Alla inlägg under december 2020

Av Ulf - 31 december 2020 12:00

 

Årskrönika 2020: Vi hade i alla fall tur med... eh...

 

Jag är av den kanske något kontroversiella åsikten att 2020 inte var ett vidare bra år. Alla har redan bashat året så hårt att vi kan ha skapat en reva i rumstiden. Den här bloggen har sedan dag 1 nästan uteslutande handlat om film, tv och till viss mån litteratur. Det här året har de här sakerna varit viktigare än någonsin. Samtidigt har bloggen haft färre recensioner än tidigare. Hur går det ihop? Tiden har ju funnits? Svaret är uttråkan. När allt som finns är tid och inget umgänge som man kan dela sina populärkulturella upplevelser med blir det lite av att ropa ut i en tom sal - det ekar. 

 

Tack och lov löstes denna uttråkan till stor del av att jag i höstas blev rekryterad till filmpodden Film till fikat. Vi är fyra filmnördar som spelar in minst ett avsnitt i veckan som läggs på Spotify. Film till fikat har blivit lite av en livlina där vi, trots våra geografiska avstånd, kan snacka film och strunt några timmar i veckan.

 

Därmed inte sagt att jag inte saknar biograferna. Jag har inte sett en film på bio på snart ett år. Jag brukar snitta fyra i månaden eller något dylikt. Det må tyckas som ett litet irritationsmoment i det stora hela, men det är drygt främst för att det är ytterligare ett tecken på att 2020 inte är som ett vanligt år. Streamingtjänster i all ära, men film ska ses på duk, i ett mörkt rum, med snörvlande främlingar.

 

Ovanstående gjorde att årets upplaga av Fantastisk Filmfestival fick avnjutas från soffan istället för i salongen. Organisationen bakom FFF gjorde ett fantastiskt (ba-dum-dum-dish!) jobb med att erbjuda merparten av festivalfilmerna via streamingtjänsten SpamFlix och arrangerade även ett fåtal fysiska visningar. Jag kunde tyvärr inte delta i de senare eftersom jag tillhör inte bara en utan två riskgrupper (en till och jag hade varit en ohelig treenighet! Det ni!), men FFF2020 var ett bevis på att nöden är uppfinningsrikedomens moder.

 

Besöksstatistiken för året var lika upp och ner som året självt. Min i särklass bästa månad var januari och min i särklass sämsta var augusti. Januarisiffrorna är sig lika (inför Oscarsgalan, många digitala släpp av storfilmer), men augusti brukar vara mycket bättre. I en kurva över årets månader kan jag dock se en stadig klättring under årets sista kvartal. Jag tror att det har mycket att göra med Film till fikat. Det blir en ny outlet och nya besökare hittar till bloggen.

 

Året bjöd på sex filmer med femmor i betyg:

 

4 jan: Parasite

20 jan: 1917

4 feb: I Lost My Body

22 maj: Bacurau

31 okt: Get The Hell Out

20 dec: Another Round

 

Intressant nog är alla de där filmerna från olika länder. Representerade är Sydkorea, Storbritannien/USA, Frankrike, Brasilien, Taiwan och Danmark. Jag borde kanske hålla mer koll på internationella filmer eftersom jag uppenbarligen uppskattar dem i större utsträckning än den vanliga USA-centreringen. Tål att tänkas på!

 

Vi rullar vidare - mot 2021, vaccin och förhoppningsvis åtminstone en höst på bio. Skitfinkultur fyller tolv år 2021. Det blir minst tolv till.

 

Av Ulf - 29 december 2020 18:24

 


Vi behöver snart ha en intervention för Linda eftersom hon under veckans avsnitt blir Skyddsombud-Linda. Det är klart, buddy cop-filmer från 80-talet var nog inte säkra för någon - karaktärer som skådespelare! Matti kämpar vidare med sin Sylvester Stallone och det går... sådär. Alla är dock överens om att Teri Hatcher aldrig varit snyggare och att det här är bra skit.

 

 

Av Ulf - 27 december 2020 21:05

 


Regi: Patty Jenkins

Manus: Patty Jenkins/Geoff Johns/Dave Callaham

Medverkande: Gal Gadot, Chris Pine, Kristen Wiig mfl.

