Alla inlägg den 3 november 2009

Av Ulf - 3 november 2009 16:49

 


Under den varmaste sommaren i mannaminne spenderar Michele och hans vänner dagarna med att spela fotboll, tävla mot varandra i allt möjligt och trakassera gängets enda tjej. En dag beslutar de sig för att bege sig ut på en lång exkursion upp på en kulle. Uppe på kullen hittar Michele ett djupt hål som han tycker sig se någon på botten av. När han senare återvänder själv för att undersöka saken vidare hittar han en utmärglad och förvirrad pojke på botten. Vem är han och varför sitter han i ett hål och bedyrar att han faktiskt är död?


Niccolò Ammanitis bok Jag är inte rädd blev en succé både i hemlandet Italien och resten av Europa. Det är en sällsam historia om att växa upp, bli sin egen och ta ansvar för sina egna handlingar. Vad Ammaniti verkligen har lyckats med är att fånga sättet hur barn tänker. De reaktioner vi vuxna skulle tänka som helt logiska förefaller sig för Michele och hans vänner ganska främmande ibland. Samtidigt har han lyckats fånga barns skrämmande förmåga att vara grymma utan egentlig anledning. Jag tänker exempelvis på sättet hur de andra barnen, speciellt deras ledare, trakasserar gängets enda flicka, Barbara, på ett sätt som skulle klassas som åtminstone sexuella trakasserier om de vore vuxna. Michele är heller ingen duvunge, men som bokens protagonist har han en ganska stark inneboende moralisk kompass även om det ibland tar honom ett tag att agera på det sätt som den pekar på.


Ammanitis språk är enkelt och dynamiskt utan att för den sakens skull bli tråkigt. Han dumförklarar inte barnkaraktärerna utan låter dem helt enkelt tala så som barn faktiskt talar - inte som vuxna vill att de ska tala. Samtidigt verkar Ammanitis grepp om de vuxna karaktärerna glida honom ur händerna då och då. Samtidigt är frågan om det är genom barnens ögon vi ser dem eller om det är genom Ammanitis. De vuxna förefaller som ganska korkade emellanåt, inte minst när det kommer till deras väldigt simplistiska syn på barnuppfostran - käpp och morot är det som gäller, inga riktiga nyanser. Detta spelar ganska stor roll för boken i fråga eftersom ett huvudtema är motsättningen mellan gammal och ung och skulle kunna utvecklats mer.


Bokens narrativa struktur är oftast klar och för läsaren rakt mot det spännande slutet. Just slutet kommer säkert dela läsarna i två läger. Själv gillade jag både slutet och boken i allmänhet och kan rekomendera den varmt. Den skulle ha tjänat på att vara lite längre och därför ger jag den inte ett toppbetyg, men om du vill ha en spännande thriller kombinerat med coming-of-agetematik gå till ditt närmaste bibliotek och låna.


Betyg: 4 magiska tvättbjörnar av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23 24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se