Inlägg publicerade under kategorin Video Nasties

Av Ulf - 14 december 2014 18:11

 


Regi: Frederick R. Friedel

Manus: Frederick R. Friedel

Medverkande: Leslie LeeJack Canon, Ray Green mfl.

Produktionsbolag: Frederick Productions/Empire Studios

År: 1977

Längd: 68 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0075710/

 

När en skuldindrivning går överstyr måste tre yrkeskriminella hitta ett ställe att gömma sig på tills polisen letar annorstädes. Valet faller på ett ensligt lanthus som bebos av Lisa och hennes förlamade farfar. Männen tror att det kommer att bli lätt att kontrollera Lisa, men de får snart lära sig att de hade fel.

 

Subgenren rape/revenge inom skräckfilmfältet slog igenom på 70-talet med framförallt Day Of The Woman (I Spit On Your Grave, 1978), men genren hade redan haft flera uppmärksammade variationer. Man kan exempelvis argumentera för att Bergmans Jungfrukällan (1960) ingår i samma tradition. Det du, Bergman och I Spit On Your Grave i samma paragraf! Lisa, Lisa är en tämligen tam variant på temat med överfallen kvinna som tar gruvlig hämnd. Den är idag i mångt om mycket bortglömd (faktum är att jag inte ens kunde hitta en högupplöst poster med originaltiteln) och det kan den fortsätta vara. Lisa, Lisa är nämligen totalt meningslös.

 

Medan både senare och tidigare filmer i genren har försatt tittaren i offrets synvinkel och lyckats få oss empatisera med dem faller Lisa, Lisa redan här. Leslie Lee kan verkligen inte skådespela. Okej, tänker man, de kanske valde en skådespelerska som inte var blyg med att ta av sig kläderna framför kameran. Inte det? Men... om hon inte kan spela och inte spelar i några scener som andra skådespelerskor kanske hade haft problem med, varför blev hon då castad? Detta blev också hennes enda film. Det gäller att gå ut på topp?

 

Nåja, resten av skådespelarna är nästan lika illa. Det är inget gott tecken när den totalförlamade farfadern lyckas väcka mest känsla i filmen. Manuset är en annan historia då det inte alls vet vad det vill vara. Skitig och rå exploitation? Lite kanske. Övernaturlig thriller? Ja, lite det med. Gangsterdrama? Okej, vi slänger in lite av det med då. Allt detta på 68 minuter. Ja, det här är en film på Video Nasties-listan ni kan skippa med gott samvete. När till och med regissören säger att filmen gjorde som "background noise for the kids at the drive-in theatres to make out to" förstår ni kvaliteten. 

 

Betyg: 1 slöseri med film av 5 möjliga

 

Chockerande idag?: Nej, nej, nej. Varken chockerande eller tillräckligt uselt för att bli komiskt.

 

Förbjuden i: Tyskland, Storbritannien


Fortfarande förbjuden i: Tyskland

Av Ulf - 10 december 2014 16:55

 

Regi: Herschell Gordon Lewis

Manus: Allison Louise Downe

Medverkande: William KerwinMal Arnold, Connie Mason mfl.

Produktionsbolag: Friedman-Lewis Productions

År: 1963

Längd: 67 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0056875/

 

I en amerikansk småstad håller en rad bestialiska mord på unga kvinnor ett grepp om samhället. Två poliser på stadens mordrotel försöker komma underfund med vem det är som utför dåden och varför denne tar med sig diverse kroppsdelar från mordplatserna. Samtidigt får en egyptisk caterer en spännande ny idé till en temafest...

 

Blood Feast är den äldsta filmen på Video Nasties-listan och således hade jag förväntat mig en ganska tam tillställning. I efterhand har jag förstått att Blood Feast ofta räknas som den första splatterfilmen. Den ligger inte i nivå med exempelvis Peter Jacksons skapelser från 80- och 90-talen, men för att vara från 1963 så kan jag förstå att biobesökarna satte popcornen i halsen. Det här är nämligen riktigt brutalt på sina ställen. Det är bara det att Blood Feast är samtidigt så ofrivlligt komisk att jag inte rekommenderar den för sin skräck utan för sin komik.