Produktionsbolag: Atlas Entertainment/DC Comics/Warner Bros. mfl.

År: 2020

Längd: 151 min

Land: USA/Storbritannien/Spanien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7126948/

 

Drygt 70 år efter att Diana Prince först tog steget ut i människornas värld arbetar hon på Smithsonian som arkeologiexpert. Hon är dock väldigt ensam. Det ändras när en mystisk artefakt som tycks bevilja önskningar, hur långsökta de än är, kommer till museumet. Dianas sedan länge döde pojkvän, Steve, landar mer eller mindre välbehållen (om än i någon annans kropp...) i Washington 1984. Allt är dock inte odelat positivt. När en aspirerande oljemagnat får tag i artefakten sätter han igång en händelsekedja som kan hota hela världen...

 

Wonder Woman (2017) var den hitintills enda riktigt bra filmen i DC-verse. Den hade hjärta och hjärna (åtminstone fram tills sista kvarten) och var Gal Gadots riktiga genombrott. Därför hade jag ganska höga förväntningar på Patty Jenkins uppföljare. Eftersom det här är 2020 och vi inte kan ha bra saker det här skitåret kom dock dessa förväntningar på skam tämligen omgående.

 

WW84 är en jäkla tågolycka till film. Det finns inget snällare sätt att säga det på. Gal Gadot gör vad hon kan i rollen som Diana "Wonder Woman" Prince och får backning av en alltid lika älskvärd Chris Pine. Där tar dock berömmet för skådespelet slut. Resterande cast är skrattretande usel. Kristen Wiig är aldrig bra. Seriöst, hon är aldrig bra. Visst, hennes stand-up är helt okej, men som skådespelare är hon så tråkig att klockorna stannar. Wiig kommer dock undan jumboplatsen i WW84. Den innehas istället av en konstant överspelande Pedro Pascal som är så usel att jag var tvungen att pausa filmen några minuter för att frustskratta åt hans rolltolkning... och det var inte för att han var särskilt rolig direkt.

 

Jag hade till viss mån kunnat bortse från både Wiig och Pascal om inte manuset hade varit så in i helvete dåligt. Förra filmen skrevs av Allan Heinberg. Det betydde en röst, en vision och det syntes i den färdiga berättelsen. Det var inte ett komplext berättande direkt, men manuset gjorde precis vad det behövde ur narrativ synpunkt och hade flera fina karaktärsögonblick och interaktioner. WW84 skrevs av Jenkins, Geoff Johns och Dave Callaham. Resultatet är ett manus som kastar in för många karaktärer, är långdraget och ärligt talat tämligen tråkigt. Här finns vissa bra scener, ja, men helheten är en total soppa. Vad WW84 påminner mig mest om är en annan DC-film, Superman IV: The Quest For Peace (1987), och det är ingen jämförelse man vill få. Anledningen till att förlägga filmen till 1984 är också den mest krystade ni kan tänka er...

 

Patty Jenkins regi är bättre än manuset, men medan första filmen var en balansakt mellan action och karakärsarbete har hon mest pekorala såpoperascener att jobba med här. WW84 är en av årets största filmbesvikelser. Snälla, återanställ Heinberg till nästa film och låt Jenkins fokusera på regin.

 

Betyg: 1 och att inte använda temat mer än ni gör är fan oförlåligt av 5 möjliga

 

Av Ulf - 23 december 2020 11:29

 

Linda har en av sina favoritfilmer i veckans avsnitt. Ulf är inte jätteimponerad och försöker bita sig i tungan för att inte väcka den finska som sover. Tur att Gustaf håller sig lite mer neutral! Och just det! God jul på er alla! Skitfinkultur och Film till fikat fortsätter som vanligt om några dagar. Hepp!

 

 

Av Ulf - 21 december 2020 11:50


Alla talar finska! Eller nej, det är det bara Linda som gör, men vi har i alla fall sett en finsk film till fjärde advent. Ulf blir lovad en resa till Finland av Gustaf och Matti undrar varför ingen tänker på barnen?! Frågan är bara om Linda någonsin kan återvända till Finland efter det här avsnittet? Det kan bli som så att hon blir offrad av en kult då!

