Alla inlägg under juli 2021

Av Ulf - 31 juli 2021 21:34

 

 

Regi:

Manus:

Medverkande: Peri Baumeister, Carl Anton Koch, Dominic Purcell mfl.

Produktionsbolag: Rat Pack Filmproduktion & Sirena Film

År: 2021

Längd: 121 min

Land: Tyskland/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6402468

 

Nadja ska åka till New York tillsammans med sin son Elias för att få en experimentell behandling för sin långt gångna leukemi. När terrorister tar över planet inser Nadja snart att hon måste avslöja sin hemlighet för Elias och medpassagerarna för att kunna stå upp mot kaparna. Visst är hon "sjuk", men det är inte leukemi det handlar om. Mer... vassa tänder och problem med solljus.

 

Blood Red Sky vill så väldigt, väldigt mycket. Den vill vara delar gorefest, delar vampyrfilm. Den vill också vara delar drama och delar thriller. Resultatet blir en genreblandning som i viss mån känns fräsch, men samtidigt också väldigt splittrad.

 

Skådespelarna är klart över genomsnittet för den här typen av film, med Peri Baumeister (Nadja) som drar det tunga lasset. Kul är också att den för Arrowverse-tittare gamle bekante Dominic Purcell är med på ett hörn. Han är precis lika stenhård här om än inte med ett hjärta av guld direkt. Den som tyvärr inte riktigt håller måttet är Carl Anton Koch som Elias. Mer irriterande unge får man leta efter. Det är med största sannolikhet hur rollen är skriven, men i kombination med ett hackigt karaktärsarbete med honom och hans ringa erfarenhet som skådespelare sticker han verkligen ut som en sore thumb.

 

Specialeffekterna är oftast riktigt snygga och för tankarna tillbaka till mer klassiska vampyrfilmer där vampyrer var monster och inte glittrade i solsken. Manuset vet dock inte vad det vill säga eller göra. Det går tillbaka till ovanstående splittring gällande genrerna. Om du lyckas med en genreblandning blir det ofta guld. Om vissa delar av ditt manus är vida överlägsna andra blir det lite sisådär. Dramadelarna är i mångt om mycket väldigt svagt skrivna, medan själva gisslandramat funkar mycket bättre. Skräckelementen ligger någonstans mitt emellan.

 

Blood Red Sky försöker mycket och snubblar lika ofta som den lyckas springa. Det är en helt okej film att slötitta på, men tillhör knappast de bättre i projektet än så länge.

 

Betyg: 2+ över Atlanten kan ingen höra dig skrika av 5 möjliga

Av Ulf - 26 juli 2021 17:20

 


Det kanske inte är världens sämsta film, som det så många gånger hävdats, men alla är väl tämligen överens om att detta är inte bra. Underhållande kanske, men inte bra. Förutom Gustaf som alltid ska sätta sig på tvären och vara surgubbe. Han skiftar dock till att påstå att han är modern och framåt lite senare i avsnittet, så om han är det eller om det är senildemensen som till sist slagit till får tiden utvisa. För övrigt öppnar Matti a can of worms när han säger att alla andra får avbryta honom precis när som helst när han berättar filmens handling och Ulf måste till sist erkänna att han är en ljudnörd och lite elitistisk när han menar på att man inte kan spela cd-skivor på vinylspelare. Lindas murder train har många vagnar och hade den här helgen regresserat tillbaka till 19 år, inte 29 som hon brukar. Linda då... det är tur att hon kan mycket om likstelhet i alla fall!

 

 

 

 

Av Ulf - 25 juli 2021 13:45

 

Regi:

Manus:

Medverkande: Matilda Lutz, Francesco Russo, Peppino Mazzotta mfl.

Produktionsbolag: Colorado Film Production/Netflix Studios/Rainbow S.p.A

År: 2021

Längd: 95 min

Land: Italien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt12877640/

 

Fem bilpoolare reser genom den italienska landsbygden tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Efter att av misstag ha krockat med ett träd vaknar gänget upp mitt i en skog. Det är uppenbart att allt inte är som det ska och gruppen blir bara mer illa till mods när de upptäcker ett mystiskt hus och de som bor i det...

 

Det här med metaskräck är svårt. A Classic Horror Story gör inga illusioner om att det är något annat med titeln i sig. Frågan är hur man ska få ihop självmedveten skräck 2021 utan att det blir pajigt och drygt? Svaret är att ta sitt material seriöst och inte hela tiden peka på varifrån referenserna kommer ifrån.

 

För den som sett mer än tio skräckfilmer från de senaste 30 åren borde många av referenserna och hyllningarna vara uppenbara, men här finns också mer subtila diton. Jag gillar italiensk skräck i allmänhet och här finns många callbacks till landets gyllene era i genren - 70-talet. Filmens största problem är att den är för snäll.

 

Italiensk skräck är ökänd för att vara bland de mest bloddrypande och äckligaste produktioner du kan se. Zombies, slafs och kannibaler liksom. I och med att det här är en film som är medproducerad av Netflix måste den kunna platsa in på plattformen ifråga. Det gör att många av de gamla gialloreferenserna till exempel känns ganska urvattnade.

 

Manuset är dock tillräckligt intressant för att hålla min nyfikenhet, även om det är ganska enkelt att gissa vart detta är på väg. Twisten i eftertexterna går däremot ett steg längre så stäng inte av filmen direkt när den slutar! Skådespelarna gör sitt jobb men inte mer, men gott så. Vad många verkar ha missat i recensioner är själva filmens poäng. Den ska vara formelmässig (återigen, det ligger i titeln) och jag skulle gärna se att de gjort lite mer med den saken. Inte för att skriva tittaren på näsan utan för att paradoxalt nog skapa sig en starkare egen identitet genom mer imitation. Det är dock en sevärd film för genrediggaren. För er andra, mja, det finns bättre.

 

Betyg: 3 inget bra händer i skogen av 5 möjliga

Av Ulf - 19 juli 2021 21:58

 


Matti flyttar - jävla loser. Linda, Ulf och Gustaf får alltså klara sig själva den här veckan. I en obetänkt (?) sekund gör Lindas rumskompis Jesper ett kort gästspel, men förändringar är farligt så han blir utkörd igen. Gustaf och Ulf är gubbsjuka i retrospektiv när de får reda på att Cameron Diaz bara var 21 år när hon gjorde den här filmen. Det blir ju inte bättre av att Gustaf hittar Diaz första film och meddelar Ulf om detta. Det finns en anledning till att hon velat dölja den.Linda kommer med råd för hur man handskas med närgångna killar - man sparkar dem på pungen och sen fortsätter man sparka. Psykolog-Ulf återvänder i relationspodden och Jennifer Connelly visar nästan sitt fula tryne igen. Tur att både Gustaf och Ulf har laddat med sina anti-Connelly-val. Phew.

 

 

Av Ulf - 18 juli 2021 21:18

 



Regi:

Manus: /Phil Graziadei/Kate Trefry  (baserat på R.L Stines bokserie)

Medverkande: Kiana Madeira, Olivia Scott Welch, Benjamin Flores Jr. mfl.

Produktionsbolag: Chernin Entertainment

År: 2021

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9701940/

 

När Deena rörde vid Sarah Fiers ben i slutet av förra filmen får hon en "vision" av hur förbannelsen över staden en gång började. Trehundra år innan första filmen utspelar sig var Shadyside och Sunnyvale ett och samma samhälle - Union - där två unga flickor anklagades för häxeri. Men vad var det egentligen som hände och varför är förbannelsen fortfarande i allra högsta grad levande efter tre sekel?

 

Då har vi kommit till vägs ände med Fear Street-trilogin och jag måste säga att det har varit en ständigt uppåtgående formkurva. Jag hade som bekant lite grejer att säga om första filmen i serien där jag inte tyckte den lyckades särskilt väl. Film nummer två funkade mycket bättre och den avslutande filmen fungerar, förvånansvärt nog, bäst. Jag skriver "förvånansvärt" eftersom den egentligen hade allt emot sig. Att sätta en film under 1600-tal första halvan för att sen försöka knyta ihop alla lösa trådar med att återvända till 1994 i den andra borde betyda ett väldigt splittrat intryck. Tack och lov lyckas manusförfattarna balansera på rätt sida linjen större delen av tiden.

 

Det är klart, du bör inte leta efter logiska luckor i den här filmen (eller serien i stort) eftersom här finns både en och två gap stora nog att köra en lastbil igenom. Jag kan dock förlåta det när resten av filmen är så pass underhållande som den är. Twisten under filmens första halva må vara tämligen uppenbar, men fungerar trots det bra. Framförallt knyter den väl an till vad som händer 1994.

 

Skådespelarinsatserna är bättre överlag från de två kvinnliga huvudrollerna här än vad det var i den första filmen (även om Olivia Scott Welch mest får spendera halva filmen med att "grymta") och här finns dessutom ett tydligt klassbudskap som är rätt uppfriskande att se i en amerikansk skräckserie producerad för masskonsumtion. Good show.

 

Fear Street var ett intressant experiment och jag ser gärna fler sådana här satsningar. Slutkänslan blir att jag blev riktigt underhållen och kan jag egentligen begära något mer?

 

Betyg: 4- may we burn her? av 5 möjliga

Av Ulf - 13 juli 2021 22:00

 


Regi:

Manus: & Zak Olkewicz (baserat på R.L Stines bokserie)

Medverkande: Sadie Sink, Brandon Spink, Emily Rudd mfl.

Produktionsbolag: Chernin Entertainment

År: 2021

Längd: 109 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9701940/

 

Gänget har lyckats hitta den mystiska "C. Berman", en av få överlevande från den massaker som ägde rum på sommarlägret Nightwing 1978. För att få reda på någon ledtråd om hur de ska kunna bekämpa vad det än är som har besatt Sam lyssnar de till en motvillig Bermans historia om vad som hände på lägret.

 

Första delen i Fear Street (2021) hade en hel del skavanker i sin uppbyggnad och hur den förhöll sig till den genre den försökte emulera. Del 2 är lyckligtvis ett fall framåt. Det som ändrats är att Leigh Janiak fått en ny skrivarpartner till manuset med Zak Olkewicz som, trots att det här är hans första manus, har ett mycket bättre grepp om genrekonventioner och stil än föregående medförfattare. Del 2 är i sina bästa stunder så nära en "bortglömd" film från slashergenrens guldera som vi kommer komma. Att förlägga handlingen till 1978 (mitt i början av slasherboomen) och till ett sommarläger (för att, hallå, kom igen) var ett riktigt lyckodrag. Det är också en mycket rakare film. Det är en slasher - vi behöver inte krångla till det.

 

Framförallt känns inte del 2 så jäkla anpassad och med lika mycket "glimten i ögat" som föregående del. Den vågar ta sitt ämne seriöst och blir därför om inte skrämmande så i alla fall mycket mer underhållande än referensbonanzan som var första installationen. Sadie Sink gör ytterligare en bra roll som en något missförstådd tonåring och jag undrar lite om hon har någon förbannelse över sig på riktigt. Hon åldras inte. Skådespelerskan är 21 år och ser fortfarande ut som 15. Spooky. Hur som helst är Sinks kemi tillsammans med de två andra huvudrollsinnehavarna, Emily Rudd och Brandon Spink, en av filmens höjdpunkter.

 

Hur tusan de nu ska få ihop nästa film, som utspelar sig på 1600-talet, får vi se, men jag är game! Om första filmen var nära en stark 2:a men klarade 3:an precis är den här filmen precis i gränslandet till en svag 4:a, men lyckas inte riktigt nå ända fram. Förhoppningsvis går trilogin ut med sitt starkaste kort. Den som lever får se.

 

Betyg: 3+ och alla filmer med Joan Jett på soundtracket ska premieras av 5 möjliga

 

 

Av Ulf - 12 juli 2021 19:07

 


Tomat (Solanum lycopersicum) - en potatisväxt som bär ätlig frukt... när den inte dödar dig! Lindas lägenhetspolare Jesper fick välja en film att lägga på listan och han valde den här. Och den kom på söndagen efter midsommar. Alla är alltså jättepigga i dagens avsnitt. Jesper är roten till allt det onda. Matti och Ulf kämpar mot sömnen till veckans film och Gustaf har inte sinnesnärvaro nog att fiska in oss igen under inspelningen. Han är en dålig brugd. Lindas automatiska skrattreaktion på bajsskämt kommer till tals igen och Ulf håller på att bränna ner sin lägenhet. Allt är som vanligt.

 

 

Av Ulf - 11 juli 2021 18:20

 


Regi:

Manus: & Phil Graziadei (baserat på R.L Stines bokserie)

Medverkande: Kiana Madeira, Olivia Scott Welch, Benjamin Flores Jr. mfl.

Produktionsbolag: Chernin Entertainment

År: 2021

Längd: 107 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6566576/

 

Staden Shadyside har en lång historia av våldsbrott i allmänhet och mord i synnerhet. Det verkar nästan som att staden är en slags magnet till tragiska förhållanden och annat som kan sluta i ond bråd död. Deena kunde dock inte bry sig mindre om lokalhistoria. Hennes flickvän, Sam, har flyttat till grannstaden Sunnyvale och verkar ha klippt alla band med sitt tidigare liv. Snart nog kommer dock Deena och Sam dras in i galenskapen som genomsyrar Shadyside.

 

Okej, okej, okej, först av allt - det här är en skitcool idé! Netflix ägnar tre veckor och åtskillig budget till att göra en sammanhängande trilogi skräckfilmer som alla mer eller mindre fungerar som kärleksbrev till gamla genrefilmer? Jag kan bara applådera tanken och att man vågade ta chansen med ett projekt som kanske främst kommer tilltala de redan frälsta. Om sen utförandet bara hade varit bättre hade det varit ännu roligare...

 

Del 1 av Fear Street hyllar och halvt om halvt parodierar 90-talets metaskräck. Ni vet, den som började på allvar med Scream (1996) och sen inte slutade förrän folk började gå vilse i skogen med handhållna kameror några år senare. För oss som var med på den tiden kan jag säga att Scream var en sjukt big deal när den kom. En av anledningarna till att den var så framgångsrik som den var var för att det var Wes Craven som satt i registolen - alltså någon som hade varit med och skapat genren som han sen parodierade och kunde utan och innan.

 

Fear Street baseras istället på R.L Stines böcker med samma namn. Jag tror många har läst saker av Stine även om de kanske inte känner till hans namn. Han var (och är) den kanske mest framgångsrika skräckförfattaren som inriktar sig till äldre barn och unga tonåringar. Och däri ligger också problemet - Fear Street är Scream fast med ett grundstoff som riktar sig till barn. Det är klart att materialet har kryddats rätt rejält för att det ska funka för en lite äldre publik, men det är väldigt hit or miss när det kommer till manuset.

 

Den stora behållningen är, föga förvånande, nostalgitrippen som filmen bjuder på. Soundtracket ekar av Garbage och Bush, online-chattrummen är fortfarande i princip BBS:er (slå upp det, ungdomar) och flanellen härskar. Klart att det är ett tillrättalagt 90-tal vi får presenterat för oss (bland annat står musikanakronismerna som spön i backen), men det är en väldigt mysig film det här! Storyn är, om än lite för simplistisk, intressant nog för att jag ska vilja se de andra delarna i trilogin och skådespelarna gör helt okej ifrån sig. Framförallt de två större manliga rollerna är välspelade med Benjamin Flores Jr. som nörden som vet allt om vad som pågår (och citerar Konami-koden när han är nervös!) och David W. Thompson som den översexualiserade stonern Ryan.

 

Fear Street kanske inte är stor filmkonst direkt, men jag vill ändå att så många som möjligt ser den av en enkel anledning - vi behöver fler sådana här projekt som vågar bryta normen av hur vi konsumerar film och tv. Det blir inte alltid perfekt första gången, men formatet har potential! Next stop, 1978!

 

Betyg: 3- nostalgitrippar av 5 möjliga

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards