Hela gänget drabbas av någon form av afasi light och myntar flertalet nyord. Vi är en folkbildande podd! Matti kan göra imitationer av alla utom Sylvester Stallone och Linda undrar, mer eller mindre maniskt, vad som är i lådan? WHAT'S IN THE BOX?!

Det har blivit andra advent och Ulf är borta och gör något annat. De andra håller dock stilen som vanligt och Linda-quotet fick mig att frusta kaffe. Då är det lyckat. För den som inte vet hur man frustrar kaffe innebär det att man cirkulerar denna ädla dryck genom näsan. Tack, Linda!

Regi: Remi Weekes

Manus: Remi Weekes

Medverkande: Sope Dirisu, Wunmi Mosaku, Matt Smith mfl.

Produktionsbolag: Regency Enterprizes/BBC Films/Vertigo Entertainment mfl.

År: 2020

Längd: 93 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8508734/

Bol och Rial flyr från krigets Sudan till England där de söker asyl. På väg över Medelhavet omkommer deras dotter, Nyagak när deras båt kantrar. De båda är trots sorgen fast beslutna att bygga sig en tillvaro i det nya landet, men när de blir tilldelade ett fallfärdigt radhus i Londons utkanter börjar oförklarliga saker hända. Något verkar ha följt med dem från Sudan...

His House är en av de mest originella skräckfilmerna jag sett i år. Grundberättelsen med ett hemsökt hus kanske inte gör några avtryck på originalitetsskalan direkt, men allt runtomkring den gör det definitivt. Att använda flyktingkrisen som backdrop för att genom skräckallegori säga något om samhället gör att vi ser den på ett nytt sätt. Man måste givetvis vara väldigt försiktig med hur man hanterar ett så här pass känsligt och aktuellt ämne, men Remi Weekes har fingertoppskänsla och även viss självupplevd erfarenhet. Han har i intervjuer uttryckt att även om han är född och uppvuxen i England hade han som afro-brittisk person många diskussioner och samtal om assimilation och hur mycket avkall man bör/kan göra på sin egen kultur.

Weekes har skrivit ett manus som blandar den väldigt påtagliga skräcken i flyktingkrisen med en mer esoterisk skräck rotad i sudanesisk folktro. Händelseförloppen flyter ihop på ett drömlikt vis som gör tittaren osäker och obekväm. Vi vet aldrig var nästa scen kommer utspela sig eller om den för den sakens skull kommer följa en rumslig logik. Det håller tittaren ständigt på tårna.

Även om Weekes manus och regi är mycket bra hade den inte varit så mycket att skriva hem om utan skådespelarinsatserna. Sope Dirisu (Bol) och Wunmi Mosaku (Rial) fullkomligt äger varenda nyans och uttryck som man kan tänka sig. Jag tror verkligen på de här karaktärerna och på deras porträtterade lidande.

His House är så nära en femma man kan komma utan att vara det. Det som drar ner filmen något är den något ofokuserade avslutningen. Den är inte direkt dålig som sådan, men den kommer inte upp i samma klass som resten av filmen. För fans av skräck med både hjärta och hjärna bör den här dock ses. Samhällskritisk blood & guts-fest med lysande skådespelare? Ja tack!

Betyg: 4+ spökflickor i väggen av 5 möjliga

Mattis Arnold-imitation är on point som vanligt och får dessutom reda på att Wheel Of Pain är en kvarn! Filmen borde alltså hetat Conan Mjölnaren. James Earl Jones hårfäste diskuteras i detalj och kopplingar mellan Kelly Clarkson och Friedrich Nietzsche görs. Samtidigt dör Linda lite inombords när hon ska redogöra för Arnolds skådespel när någon snor hans ormkringla och vi smädar säkert Crom bara genom att göra det här avsnittet.

Det blir jul i år också, trots pandemi och jäkelskap. Det firar vi med ett julavsnitt varje advent. Eller, firar och firar... Linda har valt något så hemskt, något så vedervärdigt att det kan jämföras med att bli smält under 1 000 år i en Sarlacc. You're not afraid? You will be. Oh, you will be...

Regi: Aneesh Chaganty

Manus: Aneesh Chaganty & Sev Ohanian

Medverkande: Sarah Paulson, Kiera Allen, Sara Sohn mfl.

Produktionsbolag: Lionsgate

År: 2020

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8633478/

Chloe är en väldigt begåvad 17-årig tjej som på grund av alla sina medicinska problem hemskolas. Som ett resultat är hon i princip avskuren från världen annat än de veckoatliga besöken i den närbelägna staden. När Chloe upptäcker att en av hennes mediciner i själva verket är utskriven i hennes mamma Dianes namn börjar hon ana att allt inte riktigt står rätt till med den så självuppoffrande modern...

Som jag skrev för någon vecka sedan är jag en sucker för snygga posters och om jag hittar något snyggt brukar jag också införskaffa mig filmen ifråga. Det är lite hit or miss. Jag blir besviken lika många gånger som jag blir glatt överraskad, men med Run är det definitivt det sistnämnda.

Sarah Paulson är alltid sevärd och även så här i rollen som Diane. Det här är dock helt klart Kiera Allens film som Chloe. Run är Allens första film överhuvudtaget (bortsett från en obskyr kortfilm) och snacka om genombrott direkt! Det är riktigt synd att den här filmen blev en av alla produktioner som inte fick ett ordentligt släpp på bio i och med covid-19. Det är inte ofta som Hollywood castar en rullstolsbunden skådespelare i en huvudroll (jag kan bara komma på Christopher Reeve i en remake på Rear Window 1998) och Allen lyfter uppenbart från sina egna erfarenheter i rollen. Hennes kemi med Paulson är också enastående och hon blir helt klart ett namn att hålla koll på!

Aneesh Chaganty & Sev Ohanian har skrivit ett manus som är sjukt jäkla spännande. De gör ingen hemlighet att de är inspirerade av Stephen Kings Misery (1990) och refererar både till Derry, Maine och Kathy Bates. Trots att den vane thriller- och skräcktittaren vet ganska omgående vilket håll som Run ska utveckla sig är vägen dit krokig och fylld med twists. Framförallt är Chloe som karaktär en riktigt badass som man direkt fattar tycke för och hejar på.

För diggare av thrillers smartare än genomsnittet och bra skådespel är Run en högtidsstund. Och håll som sagt ögonen på Allen!

Betyg: 4 mommy dearest av 5 möjliga

Michael J. Fox har spökpolare, men det är inte det som är det mest dramatiska i veckans avsnitt - Gustaf har inte sett Back To The Future! Lite provocerande är det allt och då får man outa honom på bloggen! I övrigt blir vi förvånade över hur jäkla mycket som händer i den här filmen när man försöker sammanfatta handlingen... mer eller mindre bra. Men det finns hopp! Jeffrey Combs är ju med! 

Linda är bakis men kan vara en återfödd Predator? Vi diskuterar utöver Lindas reinkarnation varför alla poliser i L.A är värdelösa, utomjordingarnas moraliska dilemman och om man kan få in fler stereotyper i en film? Vi har dessutom en gäst. Hej, Micke!