Alla inlägg den 8 november 2009

Av Ulf - 8 november 2009 20:05

 


Det här är historien om Bret "The Hitman" Harts sista år i WWF (senare WWE) och wrestlingcirkusen där. Vi får följa med i hans dagliga liv och hans ständigt ökande tvivel om var wrestlingen är på väg. Bret Hart som hade spelat en hjälte under hela sin karriär fick finna sig i att bli en karaktär som publiken skulle hata.


Jag hävdar att wrestling är kultur. Vad då? Fejkade slagsmål och löjliga historier? Skulle det vara kultur? Ja, på samma sätt som dans räknas som kultur - människor som kan göra fantastiska saker med sina kroppar och trollbinda en publik. Det finns en väldigt bra defintion av wrestling från det stora landet i väst - "sports entertainment". Det är inte en sport som sådan eftersom det inte bygger på brottarnas skicklighet så mycket som det gör på deras talang att underhålla publiken. Ofta går detta hand i hand och då är wrestling förbannat kul att titta på. Personligen växte jag upp med underhållningsformen och håller fortfarande lite koll på vad som händer i WWE även om jag inte följer programmen i sig själv.


Så, efter det där lilla försvarstalet om wrestlingens kulturstatus, hur är filmen? Svaret är att den är riktigt bra. Paul Jay har fått tillstånd att följa Bret Harts liv från nära håll i ett år. Från familjemiddagar till händelserna backstage är detta är ett porträtt av en man från en bakgrund som inte var som alla andras. Hans far, Stu Hart, styrde familjen med järnhand och startade sitt eget wrestlingpromotionbolag där Bret och hans bröder arbetade. Just Stu Harts roll som familjepatriark hade Jay gärna fått undersöka lite närmre för vissa av sakerna han utsatte sina barn för gränsade till sadism. Stu hade en egen träningslokal i källaren av det stora familjehuset som passande nog kallades för "The Dungeon" där han bokstavligen spöade skiten ur sina söner. Friskt beteende?


Hur som helst lyckades Jay verkligen pricka rätt år att följa Bret Hart i och med vad som hände mot slutet av 1997. Jag vill inte avslöja något för den som vill se den här filmen, men hela historien om hur WWE gick mot en mer "edgy" och "vuxen" riktning lämnar en med en riktigt dålig smak i munnen och slutade till sist med händelserna i Montreal som blivit ökända inom wrestlingvärlden.


Jay lyckas få filma där inte särskilt många har fått tillträde innan - bakom kulisserna på de största wrestlinggalorna. Det är otroligt intressant att se hur fruktansvärt olika brottarna är sina alter egon bakom scenen. Speciellt talande är det för den nästan 200 kilo tunge "Vader" som i verkligheten är en jättekänslig kille som mestadels håller på med att försöka jobba som kontrakterare. Förvandlingen till den extremt högljudde och våldsamme Vader är väldigt fascinerande.


Bret Hart då? Visst, man kan skönja ett väldigt stort ego, men man kan inte förneka att vad han vill göra och bevara är ganska hedersvärt - en slags superhjälteteater lämplig för barn som drar mer och mer åt att vara vuxenunderhållning. Det är en underdoghistoria med något så ovanligt som en väldigt känd underdog som trots sin status inom branschen får slåss mot väderkvarnar. Dokumentären har en viss sensationalistisk ton och drar lite väl mycket på stråkarna ibland men den är riktigt sevärd. Skaffa gärna versionen med minidokumentären om Brets bror Owen och hans tragiska öde. Den är också sevärd.


Betyg: 4 väderkvarnsfighter av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23 24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se