Inlägg publicerade under kategorin Oscarsgalan 2016

Av Ulf - 19 maj 2015 08:40

 

 

Regi: Alex Garland

Manus: Alex Garland

Medverkande: Domhnall Gleeson, Oscar Isaac, Alicia Vikander mfl.

Produktionsbolag: DNA Films/Film4

År: 2015

Längd: 108 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0470752/

 

Caleb, en 26-årig kodare anställd på världens största datorföretag, vinner en tävling där han ska få spendera en helg med företagets grundare, Nathan. Nathan har dock mer djupgående planer för Caleb än att bara visa gästfrihet. Han har specifikt valt honom för att utföra ett Turingtest på en artificiell intelligens. Inte nog med att han ska utföra ett test för att se om en maskin kan uppvisa samma nivå av intelligens och empati som en människa - när han får möta AI-enheten är det ingen klumpig robot utan en mycket vacker kvinna...

 

Äntligen! Tack, Alex Garland! Ex Machina är den första riktigt smarta och trovärdiga film jag sett om artificiell intelligens. Det finns en uppsjö bra tv-serieavsnitt om AI, men det närmsta exemplet i längre form jag sett innan den här filmen är Blade Runner (1982). Skillnaden ligger i att medan Blade Runner främst är en äventyrs- och actionfilm med stark betoning på AI är Ex Machina mycket mer fokuserad på vad det innebär att vara människa. Alex Garland har skrivit ett fantastiskt fint manus som mest av allt påminner om klassisk science fiction-litteratur från 60-talet i sitt historieberättande. Den litterära kopplingen är inte så konstig i och med att Garland först och främst just är författare, men att översätta sina verk till film är verkligen inte det allra enklaste. Det här är existensiell science fiction på högsta nivå.

 

Det bör poängteras att Garland sneglat mer än lite på Star Trek-avsnittet Requiem For Methuselah (1969), något han också medgivit i både intervjuer samt en obskyr referens i filmen själv. Hur mycket jag än tycker om Star Trek är Garlands manus dock överlägset. Konstigt vore annat. Vi vet helt enkelt mycket mer om artificiell intelligens idag än på 60-talet. Intressant nog är det här Garlands första film som regissör. Det märks inte. Han har fullständig kontroll över sina skådespelares prestationer (samtliga mycket bra) och tempot i berättandet. Ett mycket imponerande förstlingsverk.

 

Förhoppningsvis kommer Ex Machina innebära det slutliga internationella genombrottet för svenska Alicia Vikander. Vikander, som slog igenom för skandinavisk publik i och med sin roll i En Kongelig Affære (2012) visar återigen i den här rollen att hon mycket väl kan vara Sveriges mest intressanta skådespelerska just nu. Då Vikander har ytterligare sex (!) filmer släppta eller på gång under 2015, varav flertalet mycket haussade, blir det nog troligen också så. I Ex Machina spelar hon rollen som den artificiella intelligensen Ava med fantastiskt fin känsla. Se och njut.

 

Ex Machina är så fjärran ifrån exploderande dum-science-fiction man kan komma. Jag älskade varenda minut av den och sätter upp den på listan över årets bästa filmer redan nu.

 

Betyg: 5 existensiella teman av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 18 maj 2015 14:00

 


Regi: George Miller

Manus: George Miller/Brendan McCarthy/Nick Lathouris

Medverkande: Tom Hardy, Charlize Theron, Nicholas Hoult mfl.

Produktionsbolag: Kennedy Miller Productions/Village Roadshow Pictures

År: 2015

Längd: 120 min

Land: Australien/USA

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1392190/

 

Max Rockatansky, mer känd som Mad Max, kidnappas av den maktfullkomlige galningen Immortan Joe. Dömd till att bli en "blodpåse" - färskt blod för Joes soldater - inser Max att han måste rymma. Chansen kommer när klanmedlemmen Furiosa stjäl Joes fruar för att föra dem i säkerhet från ett liv som avelsdjur. Med Joe och hans allierade hack i häl beger de sig på jakt efter ett ställe där det fortfarande ska finnas växtlighet och liv.

 

Som uppväxt på 80-talets science fiction-apokalyser älskade jag verkligen Mad Max: The Road Warrior (1981). Som en western fast med bilar och fruktansvärt överdrivna karaktärer gick den rakt in i mitt hjärta. Jag var inte den ende. The Road Warrior blev stilbildande och inspirerade mängder av filmskapare. Det är ett arv som förpliktigar. I och med att Fury Road dessutom haft seriens skapare, George Miller, vid rodret var jag minst sagt entusiastisk när jag satte mig i biostolen. Två timmar senare inser jag att det här må vara vad Miller alltid velat skapa, men med en budget på 138 miljoner dollar mer än förra delen har Miller dragit hårdkoktheten ett steg för långt. Det som gjorde att The Road Warrior fungerade så pass bra som den gjorde var att den trots sin kitschfaktor hade en enkel men engagerande story. Fury Road har i jämförelse en rad fantastiska scener, men brister i sin helhet.

 

Miller har verkligen använt sin budget på bästa sätt när det kommer till en sak - produktionsdesignen. Fury Road är bland det snyggaste du kan se just nu, i all sin skitighet och märkliga motoriserade konstruktioner. I och med att filmen till 90% spenderas med långa biljakter är får vi också all tid i världen att njuta av skapelserna - om de bara hade kunnat vara stilla på skärmen mer än en halvsekund. Vissa har hyllat klippningen av Fury Road. Själv är jag måttligt imponerad. När varenda scen består av ADHD-klippning blir effekten inte ett sätt att förhöja hastigheten i biljakterna så mycket som att ta fokus ifrån det som händer på skärmen.

 

Rent skådespelarmässigt är Fury Road vad man kan förvänta sig. Tom Hardy gör den tystlåtne hjälten rättvisa och den i recensionerna hyllade Charlize Therons hjältinna Furiosa är i mångt om mycket en kvinnlig version av honom. Det ges ärligt talat inte särskilt mycket utrymme för skådespel i den här filmen, utan merparten är reaktioner. Undantaget är Nicholas Hoult som den totalt bindgalne soldaten Nux. Hoult har bra komisk timing och blir en välkommen sidekick till de två hjältarna.

 

Det som slutligen sänker mitt betyg för Fury Road är dock manuset. En actionrulle behöver inte ha en episk berättelse, men om man jämför med Road Warrior ser man ett tydligt problem - bristen av ett väldefinierat uppdrag. Ja, det är en road movie det här och ja, de ska ta sig från punkt A till B, men på vägen dit borde de stöta på fler och mer varierade svårigheter än att hela tiden bli jagade. The Road Warrior handlade till syvende och sist om gerillakrigföring mot en mäktigare fiende. Fury Road handlar mer om att fly från en mäktigare fiende och när inte det funkar fly åt andra hållet. Det är en bra actionfilm, ja, men hypen har fått den att verka som det bästa sedan skivat bröd. Det är den inte. Mer substans, mindre flash till nästa film önskas.

 

Betyg: 3+ ögongodisbitar med tomma kalorier av 5 möjliga

 

 

ANNONS
Av Ulf - 15 mars 2015 00:52

 


 

Regi: Sam Taylor-Johnson

Manus: Kelly Marcel (baserat på E.L James roman med samma namn)

Medverkande: Dakota JohnsonJamie Dornan, Jennifer Ehle mfl.

Produktionsbolag: Focus Features/Michael De Luca Productions/Trigger Street Productions

År: 2015

Längd: 125 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2322441/

 

När Anastasia Steeles lägenhetskamrat blir sjuk och riskerar att missa sin intervju med den mytomspunne affärsmagnaten Christian Grey får den förra rycka in och genomföra nämnda pratstund. Mr. Grey ser något hos Anastasia som får honom att vilja knyta henne till sig - och inte minst visa henne vad ett rum fullt av leksaker kan... hahaha, nej, jag kan inte. Jag kan verkligen inte skriva en synopsis på den här filmen. Jag trodde jag skulle kunna hålla mig relativt objektiv i åtminstone inledningen till den här recensionen, men nej, jag kan inte ta en film där protagonisten heter "Anastasia Steele" på allvar. 

 

Fifty Shades Of Grey har sedan den publicerades för fyra år sedan blivit en smärre sensation. Alla har åtminstone hört talas om den och med över 100 miljoner sålda exemplar kommer den alltid ha en plats i populärkulturkuriosan. Boken, som är en vidareutveckling av en fan fiction till Twilight (2008), är i min mening något av det sämsta som publicerats på bred front de senaste 20 åren. Jag, som av princip alltid läser slut böcker jag börjar på, fick ge upp efter drygt hundra sidor då det är den mest vedervärdiga prosa jag skådat utanför internetforum. För den som känner mina läsvanor är jag inte särskilt kräsen av mig när det kommer till just språkbehandling, så länge det finns en bra och engagerande story. Det snällaste jag kan säga om storyn i den del av boken jag mäktade med är att den trots allt har bokstäver som sätts tillsammans till begripliga ord. Och sen kom filmen...

 

Filmen damp ner i min dropbox för någon dag sedan och det vore ett smärre tjänstefel att driva en filmblogg och inte skriva om en av årets mest omtalade rullar. Jag stålsatte mig därför för vad som komma skulle. Efter drygt två timmar insåg jag att det här inte är en film. Det är lösryckta scener med skådespelare som är lika engagerande som två blöta papperspåsar (det enda som blir blött i den här filmen...) och med samma avsaknad av story som i boken. Enligt obekräftade rykten ville Bret Easton Ellis adaptera boken. Jag tror inte ens han hade lyckats rädda den här tågkraschen till svammel, men nu valde man istället den relativt oerfarna Kelly Marcel (Saving Mr. Banks, 2013) som manusförfattare. Visserligen har inte Marcel särskilt mycket att jobba med från början, men med dialog som kan få vilken språkcoach som helst att slita hårrötterna ur skalpen hjälper hon inte direkt till heller.

 

Dakota Johnson och Jamie Dornan innehar huvudrollerna i detta magnum skitus och de kan redan nu göra plats på prishyllan för nästa års Razzie för sämsta filmpar. De har ingen kemi överhuvudtaget. Att säga att de inte är trovärdiga i sina roller räcker inte. På något sätt lyckas de inte ens vara trovärdiga som människor. Kombinera denna brist på talang tillsammans med "regin" från Sam Taylor-Johnson så får man en av de sämsta filmer jag någonsin sett - alla kategorier.

 

Det här är inte bara dåligt, åh nej, vi är så långt bortom "dåligt" att "dåligt" står kvar och hostar i vägdammet och undrar var vi tog vägen. Jag förstår att Fifty Shades Of Grey ska vara eskapism och inget mer. Det är inget fel med eskapism. Jesus, jag gjorde ett helt projekt om ett 70-tal filmer som egentligen bara är eskapism i och med Franchise Hell. Det är bara det att när en film är så här pass uselt gjord på alla plan så fungerar det inte ens som eskapism. För att tala klarspråk - var är kuken?

 

Fifty Shades Of Grey har i reklamkampanjerna byggts upp som den heta filmen som gör saker som ingen annan vågar. För den som är det minsta intresserad av film förstår man redan från början att det är skitsnack. Porrindustrin åsido har vi kunnat se explicita sexscener på film sedan urminnes tider. Den här filmen försöker istället slå rekord i att visa så många skrev den kan i närbild utan att visa skådespelarnas könsorgan en endast gång. För handen på hjärtat, Fifty Shades Of Grey är tantsnuskets renässans. Inget fel med det heller, men om ni ska göra en film om alternativ sexualitet måste ni väl ändå kunna visa en naken kropp?!

 

Jag hade kunnat hålla på så mycket längre med allt som är fel med det här skräpet, men jag tror ni har förstått andemeningen nu. Fifty Shades Of Grey är inte bara en dålig film; den går inte att sätta betyg på eftersom det inte är en film. Det är något som är fångat på film, det kanske ser ut som en film, låter som en film, men låt er inte luras - det här kan vara första tecknet på den totala dekadensen. Inte för att den är moraliskt förkastlig utan för att från ett konstnärligt perspektiv skiter mänskligheten ut bättre saker med sina smartphones på lunchrasten. Barbarerna är vid portarna! Rom faller! Rädda vad som räddas kan!

 

Betyg: 0 det är synd om människorna... av 5 möjliga

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se