Inlägg publicerade under kategorin Film/TV

Av Ulf - Söndag 3 feb 09:25

 

 

Regi: Björn Runge

Manus: Jane Anderson (baserat på Meg Wolitzers roman)

Skådespelare: Glenn Close, Jonathan Pryce, Max Irons mfl.

Produktionsbolag: Meta Film/Anonymous Content/Film i Väst mfl.

År: 2017

Längd: 99 min

Land: Storbritannien/Sverige/USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3750872/

 

Den hyllade författaren Joe Castlemans dröm besannas när han vinner Nobelpriset i litteratur. Med till Stockholm tar han sin fru Joan och son David. Under dagarna som leder upp till prisceremonin får vi en tillbakablick på parets liv genom Joans ögon... och allt är inte vad det verkar.

 

Även om Sverige inte har någon film nominerad i bästa utländska film på årets Oscarsgala (vilket de borde ha haft) råder det ingen brist på övriga nomineringar kopplade till det kalla nord. Björn Runges The Wife plockade hem ett fint pris på Golden Globe-galan när Glenn Close vann bästa kvinnliga huvudroll. Eftersom hon varit nominerad sex gånger tidigare till en Oscar är det en lågoddsare att hon äntligen får den i år.

 

Close är också navet runt vilket The Wife kretsar, både i såväl titel som berättarmässigt. Hon gör ett mycket bra jobb och har framförallt en väldigt bra kemi tillsammans med Jonathan Pryce (Joe) som får mig att tro på att de verkligen är ett gammalt gift par. Max Irons är också bra i rollen som deras son David, men det råder ingen tvekan om att detta är Glenn Closes film.

 

Medan filmen är verkligen välspelad lider den dock något på manussidan. Uppbyggnaden mot peripetin är väldigt snygg och engagerande, men filmen slutar precis när den börjar bli riktigt intressant. Jag hade hellre sett att Nobelceremonin hade kommit vid mittpunkten av filmen och att resterande tid hade ägnats åt det moraliska dilemma som händelserna där medför. The Wife är helt enkelt en bra film med lite extra plus för mycket fint skådespel, men som hade behövt en omdisponering eller omkring 25 minuter till för att riktigt lyfta.

 

Betyg: 3+ frugor av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Torsdag 31 jan 21:15

 


Regi: Marielle Heller

Manus: Nicole Holofcener & Jeff Whitty (baserat på Lee Israels bok)

Skådespelare: Melissa McCarthy, Richard E. Grant, Dolly Wells mfl.

Produktionsbolag: Archer Gray & Fox Searchlight Pictures

År: 2018

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4595882/

 

Lee Israel var en biografiförfattare precis under den omedelbara litterära toppnivån när uppdragen när uppdragen började sina. I ett desperat försök att tjäna pengar till hyran och andra levnadsomkostnader hittade hon sin andra talang - förfalskning. Det här är historien om hur Israel lyckades grundlura en hel litterär värld... åtminstone ett litet tag.

 

Jag har knappast gjort någon hemlighet att jag avskyr Melissa McCarthy som skådespelerska. Från att ha haft en start på karriären där hon fick ordentliga roller slog det över till dussinfilmer på temat "titta-jag-är-fet-och-därför-rolig". Samtidigt hade hennes tidiga roller visat att hon verkligen kan skådespela när hon får rätt roll och manus. Can You Ever Forgive Me? är Melissa McCarthy-show - på ett bra sätt. McCarthy förkroppsligar verkligen den älskvärda skitstöveln i den här filmen, framförallt för att Israel (om porträttet ligger nära sanningen) främst hade nolltolerans mot bullshit och idiotiska sociala konventioner. Hon körde sitt eget race och var oftast nöjd med det. Det är något jag kan respektera.

 

McCarthys parhäst är den brittiske veteranen Richard E. Grant i rollen som hennes kumpan och vän Jack. Grant är även han väldigt bra, men det står helt klart att han spelar andrafiol till McCarthy i den här filmen.

 

Välspelat må så vara, men filmens galghumoristiska ådra hade troligen blivit väldigt träig och tråkig i fel händer. Nicole Holofcener & Jeff Whitty har gjort ett jättefint jobb med adaptionen av Lee Israels memoarer och försöker verkligen inte skönmåla de tvivelaktiga val hon gjorde. Marielle Heller har gjort en bra jobb med regin också och är definitivt någon att hålla ögonen på. Can You Ever Forgive Me? är bara hennes andra film som regissör och med den här talangen för skådespelarregi och detaljer kan hon vara på väg mot något riktigt stort.

 

Can You Ever Forgive Me? fungerar på många olika plan. Det är en berättelse om en sällsam vänskap, en lågmäld thriller i böckernas värld och ett karaktärsporträtt av en kvinna som inser att hon trots allt kanske behöver lite av det världen kan erbjuda henne. En trevlig överraskning som rekommenderas!

 

Betyg: 4 bullshit artists av 5 möjliga

 

ANNONS
Av Ulf - Tisdag 29 jan 20:45

 


Oscarsgalan 2019: Veckans uppdatering av listan

 

 

 

Best Motion Picture


A Star Is Born

Bohemian Rhapsody

The Favourite

BlacKkKlansman

Black Panther

Green Book

Roma

Vice


 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (A Star Is Born)

Rami Malek (Bohemian Rhapsody)

Christian Bale (Vice)
Viggo Mortensen (Green Book)

Willem Dafoe (At Eternity's Gate)


 

Best Performance By An Actress In A Leading Role


Glenn Close (The Wife)

Lady Gaga (A Star Is Born)

Oliva Colman (The Favourite)
Melissa McCarthy (Can You Ever Forgive Me?)
Yalitza Aparicio (Roma)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role


Adam Driver (BlacKkKlansman)

Mahershala Ali (Green Book)
Richard E. Grant (Can You Ever Forgive Me?)

Sam Elliott (A Star Is Born)

Sam Rockwell (Vice)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Amy Adams (Vice)

Emma Stone (The Favourite)
Marina de Tavira (Roma)
Rachel Weisz (The Favourite)

Regina King (If Beale Street Could Talk)

 


Best Achievment In Directing

 

Vice (Adam McKay )

Roma (Alfonso Cuarón)
Cold War (Pawel Pawlikowski)
BlacKkKlansman (Spike Lee)

The Favourite (Yorgos Lanthimos)



Best Original Screenplay


First Reformed

Green Book

Roma

Vice

The Favourite

 

 

Best Adapted Screenplay


A Star Is Born

BlacKkKlansman
If Beale Street Could Talk
Can You Ever Forgive Me?

The Ballad Of Buster Scruggs

 

 

Best Animated Feature


Isle Of Dogs

Mirai No Mirai

Ralph Breaks The Internet

Spider-Man: Into The Spider-Verse

Incrediables 2



Best Foreign Language Film


Cold War (Poland)

Kapernaum (Libanon)
Roma (Mexico)
Shoplifters (Japan)

Never Look Away (Germany)



Best Cinematography


A Star Is Born

Cold War

Roma

The Favourite

Never Look Away



Best Editing

 

BlacKkKlansman

Bohemian Rhapsody
Green Book
The Favourite

Vice



Best Production Design

 

Black Panther

First Man

Mary Poppins Returns

Roma

The Favourite



Best Costume Design


Black Panther
Mary Poppins Returns

Mary Queen Of Scots

The Ballad Of Buster Scruggs

The Favourite



Best Makeup & Hairstyling


Gräns

Vice

Mary Queen Of Scots


 

Best Original Score


BlacKkKlansman

Black Panther

If Beale Street Could Talk

Isle Of Dogs

Mary Poppins Returns


Best Original Song


"Shallow" (A Star Is Born)

"All The Stars" (Black Panther)
"The Place Where Lost Things Go" (Mary Poppins Returns)
"I'll Fight" (RBG)

"When A Cowboy Trades His Spurs For Wings" (The Ballad Of Buster Scruggs)

 


Best Sound Mixing


A Star Is Born

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

 

 

Best Sound Editing


A Quiet Place

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma



Best Visual Effects


Avengers: Infinity War

Christopher Robin

First Man

Ready Player One

Solo: A Star Wars Story

 

 

Best Documentary, Short


A Night At The Garden

Black Sheep

End Game

Lifeboat

Period. End Of Sentence.

 


Best Documentary, Feature

 

Free Solo

Hale County This Morning, This Evening

Kinder des Kalifats

Minding The Gap

RBG

 
 
Best Short Film, Animated

 

Animal Behaviour

Bao

Late Afternoon

One Small Step

Weekends

 

 

Best Short Film, Live Action

 

Detainment

Fauve
Madre

Marguerite

Skin

Av Ulf - Söndag 27 jan 22:15

 



Animated Double Feature: Ralph Breaks The Internet & Incredibles 2

 

Eftersom Disney med underbolag abonnerar på minst hälften av nomineringarna till bästa animerade långfilm på Oscarsgalan tänkte jag vara lite effektiv och slå ihop deras två stora rullar för 2018 i en och samma recension. Tekniskt sett har de också med ett finger i Spider-Man: Into The Spider-Verse (2018) också, men då det främst handlar om ägandet av Marvel och inte produktionen av filmen får den en egen recension.

 

Ralph Breaks The Internet (2018) är föga förvånande uppföljaren till den väldigt charmiga Wreck-It Ralph (2012). Sedan händelserna i den filmen har Ralph och Vanellope levt en sorglös tillvaro i arkadhallen där de umgås med andra tv-spels-karaktärer. När Vanellopes arkadkabinett går sönder tvingas de två dock använda företagets nya wi-fi för att bege sig ut på en resa via internet för att skaffa reservdelar. Att försöka navigera internet som en karaktär från ett 80-tals-spel är dock inte det allra lättaste. 

 

Jag gillade verkligen den första filmen med Ralph och såg fram emot uppföljaren. Problemet är att man i viss mån går bort från det som gjorde originalet så pass charmigt. Jag älskar gamla tv-spel eftersom det är en påminnelse om en analog tid där internet, på gott och ont, inte existerade. Spelen från 80-talet andas barndom för mig och första filmen var således en riktig nostalgitripp. Om originalet väckte känslor från barndomen väcker uppföljaren mer tonårsångest över internets dummare sidor. Referenshumorn finns givetvis med igen, men den här gången är den riktad till den sociala mediegenerationen. Det kanske är ett sätt att försöka få humorn färsk och fräsch, men att baseras den förra filmen på troper från 80-talet gjorde att originalet kommer stå sig längre. Lite synd, då Sarah Silverman är lika bedårande som innan som rösten till Vanellope. Betyg: 3 kul-för-stunden-filmer av 5 möjliga.

 

Disneys andra nominerade film i år är Incredibles 2 (2018). Familjen Parr har, tillsammans med alla andra superhjältar, blivit förbjudna att använda sina krafter. En rik affärsmagnat, Winstone Deavor, vill ändra på detta då hans föräldrar var betydande superhjältesupporters. Första steget är att bygga upp hjältarnas image igen. Valet faller på matriarken, Helen, som får bli talesperson för världens hjältar. Samtidigt som Helen strider mot den onde Screen Slaver försöker Bob hålla ihop familjen bäst han kan som hemmapappa. Det är lättare sagt än gjort med tre barn med superkrafter...

 

The Incredibles (2004) är en av de där animerade filmerna som jag inte förståt storheten i. Den drog in enorma summor pengar och det är nästan bisarrt att tänka sig att det dröjde 14 år tills uppföljaren. För min del hade det kunnat vara 14 år till. Incredibles 2 är gjord i ett helt annat filmklimat än första filmen. Det finns tonvis med superhjältefilmer att hämta inspiration ifrån till både humor och story. Att detta var det bästa man kunde åstadkomma är ganska lamt.

 

Det här är en film som går från punkt A till punkt B utan nämnvärda överraskningar eller humor för den sakens skull. De få roliga scenerna har alldeles för mycket luft mellan sig för att filmen ska fungera som helhet. När man dessutom har en röstskådespelare som Holly Hunter i en av de största rollerna (Helen) kan jag inte rekommendera den här filmen. Hunter har alltid haft en talröst som låter som man stelopererat käken på henne och att lyssna på detta i två timmar blir väldigt gammal, väldigt fort. Det är också en av de mest illalåtande filmer jag kan komma på. Michael Giacchinos soundtrack försöker låta som en spionfilm från 60-talet (tänk valfri James Bond-rulle med Sean Connery), men är en orgie i trumpetstötar och blåssektioner varenda.jäkla.sekund. 

 

Oinspirerat, tråkigt och tydligen oemotståndelig för den hord av fans som franchisen har? Vi lever i en märklig värld.

 

Betyg: 1 superhjälte på dekis av 5 möjliga

 

 


Av Ulf - Fredag 25 jan 10:09

 

Regi: Yorgos Lanthimos

Manus: Deborah Davis & Tony McNamara

Skådespelare: Olivia Colman, Rachel Weisz , Emma Stone mfl.

Produktionsbolag: Element Pictures/Scarlet Films/Film4 mfl.

År: 2018

Längd: 119 min

Land: Storbritannien/USA/Irland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt5083738/

 

Under tidigt 1700-tal befinner sig Storbritannien mitt i det spanska tronföljdskriget. Kriget är dock fjärran från drottning Annes hov där Lady Sarah Churchill styr och ställer bakom scenen. Sarahs framtid som drottningens främsta bundsförvant blir dock hotad när hennes kusin, Abigail, anländer till hovet. Fast besluten att återfå sin forna status som Lady börjar Abigail nästla sig in hos drottningen och en konflikt mellan henne och Sarah tycks oundviklig.

 

Jag erkänner att jag inte var alldeles såld på idén att den i min mening mest intressante regissören just nu, Yorgos Lanthimos, skulle göra ett brittiskt hovdrama. Mina farhågor visade sig dock vara onödiga. The Favourite är, även om det är Lanthimos mest publikvänliga film till dags dato, en film som andas den grekiske auteuren in i minst detalj.

 

Lanthimos är en regissör som alltid lyckas fånga det absurda och lätt chockerande hos människor. The Favourite är en film fylld av dekadens, överflöd och överklassens löjlighet. Deborah Davis och Tony McNamaras manus innehåller en kavalkad av fantastiskt roliga och/eller tragikomiska scener och replikskiften och de verkar älska att inte låta tittaren sätta sig till ro. Det finns alltid något som skaver eller en dräpande replik att leverera. Uttrycket "dräpande" är ofta överanvänt när det gäller dialog, men The Favourite hade mig asgarvandens ett stort antal gånger.

 

Mycket förtjänst ligger också hos filmens ensemble och då framförallt de tre kvinnorna i de större rollerna. Lanthimos-bekantningen Rachel Weisz är som alltid en uppenbarelse när hon får spela elak och Emma Stone blir bara bättre och bättre för varje film. Den som stjäl showen är dock Olivia Colman som drottning Anne. Hon kan verkligen vända på en femöring och är lika delar patetisk som skräckinjagande. Det är så jag föreställer mig en drottning eller kung när de verkligen hade makt. Bortklemad, bortskämd men samtidigt djupt tragisk och med en brutal hänsynslöshet - Colman gör sitt livs roll här.

 

The Favourite är utsökt även rent tekniskt med produktionsdesign, foto och musik att dö för. För alla med en förkärlek för svart humor och lysande skådespel är The Favourite ett måste. En av förra årets bästa filmer.

 

Betyg: 5 kaninsubstitut av 5 möjliga

 

Av Ulf - Tisdag 22 jan 17:30

 


Oscarsgalan 2019: Nomineringarna

 

 

Ännu ett år, ännu en Oscarsbevakning. Mina vana trogen har jag redan sett merparten av filmerna som uppenbart skulle bli nominerade. Vissa klasser är klara och jag förbereder mig på att jaga kortfilmsdokumentärer som är omöjliga att hitta även i år. Listan uppdateras varje tisdag fram tills veckan galan går av stapeln. Häng med!

 

 

 

Best Motion Picture


A Star Is Born

Bohemian Rhapsody

The Favourite

BlacKkKlansman

Black Panther

Green Book

Roma

Vice


 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (A Star Is Born)

Rami Malek (Bohemian Rhapsody)

Christian Bale (Vice)
Viggo Mortensen (Green Book)

Willem Dafoe (At Eternity's Gate)


 

Best Performance By An Actress In A Leading Role


Glenn Close (The Wife)

Lady Gaga (A Star Is Born)

Oliva Colman (The Favourite)
Melissa McCarthy (Can You Ever Forgive Me?)
Yalitza Aparicio (Roma)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role


Adam Driver (BlacKkKlansman)

Mahershala Ali (Green Book)
Richard E. Grant (Can You Ever Forgive Me?)