 

Var börjar jag? Skådespelarna, manuset och regin är samtliga urusla. Skådespelarna levererar sina repliker med totalt obefintlig känsla även i de mest känslosamma scener. Manusets upplägg gör att alla som är gamla nog att se den här filmen (och de flesta andra också) har räknat ut hela storyn efter cirka fem minuter. Samtidigt är filmens poliser så taffliga att de inte klarar av att lösa fallet när i princip alla ledtrådar pekar åt samma håll. Oj då, offren var med i samma bokklubb. Ska vi kolla upp det? Nej, det är säkert inte viktigt. Inte ens efter typ sju offer? Nej, sa jag! Ett av offrens döende ord är "Ishar". Jag känner igen det där, men varifrån? Jag var ju visserligen på den där föreläsningen om urgamla egyptiska kulter igår där de pratade om Ishtar, men det är säkert inte viktigt. Och så vidare, och så vidare. Kitschnålen slår i taket när en kvinna, efter att mördaren är identifierad som deras caterer, utbryter "ja, då får vi väl äta hamburgare istället!".

 

Blood Feast är en bortglömd komisk pärla, men splatterscenerna gör den inte lämplig för alla som diggar dåligt gjord film. För er som gillar och/eller kan bortse från den typen av scener rekommenderar jag ett besök på YouTube där den oklippta versionen finns för titt.

 

Betyg: 3 opassande hamburgare av 5 möjliga

 

 

Chockerande idag?: Både ja och nej. Vissa scener är ganska slaskiga även med dagens standard, men genomförande är så taffligt att det främst blir komiskt.

 

Förbjuden i: Tyskland, Storbritannien, Singapore (extremt nedklippt version tillåten)


Fortfarande förbjuden i: Tyskland, Singapore (endast den klippta versionen tillåten)

 

Av Ulf - 29 november 2014 00:30

 


Regi: Eric Weston

Manus: Eric Weston & Joseph Garofalo

Medverkande: Clint Howard, R.G Armstrong, Joe Cortese mfl.

Produktionsbolag: Leisure Investment Company & Coronet Film

År: 1981

Längd: 97 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15 år

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt0082346/


Stanley Coopersmith har det inte lätt på militärskolan han går på. Skolan har tvingats öppna sina dörrar för även icke-priviligerade familjer och/eller söner vars far, farfar och farfarsfar inte varit i armén. Stanley tillhör dessa nyintagna. Kombinerat med en total brist på social kompetens gör det honom snabbt till klassens driftkucko. Men när Stanley upptäcker ett hemligt rum under skolans kyrka inser han snabbt att han har förmåga att förändra saker och ting - med en dator och urgammal magi...

 

Evilspeak är ren skär kitschglädje! Det finns inget annat sätt att se den här filmen. Djävulsdyrkande kult från bortom graven som kommunicerar via EGA-skärmar? Ge mig popcornen! Clint Howard lyckas i rollen som Coopersmith (långt in i filmen trodde jag att han hette Cooper Smith eftersom alla karaktärer intonerar namnet så) skapa någon man egentligen inte kan tycka synd om. Ändå fungerar han så jäkla bra som den gnälligaste jäkeln utan några förmildrande omständigheter du kan tänka dig.

 

Det här tillhör de snällare filmerna på Video Nasties-listan och idag hade en 15-årsgräns varit tveksam. Den orsakade en hel del rabalder i Storbritannien och andra mer konservativa länder på grund av olika religiösa teman. Visst är det blodigt här och där, men det är inte det utstuderade våld som förekommer i många av de andra filmerna på listan. Jag skulle säga att den amerikanska åldergränsen PG-13 är en bra fingervisning här. Med andra ord är Evilspeak är skräckfilm du kan se även om du har lite problem med dylika filmer i vanliga fall.


Om du vill drömma dig tillbaka till ett 80-tal där datorer klarade allt och lite till är Evilspeak en högtidsstund. Nu ska jag köra ett antivirusprogram så min dator inte åkallar Satan.

 

Betyg: 4 EGA-skärmar med demoniska krafter av 5 möjliga

 

Chockerande idag?: Man ser värre saker i random thrillerserie på tv.

 

Förbjuden i: Argentina, Storbritannien, Island


Fortfarande förbjuden i: Island

 

Av Ulf - 25 november 2014 09:30


(Saxat från 27/9 - 2014)


Regi: Ruggero Deodato

Manus: Gianfranco Clerici

Medverkande: Robert Kerman, Carl Gabriel Yorke, Francesca Ciardi mfl.

Produktionsbolag: F.D Cinematografica

År: 1980

Längd: 95 min

Land: Italien

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0078935/

 

Cannibal Holocaust är lite av förfadern till den moderna found footage-filmen. En grupp amerikanska dokumentärfilmare beger sig in i ett område av Amazonas kallat "The Green Inferno", hem till två rivaliserande kannibalstammar. När teamet inte kommer tillbaka hem skickar deras universitet en expedition för att undersöka vad som hänt. Efter att ha hittat teamets filmmaterial återvänder de hem med intentionen att göra sin egen dokumentär om händelserna.

 

Oavsett hur mycket splatter du har sett så kommer den här filmen påverka dig på ett eller annat sätt. Gjord som en mediekritisk skildring om hur italiensk media hanterade olika situationer under 70-talet fungerar filmen både som en djupt träffande satir över mediesamhället samtidigt som det fortfarande är något av det mest magvändande jag sett. Deodatos regi är en blandning mellan mästerligt (bildspråk, intensitet) och mindre bra (skådespelarregi), men slutprodukten är något som påverkar tittaren starkt både fysiskt och mentalt. Den luttrade festivalpubliken på FFF var inget undantag. Jag räknade till inte mindre än sju personer som sprang ut ur salongen för att inte återvända.

 

Från en censurmässig ståndpunkt var Cannibal Holocaust länge en av de filmer som var absolut svårast att få tag i oklippt. Detta ledde till höga priser på bootleg-marknaden och en extra mytifiering av filmen. Hjälpte det att höja filmens status? Absolut, men det förminskar inte den effekt den fortfarande har. 

 

Cannibal Holocaust fungerar så bra som den gör eftersom våldet är genomtänkt, en del av storyn och ämnar till att visa upp en sida av vårt moderna västerländska samhälle som vi kanske inte vill erkänna existerar. Tillsammans med ett lysande bildspråk och ett riktigt bra soundtrack (som folk i stor utsträckning gifter sig till!) blir Cannibal Holocaust ett inlägg i en ständigt pågående mediedebatt samtidigt som den ger riktigt bra chockeffekter. En film som fortfarande, efter 34 år, kan påverka människor på det här sättet är och förblir en klassiker. Det blir mycket mer om filmen och Deodato i den kommande intervjun.

 

Betyg: 5 djungelexpeditioner av 5 möjliga

 

Chockerande idag?: Absolut! En film som kan få en festivalpublik av FFF:s kaliber att lämna salongen gröna i ansiktet har definitivt inte förlorat något av sin styrka. Det kanske mest chockerande idag är de riktiga djurslaktscenerna. Missa inte min intervju med regissör Ruggero Deodato om Cannibal Holocausts kontroversiella natur och annat!


Förbjuden i: Argentina, Australien, Chile, Finland, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Island, Irland, Malaysia, Italien, Nya Zeeland, Norge, Filippinerna, Singapore, Sverige, Storbritannien, USA, Sydafrika, Turkiet, Maldiverna, Sri Lanka, Iran, Kuwait, Marocko, Grekland (OBS! Många, många andra länder har haft tillfälliga och/eller regionala förbud mot filmen, men ovanstående är länderna med allomfattande förbud under en tidsperiod på mer än två år)


Fortfarande förbjuden i: Island, Turkiet, Maldiverna, Malaysia, Nya Zeeland, Filippinerna, Singapore, Iran, Kuwait, Marocko, Grekland, klippt version i Argentina, Chile, Storbritannien, Sydafrika

Av Ulf - 24 november 2014 09:14

 

(Saxat från 19/9 - 2011)


Regi: Tony Maylam

Manus: Peter Lawrence & Bob Weinstein

Medverkande: Brian Matthews, Leah Ayres, Jason Alexander mfl.

Produktionsbolag: Miramax Films & The Cropsy Venture

År: 1981

Längd: 91 min

Land: Kanada/USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0082118/


En vaktmästare på ett sommarläger får livshotande brännskador av ett spratt som går alldeles fel. Fem år senare återvänder han till lägret för att ta sin hämnd.


Det är kul att recensera slashers - ovanstående är egentligen allt ni behöver veta. Sedan är det den sedvanliga mixen med våld, överdrivna karaktärer och lite naket. Trots detta är The Burning en bättre film än många av sina genresyskon från tidigt 1980-tal. Peter Lawrence & Bob Weinstein tar sig tid att presentera karaktärerna ordentligt och bygga upp en helt okej suspens innan saker verkligen sätter igång. Det märks också att regissören, Tony Maylam, har sett och inspirerats mycket av de italienska giallofilmerna från främst 1970-talet. Point of view-kameraarbetet fungerar väldigt bra och fick mig inte minst att tänka på Dario Argento om än i lite mindre skicklig version. Vad som däremot drar ner betyget något är det väldigt märkliga och malplacerade soundtracket av Rick Wakeman, kanske mest känd från bandet Yes. Hans synthmattor, ofta i fantasydoftande kompositioner, tar i vissa fall tittaren helt ur filmen.


The Burning är en slasher från tidigt 80-tal som ligger klart över genomsnittet. Det är tekniskt kompetent, skådespelarna för det mesta ganska okej och manuset simpelt men fungerande. Rent film- och tv-historiskt är filmen också intressant, inte minst eftersom det är både Jason Alexanders och Holly Hunters första filmroller vi kan se här. Rekommenderas för genrefans! Nu måste jag se till att skaffa mig den kitschiga postern.


Betyg: 3+ häcksaxar som måste vara tillverkade av Ginsu av 5 möjliga

 

Chockerande idag?: Mja, visserligen är den mer våldsam än många slasherrullar, men jag vet inte om jag tror att renodlade slashers är något som är chockerande för någon idag. Not really.

 

Förbjuden i: Storbritannien, Finland, Island, Norge, Tyskland,

 

Fortfarande förbjuden i: Island, Norge, klippt i Finland.

 

Tillgänglighet idag (Sverige): Utgiven på dvd

Av Ulf - 22 november 2014 22:55

 


(Saxat från 20/3 - 2012)


Regi: Tobe Hooper

Manus: Tobe Hooper & Kim Henkel

Medverkande: Marilyn Burns, Paul A. Partain, Gunnar Hansen mfl.

Produktionsbolag: Vortex

År: 1974

Längd: 84 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0072271/


Syskonparet Sally och Franklin beger sig ut på en roadtrip i Texas tillsammans med några vänner. Destinationen är deras farfars gamla hus, men gruppen blir snart varse om att det händer märkliga saker i den lilla staden. Någon gräver upp nyligen begravda människor och poserar dem som konstverk. Och det blir bara märkligare ju längre dagen går...


The Texas Chainsaw Massacre (hädanefter kallad TCM) är troligen den mest mytomspunna skräckfilmen någonsin. Från det väldigt tillrättalagda avsnittet av SVT:s debattprogram Studio S till totalförbud i Sverige och många andra länder har myten om TCM bara vuxit. När EU-lagstiftning tvingade den svenska filmcensuren att släppa filmen fri (mer komplicerat än så, men det får duga i skrivande stund) fick allmänheten till sist chansen att se vad allt bråk rörde sig om. TCM är en av de främsta skräckfilmer jag sett, men inte är det splatterfesten moralens väktare påstådde att den var.


Anledningen till att TCM än idag, efter snart 40 år, fortfarande är ytterst drabbande är att den inte fokuserar på fysiskt våld utan på det vi inte riktigt får se. Visst kan man argumentera för att detta främst var för att möta filmens väldigt låga budget, men hur det än var med den saken funkar det ypperligt. Eftersom filmen gjordes för små medel har den en väldigt "äkta" look. Det fanns helt enkelt inte pengar till någon större efterproduktion så allt var tvunget att sitta perfekt direkt när det filmades. Det märks. Likaså märks det hur skådespelarna ofta mådde riktigt dåligt på grund av värmeböljan som rådde när filminspelningen pågick. Denna värmebölja skrevs också in i manus och ger allt en väldigt torr, sprucken ton som inte hade gått att replikera lika snyggt med filter eller dylikt.


Skådespelarna är verkligen upp och ner, med de flesta birollsskådespelare pendlande mellan okej och ganska dåliga. De större rollerna är däremot riktigt välspelade. De två som stjäl showen är Paul A. Partain som den väldigt gnällige Franklin och Jim Siedow vars karaktär jag inte kan beskriva på ett bra sätt utan att spoila för er som inte sett filmen. Kombinerat med ett välgenomtänkt bildspråk, ett riktigt kusligt soundtrack (bestående av ljud från slakthusmaskiner) och en visionär regi av Tobe Hooper är TCM fortfarande ett måste för skräckdiggaren. Det är en av de viktigaste och mest stilbildande filmerna i genren och är alltså inte bara av historiskt intresse utan fortfarande riktigt jävla bra. Se!


Betyg: 5 motorsågsdanser av 5 möjliga

 

Chockerande idag?: I och med den psykologiska inriktningen på skräcken skulle jag definitivt säga ja. Medan tiden sprungit ifrån många av dessa filmer i form av riktigt billiga specialeffekter på gore-sidan håller TCM fortfarande fantastiskt bra tack vare Hoopers smarta filmspråk.

 

Förbjuden i: Storbritannien, Norge , Sverige, Finland, Tyskland, Island, Frankrike, Singapore, Brasilien, Australien, Chile, Irland, Malaysia.

 

Fortfarande förbjuden i: Finland, Chile, Malaysia

 

Tillgänglighet idag (Sverige): Vilken välsorterad dvd-butik som helst.

Av Ulf - 18 november 2014 09:42


Video Nasties del 2: Listan  


Nedan presenteras listan på de filmer jag tänkt recensera för projektet. De allra flesta är tämligen enkla att hitta, men några utgör lite större utmaning. Detta gäller framförallt de fåtal filmer på listan som är från spansktalande länder. Om ni har tips på hur jag kan få tag i dessa med engelsk text tar jag gärna emot dem! Några av filmerna på listan är redan recenserade. Dessa kommer samlas i ett framtida inlägg. Alternativa titlar, något som är mycket vanligt med dessa typer av filmer, ges inom parentes.

 


 

1. Absurd (Rosso Sangue, Anthropophagus 2, Monster Hunter, Horrible, The Grim Reaper 2, 1981), utgiven på dvd

 

2. Antropophagus (The Grim Reaper, Zombie 7, 1980), utgiven på dvd.

 

3. Lisa, Lisa (California Axe Massacre, Axe, 1977), utgiven på dvd.

 

4. La Bestia in Calore (SS Hell Camp, SS Experiment Part 2, The Beast In Heat, Horrifying Experiments Of The S.S Last Days, 1977), utgiven på dvd.

 

5. Twitch Of The Death Nerve (Blood Bath, A Bay Of Blood, Reazione a catena, 1971), utgiven på dvd.

 

6. Blood Feast (1963), utgivning okänd.

 

7. The Ghastly Ones (Blood Rites, 1968), utgiven på dvd.

 

8. Bloody Moon (The Bloody Moon Murders, Die Säge des Todes, 1981), utgiven på dvd.

 

9. The Burning (redan recenserad)

 

10. Cannibal Apocalypse (Apocalypse Domani, Invasion Of The Flesh Hunters, 1980), utgiven på dvd.

 

11. Cannibal Ferox (Make Them Die Slowly, 1981), utgiven på dvd.

 

12. Cannibal Holocaust (redan recenserad)

 

13. The Cannibal Man (La Semana del asesino, 1972), utgiven på dvd.

 

14. The Devil Hunter (El Cannibal), utgiven på dvd.

 

15. Don’t Go In The Woods (1981), utgiven på dvd.

 

16. The Driller Killer (1979), utgiven på dvd.

 

17. Evilspeak (Evilspeaks, Computer Murders, 1981), utgiven på dvd.

 

18. Exposé (House On Straw Hill, 1976), utgiven oklippt först 2013.

 

19. Faces Of Death (Original Faces Of Death, 1978), utgiven på dvd.

 

20. Fight For Your Life (1977), utgiven på dvd.

 

21. Flesh For Frankenstein (Andy Warhol's Young Frankenstein, 1973), utgiven på dvd.

 

22. Toxic Zombies (Forest Of Fear, Bloodeaters, 1980), utgiven på dvd (bootleg)

 

23. Gestapo’s Last Orgy (L’ultima orgia del III Reich, Caligula reincarnated as Hitler, 1977), utgiven på dvd.

 

24. The House By The Cemetery (Quella villa accanto al cimitero, 1981), utgiven på dvd.

 

25. The House On The Edge Of The Park (La casa perduta nel parco, 1981), utgiven på dvd.

 

26. I Spit On Your Grave (Day Of The Woman, 1978), utgiven på dvd.

 

27. Island Of Death (Ta Pedhia tou dhiavolou, Psychic Killer II, 1976), utgiven på dvd.

 

28. The Last House On The Left (1974), utgiven på dvd.

 

29. Love Camp 7 (1969), utgivnen på dvd.

 

30. Madhouse (There Once Was A Little Girl, 1981) utgiven på dvd.

 

31. Mardi Gras Massacre (1978), utgiven på dvd.

 

32. Nightmares In A Damaged Brain (Nightmare, 1981), utgiven på dvd.

 

33. Night Of The Bloody Apes (La Horripilante bestia humana, 1972), utgivning okänd.

 

34. Night Of The Demon (1980), utgiven på dvd (bara klippt?)

 

35. Snuff (1976), utgiven på dvd.

 

36. SS Experiment Camp (Lager SSadis Kastrat Kommandantur, SS Experiment Love Camp, 1976), utgivning okänd.

 

37. Tenebrae (Tenebre, Unsafe, 1982), utgiven på dvd.

 

38. The Werewolf & The Yeti (La Maldicion de la Bestia, Night Of The Howling Beast, 1975), utgiven på dvd (Spanien)

 

39. Zombie Flesh Eaters (Zombi 2, Zombie, 1979), utgiven på dvd.

 

40. Maniac (1980), utgiven på dvd.

 

41. Mother’s Day (1980), utgiven på dvd.

 

42. The New York Ripper (Lo squartatore di New York, 1982), utgiven på dvd (klippt), oklippt på bootleg från 1994. Svår att hitta oklippt.

 

43. Straw Dogs (1971), utgiven på dvd.

 

44. The Texas Chainsaw Massacre (redan recenserad)

Av Ulf - 16 november 2014 21:16

 


Video Nasties del 1: Vad då nasty video?


Som säkert de allra flesta redan vet var videovåldsdebatten den hetaste källan till moralpanik under 1980-talet. Idén om att barn och ungdom som tittade på våldsamma filmer skulle begå brott var egentligen bara ytterligare ett återberättande av samma tematik som dykt upp i världshistorien minst så långt bak som Sokrates och hans "förledande av ungdom." Under tidigt 1900-tal var jazzen farlig, i mitten av samma århundrande var rocken destruktiv och glöm för all del inte punken under 70-talet. Vad jag vill få fram är hur slentrianmässiga sådana här historier borde vara. Samhället anpassar sig, faller knappast sönder under tyngden av folkets moraliska förfall och hittar något nytt att förfasas över. Därför blev jag också riktigt förvånad över att den brittiska varianten av videovåldsdebatten fortfarande vållar problem för distributörer, regissörer och återförsäljare.

 

När videobandspelaren gjorde sitt intåg i brittiska hem under 1970-talets andra halva fanns det inget kontrollorgan för att granska innehållet på banden. Biografcensuren var förvisso stark, men denna kunde inte översättas direkt till att även innefatta videofilm. Något tagna på sängen av den nya teknikens snabba spridning lutade sig regeringen istället på den så kallade Obscene Publications Act (OPA) - en lag instiftad 1959 för att kunna förbjuda material som både klassades som obscent och inte hade något konstnärligt värde. Om man har läst någon form av konstkritik på högre nivå inser man genast problemet: hur definierar man konstnärligt värde? OPA har sedan sitt instiftande dragit flertalet kända verk inför rätta och kan än idag totalförbjuda film om de anser det nödvändigt.

 

OPA började användas mot våldsamma filmer på video omkring 1982 då distributören Vipco började göra reklam för sitt släpp av filmen The Driller Killer (1979). Likt de nordiska länderna började olika instanser beslagta filmer som de ansåg kunna bryta mot lagen. Videouthyrarna var förtvivlade eftersom det inte fanns någon konsekvens i vad som beslagtogs. Branschens intresseorganisation begärde då en lista på de filmer som skulle kunna bryta mot OPA. Filmerna på listan fick snart öknamnet "video nasties", myntat av Mary Whitehouse vid National Viewers' and Listeners' Association.

 

Så vilka var de här filmerna? Var de så fruktansvärda? Det är det jag tänkt ta reda på. För projektets syften håller jag mig till de filmer som faktiskt blev fällda av OPA mellan åren 1982 - 2001 (då lagen reviderades betydligt). Sammanlagt ger det 39 filmer som förbjöds från videodistribution och ytterligare fem filmer som inte fick gå upp på bio. Likt många av mina projekt kommer detta arbetas med när tid finns. Att samla ihop allt material kommer ta en del tid och pusslande då en del filmer inte har släppts i Europa sedan de förbjöds. Nåväl, i nästa del presenterar jag listan!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards