Inlägg publicerade under kategorin Oscarsgalan 2021
Regi: Alexander Nanau
Manus: Alexander Nanau & Antoaneta Opris
Medverkande: Razvan Lutac, Vlad Voiculescu, Mirela Neag mfl.
Produktionsbolag: Alexander Nanau Production/Samsa Film/HBO Europe mfl.
År: 2019
Längd: 109 min
Land: Rumänien/Luxemburg/Tyskland
Svensk åldersgräns: Ej granskad, troligen 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10706602/
Under en konsert 2015 bröt en våldsam brand ut på klubben Colectiv i Bukarest. Branden kostade 27 människor livet och skadade 180 allvarligt. Det som hade hänt var redan en tragedi, men när de brännskadade patienterna mystiskt började dö som flugor på landets sjukhus insåg ett antal journalister på tidningen Gazeta Sporturilor att något mycket större än branden höll på att avslöjas - ett avslöjande som skulle fälla en hel regering.
Ibland finns det inga ord när man ser en dokumentär. Man sitter mest och gapar och händelserna som utspelas på skärmen känns nästan för absurda för att ens vara övertygande fiktion. Rumänska Collective är en av de mest drabbande dokumentärer jag sett på år och visar med all önskvärd tydlighet både medias vikt såväl som den chockerande korruption som härskade i det rumänska sjukvårdssystemet.
Alexander Nanau kom in i precis rätt tid. Som dokumentärfilmare följer han med journalisterna i deras undersökning och fungerar som en tyst betraktare på presskonferenser som får FHM:s att se ut som klassiska tal. Modet hos dessa journalister och hos patientaktivisten (och sedermera hälsoministern) Vlad Voiculescu går inte att ta miste på. De kommer snart fram till att säkerhetstjänsten bevakar dem och nyckelpersoner råkar strategiskt "begå" självmord. Ändå jobbar de på med en aldrig sviktande övertygelse och ett minst sagt hårdnackat förhållningssätt, exempelvis när den nytillsatte hälsoministern (som försöker reda upp röran från hans föregångare) stoiskt avslutar ett telefonsamtal med att "den gode professorn pissade nog just på sig" och fortsätter med sin middag.
Collective faller in under den där svårdefinierade kategorin som kan kallas för "viktiga filmer". Det är en journalistisk triumf som tyvärr har en bitter efterklang. I tider av världspandemi är den också högaktuell på ett sätt som den knappast kunnat förutse. En mycket stark kandidat till årets bästa dokumentär på Oscarsgalan. Se den.
Betyg: 5 korrumperade regeringslakejer av 5 möjliga
Best Motion Picture
The Father
Best Performance By An Actor In A Leading Role
Anthony Hopkins (The Father)
Chadwick Boseman (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actress In A Leading Role
Andra Day (The United States vs. Billie Holiday)
Carey Mulligan (Promising Young Woman)
Vanessa Kirby (Pieces Of A Woman)
Viola Davis (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role
Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)
LeKeith Stanfield (Judas & The Black Messiah)
Leslie Odom Jr. (One Night In Miami...)
Sacha Baron Cohen (The Trial Of The Chicago 7)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role
Maria Bakalova (Borat Subsequent Moviefilm)
Olivia Colman (The Father)
Best Achievment In Directing
Emerald Fennell (Promising Young Woman)
Thomas Vinterberg (Another Round)
Best Original Screenplay
Best Adapted Screenplay
Borat Subsequent Moviefilm
The Father
Best Animated Feature
Onward
A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon
Soul
Over The Moon
WolfWalkers
Best International Feature
Collective (Romania)
Quo Vadis, Aida? (Bosnia & Herzegovina)
Shaonian De Ni (Hong Kong)
The Man Who Sold His Skin (Tunisia)
Best Cinematography
Best Editing
Nomadland
Promising Young Woman
The Father
Best Production Design
The Father
Best Costume Design
Emma
Mulan
Pinocchio
Best Makeup & Hairstyling
Pinocchio
Best Original Score
Soul
Best Original Song
Judas & The Black Messiah (Fight For You)
Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga (Husavik)
La Vita Davanti A Sé (Io Si)
One Night In Miami... (Speak Now)
The Trial Of The Chicago 7 (Hear My Voice)
Best Sound Editing
Soul
Best Visual Effects
Love & Monsters
Mulan
The One And Only Ivan
Best Documentary, Short
A Concerto Is A Conversation
A Love Song For Latasha
Colette
Do Not Split
Hunger Ward
My Octopus Teacher
Collective
Time
El Agente Topo
Burrow
Genius Loci
If Anything Happens I Love You
Best Short Film, Live Action
Feeling Through
The Letter Room
The Present
Two Distant Strangers
White Eye
Regi: Ron Howard
Manus: J.D Vance & Vanessa Taylor (baserat på Vances roman)
Medverkande: Amy Adams, Glenn Close, Gabriel Basso mfl.
Produktionsbolag: Imagine Entertainment/Netflix
År: 2020
Längd: 116 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6772802/
J.D Vance växer upp som det yngre av två syskon i en småstad i Ohio. Runt sig har han mer eller mindre hela sin släkt som består av allsköns excentriska personligheter. Många år senare läser J.D till jurist på Yale och försöker desperat få ett sommarjobb så att han kan betala terminsavgiften. Mitt i allt ringer det från Ohio. Hans mor har tagits in på sjukhus efter en heroinöverdos och J.D tvingas återvända hem, kontemplerande över sin uppväxt och framförallt de två kvinnor som format honom - hans mamma och hans mormor.
Ron Howard är vad jag skulle vilja dubba som sinnesbilden av en "kompetent" regissör. Han gör sällan en riktig stinker och lika sällan något som jag tycker är fantastiskt. Framförallt är det saker som Hillbilly Elegy som jag tycker han gör bra - dramakomedier med stora krav på skådespelarregi. Därför är också den här filmen en riktig höjdpunkt i hans karriär.
Skådespelet är som sagt verkligen på topp. Den som fått mest goda vitsord är Glenn Close som familjens mormor, "Mamaw", och hon är värd varenda fint ord som skrivits om hennes rollprestation. Hon är lika delar surkärring som kraftpaket och sannerligen inte en lätt typ att leva med. Close lyckas hela tiden hålla rätt ton och hjälps mycket av makeup-avdelningen som gjort ett helt fantastiskt jobb inte bara med Close utan även övriga karaktärer. I och med att det här är en sann historia och karaktärerna verkliga personer verkar det som man lagt ner extra mycket jobb på att få dem så porträttlika som möjligt - en trevlig touch i en biografifilm som inte handlar om kändisar. Det är nog dags för Close att knipa Oscarn efter denna, hennes åttonde (!), nominering utan vinst.
Amy Adams sitter inne med nästan lika många nomineringar (sex stycken), men fick ingen nick i år. Det är synd eftersom hennes porträtt av J.D.:s mor, Bev, även det är mycket bra. Bev är en karaktär med så mycket känslor att det svämmar över mest hela tiden, om det så är kärlek som hat, och Adams skildrar detta perfekt. Även Owen Asztalos som den unge J.D måste nämnas. Han får sitt riktiga genombrott med den här filmen och ska bli spännande att följa.
Det jag främst gillar med Hillbilly Elegy är balansen den håller mellan sin svärta och sitt ljus. Den slår inte, likt många av årets nominerade, över till att bara bli elände, men den är knappast sockersöt heller. Det känns som en sann uppväxtskildring, mer realistisk än de flesta även om karaktärerna är minst sagt färgstarka. En mycket trevlig överraskning som jag hade förväntat mig skulle vara Hollywood-pekoral men visade sig ha både hjärta och bett.
Betyg: 4 starka kvinnoporträtt av 5 möjliga
Regi: Regina King
Manus: Kemp Powers (baserat på hans pjäs med samma namn)
Medverkande: Kingsley Ben-Adir, Eli Goree, Leslie Odom Jr. mfl.
Produktionsbolag: ABKCO Films & Snoot Entertainment
År: 2020
Längd: 114 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10612922/
Sent i februari 1964 sammanstrålade Cassius Clay (den blivande Muhammad Ali), Malcolm X, Sam Cooke och fotbollsstjärnan Jim Brown på ett motell i Miami. Clay, precis krönt världsmästare efter att ha besegrat Sonny Liston, förutsätter att kvällen ska spenderas med firande av episka proportioner, men hans andlige vägledare Malcolm X har andra planer för de fyra.
Återigen en pjäs som filmatiseras. Jag börjar bli småtrött på det nu. Det går att göra bra adaptioner av scenshower, men när det gäller intima, dialogtunga, dramaberättelser bör de oftast stanna på scen. Film och teater är två olika medier som inte alltid går hand i hand. Trots min något surmulna början på den här recensionen måste jag säga att förra årets val av pjäser att filmatisera inte har varit helt dumma.
Berättelsen om fyra giganter som råkade vara goda vänner och ha varandras ryggar är märkligt rörande. Vi har den ständigt militant argumenterande Malcolm X, den unge showmannen i Clay, den slipade affärsmannen i Cooke och Jim Brown som en slags everyman (vilket han definitivt inte var, men det är svårt att hävda sig i sällskapet så att säga). Skådespelarna gör väldigt fina roller allihop, men den klarast lysande stjärnan, och den som knep Oscarsnomineringen, är Leslie Odom Jr. som Sam Cooke. Odom Jr. har helt uppenbart gjort sin hemläxa när det gäller Cooke, i min mening en av de kanske fem bästa sångarna genom tiderna. Hans intensitet kontrasterat mot hans väldigt mjuka sångröst är perfekt fångat.
Den genomgående berättelsen, om hur Clay ska konvertera till islam, fungerar gott och väl, men jag skulle kortat den här filmen till cirka 90 minuter. Den extra halvtimmen bjuder på ganska mycket padding och så, så mycket dialog. Ofta är vad som sägs intressant (tack och lov för det), men ibland känns det mer som man tittar på en föreläsning snarare än en film.
One Night In Miami... är en slice-of-life om en natt som råkade samla fyra väldigt betydande nutidshistoriska personer på ett och samma ställe. Intressant, ibland rörande, men det lyfter tyvärr inte förrän mot slutet. Då har tyvärr nerven redan i viss mån hunnit gå ur berättelsen. Som ett helt slutet kammarspel hade det kanske funkat hela vägen ut. Alla filmer med musik av Sam Cooke är dock sevärda bara för den sakens skull.
Betyg: 3- snacksaliga legender av 5 möjliga
Regi: Paul Greengrass
Manus: Paul Greengrass & Luke Davies (baserat på Paulette Jiles roman)
Medverkande: Tom Hanks, Helena Zengel, Tom Astor mfl.
Produktionsbolag: Perfect World Pictures/Playtone/Universal Pictures mfl.
År: 2020
Längd: 118 min
Land: USA/Kina
Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6878306/
Texas, 1870: Kapten Jefferson Kyle Kidd kuskar runt på den dammiga prärien för att i varje stad han kommer till ha en nyhetsuppläsning för lokalbefolkningen. Under en av dessa resor träffar han på den unga Johanna, en flicka som bott hos Kiowastammen sedan hon var fyra år gammal och nu ska föras tillbaka till sina släktingar. Med ingen annan som kan ta sig an Johanna bestämmer sig Kidd för att föra henne till sin familj. Johanna har dock andra idéer och vill inte alls bo hos människor där hon inte ens kan göra sig förstådd.
News Of The World är en smältdegel av saker jag både gillar och ogillar. Tom Hanks är alltid sevärd och jag säger aldrig nej till en westernrulle. Samtidigt har jag aldrig varit särskilt imponerad av Paul Greengrass utdragna berättarteknik i regissörsstolen. Tack och lov lägger han i viss mån band på sig här och levererar en film som rullar på utan större motstånd.
Hanks kan spela vem och vad som helst, så det är ingen överraskning att han är bra även här. Den mest lysande stjärnan i News Of The World är dock Helena Zengel i rollen som Johanna. I och med att Johanna endast har ytterst lite dialog på engelska är det mest hennes minspel och fysiska skådespel som får tala och hon gör detta fullkomligt lysande! Hon påminner mig om en ung Saoirse Ronan både till uttryck och utseende. Jag har ingen aning om hur bra hon faktiskt talar kiowa, men för en icke-talare känns det trovärdigt.
Det är en annan sak jag gillar med News Of The World - språken! Den visar upp Texas som den blandning det var, med immigranter från stora delar av världen som trängdes med ursprungsbefolkningen och alla de språk som mixades med varandra. Det är definitivt den första film jag sett med betydande dialog på kiowa!
Kruxet med den här filmen är att den är lite för oförarglig för sitt eget bästa. Greengrass visar förvisso upp de mörkare sidorna av livet i Texas med, men jag skulle gärna haft lite mer fokus här - inte minst gällande konflikten mellan lokalinnevånarna och nordstatstrupperna som upprätthåller freden bara fem år efter inbördeskrigets slut. Det finns också en bihandling om Kidds tidigare liv som kommer igång alltför sent för att ha någon reell emotionell punch.
News Of The World är både gott filmhantverk och en mysig liten western road movie. Jag lär inte komma ihåg den om några år, men för stunden duger den gott och väl.
Betyg: 3+ Hanksar i sadeln av 5 möjliga
You know the deal. Fram tills Oscarsgalan uppdateras nedanstående lista en gång i veckan och nya filmer läggs till. Mycket är redan klart så ta en titt!
Best Motion Picture
The Father
Best Performance By An Actor In A Leading Role
Anthony Hopkins (The Father)
Chadwick Boseman (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actress In A Leading Role
Andra Day (The United States vs. Billie Holiday)
Carey Mulligan (Promising Young Woman)
Vanessa Kirby (Pieces Of A Woman)
Viola Davis (Ma Rainey's Black Bottom)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role
Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)
LeKeith Stanfield (Judas & The Black Messiah)
Leslie Odom Jr. (One Night In Miami...)
Sacha Baron Cohen (The Trial Of The Chicago 7)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role
Glenn Close (Hillbilly Elegy)
Maria Bakalova (Borat Subsequent Moviefilm)
Olivia Colman (The Father)
Best Achievment In Directing
Emerald Fennell (Promising Young Woman)
Thomas Vinterberg (Another Round)
Best Original Screenplay
Best Adapted Screenplay
Borat Subsequent Moviefilm
One Night In Miami...
The Father
Best Animated Feature
Onward
A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon
Soul
Over The Moon
WolfWalkers
Best International Feature
Collective (Romania)
Quo Vadis, Aida? (Bosnia & Herzegovina)
Shaonian De Ni (Hong Kong)
The Man Who Sold His Skin (Tunisia)
Best Cinematography
News Of The World
Best Editing
Nomadland
Promising Young Woman
The Father
Best Production Design
News Of The World
The Father
Best Costume Design
Emma
Mulan
Pinocchio
Best Makeup & Hairstyling
Hillbilly Elegy
Pinocchio
Best Original Score
News Of The World
Soul
Best Original Song
Judas & The Black Messiah (Fight For You)
Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga (Husavik)
La Vita Davanti A Sé (Io Si)
One Night In Miami... (Speak Now)
The Trial Of The Chicago 7 (Hear My Voice)
Best Sound Editing
News Of The World
Soul
Best Visual Effects
Love & Monsters
Mulan
The One And Only Ivan
Best Documentary, Short
A Concerto Is A Conversation
A Love Song For Latasha
Colette
Do Not Split
Hunger Ward
My Octopus Teacher
Collective
Time
El Agente Topo
Burrow
Genius Loci
If Anything Happens I Love You
Best Short Film, Live Action
Feeling Through
The Letter Room
The Present
Two Distant Strangers
White Eye
Regi: Shaka King
Manus: Shaka King & Will Berson
Medverkande: Daniel Kaluuya, LaKeith Stanfield, Jesse Plemons mfl.
Produktionsbolag: Bron Creative/MACRO/Participant mfl.
År: 2021
Längd: 126 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9784798/
Fred Hampton, ledare för Chicagos Black Panthers, började under sent 60-tal i FBI:s ögon framstå mer och mer som en figur som alla mindre fraktioner i medborgarrättsrörelsen kunde samla sig kring. Besittande talets gåva och med en retorik som talade till alla fattiga, inte bara den svarta befolkningen, såg J. Edgar Hoover honom som ett reellt hot. När småfifflaren och biltjuven William O'Neal åker fast för att ha utgett sig för att vara en FBI-agent ser myndigheterna sin chans att få in en informatör i Hamptons inre krets.
Historien är fylld av "what-ifs". Vad skulle hänt om person x hade fått leva? Vad skulle hänt om land y hade vunnit krig z? Mordet på Fred Hampton är ett av de ögonblicken i nutidshistorien. Hampton, endast 21 år gammal när han sköts ihjäl under en polisrazzia, levde i mångt om mycket upp till rollen som Hoover ville ställa honom i och om han hade fått leva hade medborgarrättsrörelsen post-King kanske sett väldigt annorlunda ut. Han är en djupt fascinerande personlighet och jag kan inte nog poängtera hur ung han var när han satte sitt avtryck.
Shaka King & Will Berson har skrivit ett manus som känns ner i maggropen. Det är osentimentalt, energiskt och nyanserat. Den för mig kanske mest talande scenen är när Hampton rekryterar en grupp vita sydstatare boende i Chicago till sin rörelse. Poängen han gör är att de styrande och rika skiter i om du är svart eller vit - så länge du är fattig kan du vara en nyttig idiot. Det påminner inte så lite om något som en Black Messiah hade kunnat predika under sent 60-tal. Daniel Kaluuya gör en väldigt fin tolkning av Hampton också där han visar prov på hur han behärskar allt från tysthet och stillhet till verkligt bombastiska talscener. Han har med all rätta hyllats.
Lika bra är LaKeith Stanfield i rollen som Bill, den här berättelsens Judas. Jag hade inte särskilt bra koll på vad som hände med honom efter allt det här, men herregud vilken soppa han blev indragen i och vilken skuld och skam han måste känt för sina "silverpenningar"! För att runda av den huvudsakliga casten har vi en alltid lika sevärd Jesse Plemons och Dominique Fishback i vad som lär bli hennes genombrottsroll.
Det enda jag har att anmärka på i viss mån är filmens tempo. Om Shaka King hade tajtat till det visuella berättandet något hade det här blivit en fullpoängare, men det märks att han inte är helt hemma med långfilmsformatet än. Judas & The Black Messiah är dock en film som alla intresserade av nutidshistoria bör se. Med lysande skådespel och en fingertoppskänsla för tidsperioden är det här en riktigt höjdare.
Betyg: 4+ revolutionärer av 5 möjliga
Regi: George Clooney
Manus: Mark L. Smith (baserat på Lily Brooks-Daltons bok Good Morning, Midnight)
Medverkande: George Clooney, Felicity Jones, Caoilinn Springall mfl.
Produktionsbolag: Anonymous Content/Netflix/Smokehouse Pictures mfl.
År: 2020
Längd: 118 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10539608/
Efter en förödande global katastrof stannar Augustine kvar som enda personal på den forskningsstation nära Nordpolen där han arbetat. Med ytterligare några dagar kvar innan strålningsmolnet når honom försöker han kontakta rymdskeppet Aether, på väg hem från en nyupptäckt måne runt Jupiter som kanske kan hysa liv. Augustine märker snabbt att han inte är riktigt ensam kvar på stationen dock. En till synes stum liten flicka, Iris, har av misstag lämnats kvar under evakueringen.
Suck... okej, jag visste att det här skulle suga, men tänkte ligga lite i framkant innan Oscarsnomineringarna droppar på måndag. The Midnight Sky spås nämligen plocka ett antal nomineringar i de tekniska klasserna. Och ja, det här är en snygg film med design i toppklass. Tyvärr är den också urbota dum... och inte på ett bra sätt.
Till att börja med får vi aldrig reda på vad för slags katastrof det här rör sig om. Det görs lite alluderingar till att den skulle vara mänsklighetens fel, men då alla större städer tydligen fortfarande står är det knappast ett kärnvapenkrig eller dylikt det rör sig om. En nyfiken tittare vill gärna få svar om den fiktiva värld där berättelsen utspelar sig och om inte svaren ges kan man hoppas på intressanta frågeställningar. The Midnight Sky har inte detta heller. Istället får vi se en deprimerad George Clooney trava runt på de frusna vidderna i norr med en stum liten tjej i släptåg. Samtidigt får vi se en parallellhandling om hur Aether försöker ta sig hem och undrar varför det inte är någon på jorden som svarar på deras anrop?
Dessa två parallellhandlingar knyts ihop ytterst klumpigt och hela förhållandet mellan Augustine och Iris kunde man räkna ut efter en halvtimme. Det är precis vad du tror att det är. Om du blir överraskad av filmens "twist" har du inte sett mycket film. Sättet som besättningen ombord Aether agerar på är också knäppt och känns krystat. Överhuvudtaget känns hela temat med jordens undergång mest som en backdrop till sentimentalt dravel som aldrig lyfter. Och det här manuset adapterades ändå av den vanligtvis väldigt kompetente Mark L. Smith.
The Midnight Sky är själva definitionen av en "snygg men tom" film. Om du inte, som undertecknad, måste se allt som är omtalat på ett eller annat sätt, skippa den här filmen och titta på den riktiga midnattshimmeln istället. Det borde vara mer underhållande.
Betyg: 2- men den är snygg iaf... av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|