 

Och ja, jag vet att fjärde advent var igår, men ibland blir det sjukt mycket content på en och samma gång!

 

 

Av Ulf - 20 december 2020 13:34

 


Regi: Thomas Vinterberg

Manus: Thomas Vinterberg & Tobias Lindholm

Medverkande: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Maria Bonnevie mfl.

Produktionsbolag: Zentropa Entertainments/Film i Väst/Topkapi Films mfl.

År: 2020

Längd: 117 min

Land: Danmark/Sverige/Nederländerna

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10288566

 

Martin jobbar som gymnasielärare i historia men vantrivs med det mesta i livet. Han verkar helt enkelt ha gått in i ett tillstånd av att inte bry sig nämnvärt. När han och några arbetskamrater ska fira en kollegas 40-årsdag berättar denne om en psykologiteori om att människan i allmänhet mår bättre om hon håller en konstant låg nivå av berusning. Martin och hans tre kollegor tänker testa teorin, men det där med att vara konstant småberusad har sina tydliga baksidor också.

 

Thomas Vinterberg är en av de främsta nordiska regissörerna idag. Med sin knivskarpa syn på samhällets mörkare sidor och den inneboende absurditeten i dessa lyckas han gång efter en annan med att sätta fingret på det västerländska samhället i stort och det skandinaviska i synnerhet. Another Round är inget undantag. Vinterberg har arbetat med Mads Mikkelsen tidigare, bland annat i den ypperliga Jakten(2012), men fråga värt om han någonsin varit bättre än här? Om Vinterberg är en av de främsta nordiska regissörerna idag tror jag inte någon annan nordisk skådespelare kan slå Mikkelsen på fingrarna. Han är helt enkelt enastående! Det måste dock sägas att Mikkelsen har god draghjälp av resten av ensemblen, med bland andra återkommande Vinterberg-skådisen Thomas Bo Larsen i spetsen.

 

Det fina skådespelet hade inte varit mycket värt utan det manus som Vinterberg skrivit tillsammans med en annan av dansk films storheter, Tobias Lindholm. Historien är lika underhållande som den är plågsam. Att se dessa 40+-män gå all in i sitt experiment som vi vet kommer sluta illa är en slags meditation över den kommande katastrofen. Samtidigt är inte berättelsen svartvit. Ja, den är djupt kritisk till den danska dryckeskulturen, men samtidigt väljer Vinterberg och Lindholm att problematisera genom att visa på de positiva aspekterna av lätt fylla. För om vi ska vara ärliga är det givetvis så att det finns positiva effekter med ett alkoholrus också. Annars skulle vi inte fortsätta ägna oss åt det. Manuset visar på både korttids- som långtidseffekter och lämnar tittaren med flertalet öppna frågor om hur det egentligen kommer gå för karaktärerna.

 

Som ni märker tycker jag det här är fantastiskt bra! Vinterberg har slagit till igen och under det här skitåret kan vi behöva filmer som presenterar sanningar, med så väl vårtor som glorior. Se den. Det bästa som gjorts i vår del av världen i år.

 

Betyg: 5 etiskt tveksamma experiment av 5 möjliga

Av Ulf - 14 december 2020 19:21


Ett gränsöverskridande samarbete mellan Film till fikat och Skräckfilmscirkeln. För några veckor sedan gästade vi grabbarna i cirkeln ifråga och pratade om Roger Cormans dinosaurepos Carnosaur. Den var... dålig. Det borde vi haft i åtanke när vi kollade in Carnosaur 2. Jag tänker inte se Carnosaur 3.



Av Ulf - 13 december 2020 19:45

 


Matti har lite problem med fikat igen och Linda är faktiskt inte full, hon är bara finne. Detta och mycket mer blir det när vi för tredje advent tittar tillbaka på Futuramas julspecial från 1999. Och var för Guds skull inte elak, för då kommer Santa Claws och tar dig. Misstanke råder dock om att det kan vara ett alias för Mattis löpande katt!

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards