna om TCM4:s uselhet är inte överdrivna. Jag har sällan sett sämre skådespel i en film. Alla gör bort sig totalt med undantag för McConaughey som gör en härlig over the top-roll som är komiskt guld i vissa scener. Zellweger... ja, låt oss bara säga att hon har utvecklats lite som skådis sedan den här filmen. Vidare är manus och regi skrattretande uselt och jag menar verkligen skrattretande. Det är också därför jag ändå inte kan ge TCM4 bottenbetyg. De sista 20 minuterna är regisserade som om David Lynch hade torskat på crack, stannat uppe tre veckor, druckit sin vikt i kaffe och fått några psykoser på vägen. Det är, och jag märker att jag använder det här uttrycket mycket angående TCM, total galenskap. Knappast en bra film, men om du vill se något riktigt utflippat, se de sista 20 minuterna. Du kommer garva arslet av dig.


Betyg: 2 vad i helvete såg jag precis? av 5 möjliga






Av Ulf - 8 april 2012 20:15



Regi: Jeff Burr

Manus: David J. Schow

Medverkande: Kate Hodge, Ken Foree, Viggo Mortensen mfl.

Produktionsbolag: New Line Cinema

År: 1990

Längd: 73 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0099994/


Efter att ha retat upp en bensinmacksföreståndare så pass att han börjat jaga dem med ett hagelgevär flyr Michelle och Ryan ut på Texas småvägar. En bilolycka med en förbipasserande överlevnadstok senare finner de två sig mitt i en skog med en motorsågssvingande galning på jakt efter dem...


Nej, det är inte lönt att ens försöka platsa in den här filmen i någon form av kronologi även om förtexterna vill göra så. Baserat vad som hände i del två är det helt omöjligt att få ihop en enhet av filmerna i serien vid det här laget. Nåväl, trots detta är tredje installationen i den här franchisen en ganska okej rulle. Den är inte lika skrämmande som originalet eller lika utflippad som uppföljaren, men håller sig ändå ganska väl som fristående film.


Skådespelarmässigt är TCM3 ett steg upp från förra filmen men har tyvärr inte alls samma charm som Hopper och kompani hade. Jag är väl inte alltför förtjust i vad manusförfattare Schow har gjort med filmens huvudantagonist, Leatherface, heller. Leatherface ska vara mer än lite tappad bakom en vagn och uppvisa ånger för vad han tvingas göra. I TCM3 är han däremot mest våldsam och uppvisar knappt någon inre konflikt alls. Den som gör bäst ifrån sig är Viggo Mortensen, långt innan han blev kung i Midgård.


Jag brukar inte ha svårt att hitta de oklippta versionerna av filmerna jag recenserar i Franchise Hell. När det gäller TCM3 däremot visade sig det vara lättare sagt än gjort. Min dvd-kopia är 73 minuter lång och är versionen som gavs ut i Sverige och Storbritannien. När en film i sin ursprungsform bara är 85 minuter lång blir de bortklippta minuterna väldigt tydliga. Det gör dessutom att versionen jag såg för den här recensionen är väldigt upphackad (no pun intended) vilket säkert påverkar slutbetyget. Jag kan inte tänka mig att det var tolv minuter av gore som klipptes bort. Om någon har tillgång till den oklippta versionen och vill sälja den, hör av er! 


Sammanfattningsvis är TCM3 en helt okej slasher som troligen skulle vara ett betygssnäpp bättre i sin originalversion. Värd att kolla upp om du är ett fan av TCM.


Betyg: 2+ blingande motorsågar av 5 möjliga


Av Ulf - 7 april 2012 22:52


Regi: Tobe Hooper

Manus: L.M Kit Carson

Medverkande: Dennis Hopper, Caroline Williams, Jim Siedow mfl.

Produktionsbolag: Cannon Films

År: 1986

Längd: 100 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0092076/


En liten sömnig småstad i Texas blir skådeplatsen för den hungriga, chililagande familjen Sawyers jakt på prima biff. Stretch, en lokalradio-dj, finner sig snart både vara jagad av de sågande kannibalerna och vara intresseobjekt för en sheriff som har en personlig anledning till att försöka sätta dit Leatherface och kompani.


Det tog tolv år för The Texas Chainsaw Massacre (1974) att få en uppföljare. Under tiden hade regissören, Tobe Hooper, arbetat med alla från Stephen King till Steven Spielberg och blivit en av de mest lovande skräckregissörerna i Hollywood. Sen gjorde han den här filmen och ingenting blev sig likt. The Texas Chainsaw Massacre Part II (hädanefter TCM2) är något av det märkligaste jag sett inom mainstreamskräck. Det blev också Hoopers fall som regissören man skulle anlita till sina skräckepos. Huvudanledningen till att det blev en så märklig film är att Hoopers originalmanus ratades först efter man börjat filma. Hooper fick skriva ett andra manus som även det ratades. Till sist fick en ny manusförfattare, L.M Kit Carson, göra ett panikutkast och kaoset var ett faktum.


TCM2 är hälften komedi, hälften skräck och hundra procent galenskap. Alla som sett Dennis Hopper i exempelvis Blue Velvet (1986) vet hur bra han var på att spela totalt bindgalen. Det är en fröjd att höra honom vråla repliker som "I am the Lord of Harvest!" samtidigt som han svingar inte en utan två motorsågar. Caroline Williams har den kvinnliga huvudrollen och är usel men har inte samma komiska talang som exempelvis Hopper. Hon är en jäkel på att skrika dock och tur är väl det då hon skriker i 90 procent av sina scener. TCM2:s inkarnation av Leatherface spelas av Bill Johnson som lyckas med konststycket att göra karaktären bra mycket äckligare än originalets Gunnar Hansen. Inte mer skrämmande, inte mer djup på något sätt, men äckligare - absolut! Den ende skådespelare som återvänder från originalet är Jim Siedow som familjens överhuvud. Han är lika bra som i originalet men den totalt utflippade kontexten gör honom mer komisk än obehaglig. Håll förresten ögonen öppna efter en kort cameo av den hysteriskt rolige författaren Kinky Friedman som sportkommentator.


Regin är också den, troligen på grund av alla manusomskrivningar, en tågkrasch från helvetet. Så varför då en trea i betyg? Helt enkelt för att det här är total jäkla galenskap på alla nivåer. Samtidigt är inramningen (specialeffekter av Tom Savini) tillräckligt snygg för att filmen ska få en känsla av att man faktiskt ville göra en bra film men någonstans bara sa "fuck it" och filmade saker man tyckte var roliga istället. TCM2 är ett gott exempel på vad som händer om för många kockar rör i samma soppa - bara det att soppan trots allt är väldigt underhållande den här gången!


Betyg: 3 filmvärldens motsvarighet till lsd-trippar av 5 möjliga


Av Ulf - 20 mars 2012 21:53



Regi: Tobe Hooper

Manus: Tobe Hooper & Kim Henkel

Medverkande: Marilyn Burns, Paul A. Partain, Gunnar Hansen mfl.

Produktionsbolag: Vortex

År: 1974

Längd: 84 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0072271/


Syskonparet Sally och Franklin beger sig ut på en roadtrip i Texas tillsammans med några vänner. Destinationen är deras farfars gamla hus, men gruppen blir snart varse om att det händer märkliga saker i den lilla staden. Någon gräver upp nyligen begravda människor och poserar dem som konstverk. Och det blir bara märkligare ju längre dagen går...


The Texas Chainsaw Massacre (hädanefter kallad TCM) är troligen den mest mytomspunna skräckfilmen någonsin. Från det väldigt tillrättalagda avsnittet av SVT:s debattprogram Studio S till totalförbud i Sverige och många andra länder har myten om TCM bara vuxit. När EU-lagstiftning tvingade den svenska filmcensuren att släppa filmen fri (mer komplicerat än så, men det får duga i skrivande stund) fick allmänheten till sist chansen att se vad allt bråk rörde sig om. TCM är en av de främsta skräckfilmer jag sett, men inte är det splatterfesten moralens väktare påstådde att den var.


Anledningen till att TCM än idag, efter snart 40 år, fortfarande är ytterst drabbande är att den inte fokuserar på fysiskt våld utan på det vi inte riktigt får se. Visst kan man argumentera för att detta främst var för att möta filmens väldigt låga budget, men hur det än var med den saken funkar det ypperligt. Eftersom filmen gjordes för små medel har den en väldigt "äkta" look. Det fanns helt enkelt inte pengar till någon större efterproduktion så allt var tvunget att sitta perfekt direkt när det filmades. Det märks. Likaså märks det hur skådespelarna ofta mådde riktigt dåligt på grund av värmeböljan som rådde när filminspelningen pågick. Denna värmebölja skrevs också in i manus och ger allt en väldigt torr, sprucken ton som inte hade gått att replikera lika snyggt med filter eller dylikt.


Skådespelarna är verkligen upp och ner, med de flesta birollsskådespelare pendlande mellan okej och ganska dåliga. De större rollerna är däremot riktigt välspelade. De två som stjäl showen är Paul A. Partain som den väldigt gnällige Franklin och Jim Siedow vars karaktär jag inte kan beskriva på ett bra sätt utan att spoila för er som inte sett filmen. Kombinerat med ett välgenomtänkt bildspråk, ett riktigt kusligt soundtrack (bestående av ljud från slakthusmaskiner) och en visionär regi av Tobe Hooper är TCM fortfarande ett måste för skräckdiggaren. Det är en av de viktigaste och mest stilbildande filmerna i genren och är alltså inte bara av historiskt intresse utan fortfarande riktigt jävla bra. Se!


Betyg: 5 motorsågsdanser av 5 möjliga


Av Ulf - 11 mars 2012 17:00



Nummer två på listan över de mest inkomstbringande skräckfranchiserna de senaste 30 åren består av en utmärkt film, en helt okej och fem dåliga eller plågsamt dåliga delar. John Kramer, eller Jigsaw som media kallar honom, blir ökänd som seriemördaren som inte mördar. Istället låser han fast sina offer i diaboliskt konstruerade fällor som en person med tillräcklig viljestyrka att överleva kan ta sig ur. Fällorna kan röra sig från allt till att tvingas såga av sin egen fot till att göra ett val mellan sig själv och ett medoffer. I grund och botten ger Jigsaw alltid sina offer en chans att klara sig. Eller så var det nog tänkt från början.


Första filmen i serien är fortfarande spännande som fan och ligger högt upp på min lista över bästa hybrid mellan thriller och skräck. Även del nummer två är sevärd och spännande även om den inte är i samma klass som första filmen. Sen går det tyvärr utför. Efter att ha varit en väldigt smart skriven serie som håller för omtittar blir franchisen i och med film tre dumsmart - det vill säga filmer som gärna vill verka smartare än de är. Det gör, paradoxalt nog, att de senare filmerna i serien också blir sämre än många standard-slashers.


En slasher modell 1A har vissa fasta regler och du vet vad du får. Det kan låtas förutsägbart och tråkigt, men som jag varit inne på i en annan sammanfattning blir det nästan något katharsisliknande över att se Jason eller Michael Myers hacka sig igenom ännu en film. Vad Saw gör är att ta bort det intelligenta manuset från originalfilmen och inte ersätta det med något annat. I samtliga delar finns en del scener som är riktigt bra och som påminner om originalets styrka, men som helhet kommer serien aldrig upp ens till halva nivån efter del två.   


Det största problemet är dock att poängen med originalet - självuppoffring för överlevnad - går alltmer förlorad i och med att Jigsaw försvinner ur serien annat än i flashbacks. Jigsaw var en perfekt skurk. Totalt bindgalen men med knivskarp logik. Dessutom var han mästerligt spelad av Tobin Bell. I och med film fyra ersattes tyvärr Jigsaws roll av hans adepter och framförallt av Cosats Mandylors karaktär Hoffman. Hoffman är inte bara tråkig som karaktär, han frångår seriens tema att man alltid ska kunna rädda sig själv och blir till den mördare som Jigsaw rent tekniskt inte var. Dessutom är Mandylor en väldigt, väldigt usel skådespelare. Det blir mycket tydligt när man ställer honom mot Tobin Bell. Bell kan bära en film, Mandylor kan inte ens bära upp en kostym trovärdigt.


Sammanfattningsvis består den här franchisen alltså av en magisk film, en du gott och väl kan se och fem som du kan skippa. Nästa franchise: The Texas Chainsaw Massacre.


Recenserade filmer i serien:


Saw (2004) - 5 oh, I'm a lumberjack... fast med mer blod av 5 möjliga

Saw II (2005) - 3+ Tobin Bell har aldrig sett tröttare ut av 5 möjliga

Saw III (2006) - 2- förvirrande regelsystem av 5 möjliga

Saw IV (2007) - 1+ oj, får vi reda på historien bakom grismasken?! så... onödigt... av 5 möjliga

Saw V (2008) - 1+ blodfattiga uppföljare av 5 möjliga

Saw VI (2009) - 2 hämndlystna cancerpatienter from beyond the grave av 5 möjliga

Saw VII (2010) - 1 såga mig baklänges av 5 möjliga


Snittbetyg (plus och minus borträknade): 2,1


Klara franchises:


1. The Omen - 2,6

2. Friday The 13th - 2,3

3. Saw - 2,1

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se