Sam Elliott (A Star Is Born)

Sam Rockwell (Vice)


Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Amy Adams (Vice)

Emma Stone (The Favourite)
Marina de Tavira (Roma)
Rachel Weisz (The Favourite)

Regina King (If Beale Street Could Talk)

 


Best Achievment In Directing

 

Vice (Adam McKay )

Roma (Alfonso Cuarón)
Cold War (Pawel Pawlikowski)
BlacKkKlansman (Spike Lee)

The Favourite (Yorgos Lanthimos)



Best Original Screenplay


First Reformed

Green Book

Roma

Vice

The Favourite

 

 

Best Adapted Screenplay


A Star Is Born

BlacKkKlansman
If Beale Street Could Talk
Can You Ever Forgive Me?

The Ballad Of Buster Scruggs

 

 

Best Animated Feature


Isle Of Dogs

Mirai No Mirai

Ralph Breaks The Internet

Spider-Man: Into The Spider-Verse

Incrediables 2



Best Foreign Language Film


Cold War (Poland)

Kapernaum (Libanon)
Roma (Mexico)
Shoplifters (Japan)

Never Look Away (Germany)



Best Cinematography


A Star Is Born

Cold War

Roma

The Favourite

Never Look Away



Best Editing

 

BlacKkKlansman

Bohemian Rhapsody
Green Book
The Favourite

Vice



Best Production Design

 

Black Panther

First Man

Mary Poppins Returns

Roma

The Favourite



Best Costume Design


Black Panther
Mary Poppins Returns

Mary Queen Of Scots

The Ballad Of Buster Scruggs

The Favourite



Best Makeup & Hairstyling


Gräns

Vice

Mary Queen Of Scots


 

Best Original Score


BlacKkKlansman

Black Panther

If Beale Street Could Talk

Isle Of Dogs

Mary Poppins Returns


Best Original Song


"Shallow" (A Star Is Born)

"All The Stars" (Black Panther)
"The Place Where Lost Things Go" (Mary Poppins Returns)
"I'll Fight" (RBG)

"When A Cowboy Trades His Spurs For Wings" (The Ballad Of Buster Scruggs)

 


Best Sound Mixing


A Star Is Born

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma

 

 

Best Sound Editing


A Quiet Place

Black Panther

Bohemian Rhapsody

First Man

Roma



Best Visual Effects


Avengers: Infinity War

Christopher Robin

First Man

Ready Player One

Solo: A Star Wars Story

 

 

Best Documentary, Short


A Night At The Garden

Black Sheep

End Game

Lifeboat

Period. End Of Sentence.

 


Best Documentary, Feature

 

Free Solo

Hale County This Morning, This Evening

Kinder des Kalifats

Minding The Gap

RBG

 
 
Best Short Film, Animated

 

Animal Behaviour

Bao

Late Afternoon

One Small Step

Weekends

 

 

Best Short Film, Live Action

 

Detainment

Fauve
Madre

Marguerite

Skin

Av Ulf - Måndag 21 jan 10:58


Regi: Travis Knight

Manus: Christina Hodson

Skådespelare: Hailee Steinfeld, Jorge Lendeborg Jr., John Cena mfl.

Produktionsbolag: Allspark Pictures/Bay Films/Paramount Pictures mfl.

År: 2018

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4701182/


Autoboterna håller på att förlora kriget om Cybertron och skickar B-127 för att scouta en planet avsides från konflikten. Han blir dock förföljd av två Decepticoner och blir allvarligt skadad. En tid senare hittar den bilintresserade tonåringen Charlie en märklig gul Volkswagen på den lokala bilskroten. När det går upp för henne vad, eller vem, det är hon hittat inser hon att livet aldrig kommer bli det samma igen.


Efter sju sorger och åtta bedrövelser gällande Transformers-franchisen kom till sist en film i serien som var värd att se. Bumblebee ser äntligen att Michael Bay relegeras till en producentroll och inte får sitta i regissörsstolen längre. Det var på tiden! Den gamle explosionsfetischisten kunde på sin höjd få till en habil actionsekvens, när han inte klippte sönder den i hackig epilepsiklippning. Travis Knight har tagit över regin och har lyckats med det som Bay inte gjorde - göra trovärdiga och älskvärda mänskliga karaktärer och ge robotarna mer än ytliga personligheter.


Mycket förtjänst ligger även hos manusförfattaren Christina Hodson som förstår att karaktärerna, såväl av kött som plåt, behöver utveckling och särdrag. Designmässigt ligger dessutom robotarna mycket närmre sina original och har skippat mycket av den överdrivet blänkande kromen. Tack för det. Bäst av allt är dock castingen. Hailee Steinfeld är i princip anti-Megan-Fox i sin genuina tough girl with a heart of gold-attityd. Steinfeld har redan en lång karriär bakom sig med bland annat en Oscarsnominering för True Grit (2010) i bagaget. Jag både hoppas och tror att vi kommer få se mer av henne. I andra roller märks wrestlaren John Cena, som trots att han knappast är The Rock är den av de många proffsbrottarna som försökt sig på film som lyckats bäst sedan ovan nämnda muskelknippe slog igenom.

 

Bumblebee har egentligen bara ett problem - den är för kort. Det är inte ofta jag säger det om en film, men jag skulle gärna suttit en halvtimme till. Om den här filmen går lika bra som Bays filmer i serien lär vi få se en uppföljare. Jag hoppas verkligen det och att de behåller samma team. Det skulle vara mycket intressant att se vad de hade gjort av kriget mellan robotarna på Jorden.

 

Betyg: 4 gula bubblor av 5 möjliga

Av Ulf - Fredag 18 jan 11:50

 

Regi: Alfonso Cuarón

Manus: Alfonso Cuarón

Skådespelare: Yalitza Aparicio, Marina de Tavira, Diego Cortina Autrey mfl.

Produktionsbolag: Esperanto Filmoj & Participant Media

År: 2018

Längd: 135 min

Land: Mexico/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6155172/

 

När en välbeställd familjs hemhjälp blir gravid med ett utomäktenskapligt barn i 1970-talets Mexico City blir det en omställning för alla, inte minst för den plötsligt gravida Cleo. Under ett år får vi följa hennes liv i ett Mexico som präglas av klasskamp och oroligheter.

 

Det är för filmer som Roma som jag skapade Skitfinkultur. Det här är antitesen till vad jag anser vara bra film. Alfonso Cuarón har tillsammans med Guillermo del Toro gjort Mexico till en stormakt när det gäller film. Cuarón har alltid enligt mig varit den som varit mest intressant av dem i och med att han berättat historier med empati och djup medan del Toro har lika mycket djup som en fingerborg och ett fokus på yta över substans. Roma är den förres uppväxtskildring tagen från egna erfarenheter. Det är också en tekniskt utsökt film som lider allvarlig brist på tempo och berättarstruktur.

 

Huvudhistorien om Cleos graviditet puttrar på utan några större förvecklingar annat än konfrontationen med barnets mycket märklige far, Fermín. Filmens stora höjdpunkt för min del var dessa excentriska birollskaraktärer som påminner mig om Fellini i sina bästa stunder. Fotot är också det bra, även om det inte finns någon som helst anledning att filmen är i svartvitt. Det förhöjer inte det tekniska direkt utan ligger istället som ett urblekt filter över scener och vyeer som troligen hade varit fantastiska i färg.

 

Huvudproblemet med Roma är istället att den är ytterst fragmentarisk i sitt berättande. Cuarón kastar ut linor som han sen missar att dra in igen. Exempelvis hade ett lite större fokus på studentrevolterna varit önskvärt. För mig, som knappast är någon större kännare av Mexicos nutidshistoria, skulle det vara ytterst intressant att få en fördjupad bild av detta. Det går också igen i etnicitetsfrågan. I och med att Cleo tillhör någon form av urinnevånare (maya?) behandlas hon också därefter av sin omgivning då och då. Det är inget som problematiseras utan bara "så det är".

 

Roma är som sagt en uppväxtskildring av Cuaróns eget liv och däri ligger också problemet - om du inte kan gå in och klippa bort transportsträckor som du anser vara viktiga, lämna ditt manus till någon annan. Det brukar bli bättre. Nu kommer Roma plocka hem en väldig massa priser eftersom den är i svartvitt, på ett annat språk än engelska och har en regissör som är högprofilerad. En bra film på sina egna meriter är det dock inte.

 

Betyg: 2 tomma tunnor av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se