Alla inlägg under oktober 2012

Av Ulf - 31 oktober 2012 19:36


Regi: Andrew Currie

Manus: Michaelbrent Collings

Medverkande: Eric McCormack, Conner Dwelly, Ryan Grantham mfl.

Produktionsbolag: Barricade Productions & WWE Studios

År: 2012

Längd: 85 min

Land: USA/Kanada

Svensk åldersgräns: N/A

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1861279/


Ganska precis ett år efter att hans fru gått bort åker Terrance och parets två barn till en gammal stuga där frugan brukade spendera sina vintersemestrar med sin familj. Tanken är att Terrance och barnen ska fira jul och försöka komma bort från allt, men snart inser de att så inte kommer bli fallet. Någon smyger förbi utanför stugan, telefonledningarna blåser ner i en storm och snart är de ensamma, jagade och dessutom allvarligt sjuka. 


Jag såg en trailer på den här filmen för några månader sedan och suckade lite åt att WWE Studios nu skulle börja göra skräck. Recensionerna på IMDB förstärkte mitt intryck av att detta troligtvis var skräp, men eftersom det är Halloween och filmen låg näst i recensionshögen tänkte jag ge den en chans. Även om den lutar som ett annat torn i Pisa mot slutet är uppbyggnaden fram tills dess faktiskt riktigt spännande!


Det här är klassisk skräckfilmstematik så det heter duga: fast i en mörk skog långt bort från allt och alla och någon stryker kring stugan du sitter i. Ibland behövs det inte mer än så, men Barricade går ett steg längre och levererar framförallt ett bra porträtt av Terrances sorg över sin bortgångna hustru och hur den håller på att äta upp honom inifrån. Den feberdrömslogik som filmen följer framåt mitten är även den ganska bra. Inget är vad det ser ut att vara, men skildringen blir inte så pass överdriven att den slutar ge det där krypandet längs ryggraden. Så långt, så gott. Tyvärr faller manuset mer eller mindre ihop de sista sju minuterna eller så. Filmen får ett riktigt lamt avslut och jag hade verkligen hoppats på att manusförfattaren skulle löpa linan ut mot det mycket mörkare slutet som filmen hela tiden hintar till.


Eric McCormack gör en bra huvudroll som Terrance och även barnskådespelarna, Conner Dwelly och Ryan Grantham, gör bra ifrån sig. Lägg därtill ett snyggt foto, helt okej regi och åtminstone 2/3 riktigt bra manus och du har en mer än okej skräckrulle. Slutet gör dock att den inte kan ta sig upp högre på betygsstegen.


Betyg: 3+ det var spårsnö... och då kunde man ju inte se vilket håll han hade gått åt av 5 möjliga


ANNONS
Av Ulf - 31 oktober 2012 13:20

Gårdagens stora nyhet i filmvärlden var utan tvekan att Disney köper Lucasfilm Ltd. för 4,05 miljarder dollar. Med nyheten följde också beskedet att Disney satsar på att släppa ett antal nya filmer i Star Wars - sagan med start från 2015. Till en början blev jag fruktansvärt irriterad över nyheten - ännu fler filmer i en serie som utgjort så många magiska stunder i min barndom när de tre "prologfilmerna" på sin höjd var stundtals okej? Efter en dags betänketid har min ståndpunkt utvecklats till "jaja, okej då".


Anledningen heter George Lucas. Lucas må vara hjärnan bakom filmsviten, men det visade sig väldigt tydligt med de tre prologfilmerna att Lucas tappat greppet som regissör. Kärleken till berättarkonsten som formligen sprudlar från de äldre filmerna (varav Lucas regisserade en) lös med sin frånvaro större delen av tiden och Lucas själv verkade mest intresserad av att visa upp nya specialeffekter. Den gamla trilogin håller än idag just på grund av sin berättarstruktur. Det är klassiska hjältesagor uppblandat med science fiction och mytologi. De fungerar så pass bra att jag brukar använda dem i skolan för att visa elever hur hjältemyten från antikens Grekland kan översättas till alla tidsepoker. Det är sålunda inte bara nostalgi som får mig att återvända till de tre första filmerna gång på gång utan riktigt bra storytelling.


Den kommande filmen kommer, enligt rapporter från både Lucas och DIsney, att utspela sig efter Return of the Jedi (1983) och kommer således bli "Episode VII" i tideräkningen. Exakt vad det innebär finns det lika många teorier om som det finns fans, men Lucas själv har sagt följande om en eventuell uppföljartrilogi:


"Based on early statements from Lucasfilm, this set of films would have taken place from approximately 40 years after the events depicted in Return of the Jedi. [...] The series would have been Episodes VII, VIII, and IX.


The sequel trilogy was to feature Luke Skywalker as a Jedi Master in his sixties, passing on the torch to the next generation of Jedi, the dismantlement of the last remnants of the Galactic Empire and the rebuilding of the Galactic Republic. It would also have concerned the re-establishment of the Jedi Order, as foreshadowed by Yoda's line in Return of the Jedi, "Pass on what you have learned." According to a 1983 Time magazine article, its main theme would have been "the necessity for moral choices and the wisdom needed to distinguish right from wrong"."

 

Okej, det lät väl kanske inte så spännande. Var är konflikten? Det öppnar visserligen upp för de tre gamla rävarna Ford, Hamill och Fisher att återvända och reprisera sina roller, men jag är skeptisk. Enligt samma artikel, tagen från Wookieepedia, bekräftas tematiken från olika håll, bland annat av Gary Kurtz, producent till de två första filmerna. 


Som en andra möjlighet kommer Disney köra helt på en originalstory. Jag tror det är ett bättre val. Lägg de tre filmerna några hundra år efter Return of the Jedi så kan galaxen ha förändrats åtskilligt och nya historier kan berättas utan att prompt behöva kopplas direkt till de gamla filmerna.


Den som lever får se, men om man nu ska göra nya filmer i serien är det väl kanske bara bra att Lucas tar ett steg tillbaka och släpper in lite friskt blod? Någon som vet hur man förvaltar gamla popcornklassiker. Någon som... Joss Whedon? OH SNAP!

ANNONS
Av Ulf - 29 oktober 2012 23:43


Regi: Colin Trevorrow

Manus: Derek Connolly

Medverkande: Aubrey Plaza, Mark Duplass, Jake Johnson mfl.

Produktionsbolag: Big Beach Films & Duplass Brothers Productions

År: 2012

Längd: 86 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: N/A

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1862079/


Darius har världens tråkigaste praktikanttjänst på en tidning. En dag får hon dock en chans att göra något annat än att hämta lunch och fylla på toalettpappersförrådet när hon väljs att följa med på en reportageresa. Reportaget handlar om en tidningsannons en kille satt in om att han söker en partner till en tidsresa. Men det är väl spritt språngandes galet... eller?


Suck... gör inte filmer om tidsresor som inte innehåller tidsresor. Det borde vara så simpelt, så enkelt. Safety Not Guaranteed är något så ovanligt som en romantisk komedi uppblandat med science fiction. Eller ja, det är väldigt lätt science fiction och desto mer romantisk komedi. Eller nej, inte ens romantisk komedi... den här filmen "är" mest. Det är ingen tillfällighet att producenterna tidigare gjort den ofantligt överskattade Little Miss Sunshine (2006). Det här följer samma mall - excentriska människor med hjärtan av guld. Jag blir mest trött på alla indiefilmare som glömmer bort den viktigaste fördelen med att göra oberoende film: att göra sådant som du inte kan få igenom i studiosystemet. Om du granskar ditt manus och inte ser några problem med att producera det i Hollywood (exempelvis överdrivet våld, mycket sex, kontroversiella ämnen etc) är risken mycket stor att du inte har en bra historia att börja med. Annars skulle du kunnat få den såld med de kontakter producenterna till den här filmen har.


Det är inte helt överraskande att få reda på att det här är både manusförfattarens och regissörens långfilmsdebut. Regin har jag väl inte så mycket att klaga över, men manuset är bara så trist! Det är romantisk komedi 1a utan charm. Jag är extremt kräsen när det gäller romantiska komedier, först och främst för att de är så förbaskat enkla att köra i botten med trovärdighetsproblem. Det är samma sak med Safety Not Guaranteed - jag tror helt enkelt inte på de här karaktärerna och kvävde mest några gäspningar. Inte värdelöst, men du måste verkligen gilla rom coms för att få ut något av det här.


Betyg: 2- filmer jag glömt imorgon av 5 möjliga


Av Ulf - 26 oktober 2012 23:33

 

Regi: James Mather & Stephen St. Leger

Manus: James Mather/Stephen St. Leger/Luc Besson

Medverkande: Guy Pearce, Maggie Grace, Peter Stormare mfl.

Produktionsbolag: Europa Corp./Canal+/Ciné+

År: 2012

Längd: 95 min

Land: Frankrike

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1592525/


Washington, 2079. En före detta CIA-agent blir på falska grunder anklagad för att ha skjutit ihjäl en gammal kollega. Ödet ger dock honom en chans att bevisa sin oskuld. Allt han måste göra är att frita presidentens dotter från ett fängelse där fångarna gjort uppror. Och just det, fängelset ligger i omloppsbana runt Jorden.


Är det någon som kommer ihåg det gamla Nintendo-spelet Bad Dudes (1988) ? En stor del av anledningen till att jag införskaffade Lockout var att filmens premiss påminde mig om spelet ifråga. Bad Dudes börjar med uppdragsbeskrivningen att: "Evil ninjas have kidnapped the president. Are you a bad enough dude to rescue him?". Det här verkade ungefär lika underbart löjligt. Man kan väl inte göra en sådan här film på blodigt allvar? Jo... det kan man tydligen. Lockout försöker, försöker och försöker lite till att vara Die Hard (1988) in space. Det går sådär.


Vår protagonist spelas av Guy Pearce. Det är strike ett bara där. Pearce är en väldigt duktig skådis, men han kan verkligen inte spela tuff och onelinersspottande actionhjälte. Det går bara inte. Resten av ensemblen är lättförglömlig. Peter Stormare gör sin vanliga roll som "hej, jag är ett slemmo med oidentifierbar europeisk brytning" och Maggie Grace är som vanligt ganska trevlig att titta på men hade inte kunnat skådespela sig ur en blöt papperspåse.


Det som sänker Lockout är dock manuset. Baserat på en idé av Luc Besson så formligen stinker det av Bessons vanliga tillvägsgångssätt under större delen av hans karriär: "Vore det inte coolt om vi gjorde en film där sak x händer? Vad då? Måste jag ha en story, karaktärer och stämning som passar också? Äh, låt någon annan göra det där." Med Pearce upprepande misslyckanden att spela tuff och någon av den stolpigaste dialogen i mannaminne borde det här vara en film som är så dålig att den blir bra. Den är mest tråkig, manuset är fullt med hål och det enda som räddar den från bottennapp är att vissa av actionscenerna är ganska okej. Men, se något annat.


Betyg: 2- nej Pearce, du är inte Bruce Willis av 5 möjliga


Av Ulf - 24 oktober 2012 22:01


Oj, vad den hypades när den kom! Det var det mest skräckinjagande som hade visats på bio! Folk svimmade i stolarna och det var säkerligen inte långt till att luktsaltet hade plockats fram. Nog för att jag visste att mycket var hype, men jag var ändå spänd på vad allt snack handlade om. Det handlade om en dörr som stängdes, någon som blev släpad på golvet och några fotspår i mjöl. Jag trodde jag hade utsatts för världens största practical joke.


Första filmen i serien kom, såg och segrade på världens biografer och eftersom den i princip inte kostade något att göra var det klart att det skulle komma en uppföljare... och en till... och en till... och nästa år troligen en till. Det är klart, det är smart vinstmaximering - ta en film som inte hade något manus till att börja med, som dessutom är filmad med handkamera, och kopiera den några gånger. Klart! För bästa effekt låter vi samma skådespelare komma tillbaka gång efter gång trots att de dör i tidigare delar i serien. Ja... både del två och del tre utspelar sig innan den första filmen. Då slipper man det där klöddet med casting! Bra! Suck...


"Handlingen" kretsar i alla fall kring en familj där man lekt lite väl mycket med andevärlden genom åren och där framförallt kvinnorna nu jagas av demoner eller något liknande. That's it. Det rör sig dock om de mest tafatta övernaturliga varelser som skådats på film. Först ska det slamras i köksluckor och stekpannor i en timme innan något händer. Och nej, det är inte till att bygga upp spänning och suspens - inte minst de två första filmerna i serien består till stora delar av att titta på stationära kamerabilder från övervakningskameror. Oftast på folk som sover. Yaaaaay...


Men, de här filmerna kommer fortsätta pumpas ut så länge folk går på högteknologiska biografer för att se filmer som kunde filmats med valfri smartphone. Det är den största ironin av alla. Nästa, och sista, franchise: A Nightmare On Elm Street.


Recenserande filmer i serien:

 

Paranormal Activity (2007) - 1 fotspår i mjöl av 5 möjliga

Paranormal Activity 2 (2010) - 1 uppföljare lika puckad som sitt original av 5 möjliga

Paranormal Activity 3 (2011) - 1+ tja, filmen lyckades med en jump scare i alla fall av 5 möjliga


 

Snittbetyg (plus och minus borträknade): 1,0

 

Klara franchises:

 

1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)

2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

3. Scream - 2,8

4. Halloween - 2,7

5. The Omen - 2,6

6. Friday The 13th - 2,3

7. Saw - 2,1

8. The Amityville Horror - 2,0

9. Paranormal Activity - 1,0

Av Ulf - 23 oktober 2012 21:00

 


Regi: Henry Joost & Ariel Schulman

Manus: Christopher Landon & Oren Peli

Medverkande: Jessica Tyler Brown, Christopher Nicholas Smith, Chloe Csengery

Produktionsbolag: Blumhouse Productions/Solana Films/Room 101

År: 2011

Längd: 83 min (Unrated version: 94 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1778304/


1988: Kristi blir vän med den osynlige "anden" Toby medan hennes syster Katie (båda från de två första filmerna) har svårare att tro på lillasysterns låstasvän. Samtidigt börjar deras föräldrar, i synnerhet deras styvfar Dennis, misstänka att något kanske inte står helt rätt till med huset. Märkliga ljud hörs om nätterna och saker faller oförklarligt ner från sina krokar och ställen. Dennis bestämmer sig för att sätta upp kameror i huset för att fånga vad det än är som pågår på film.


Tredje installationen i franchisen och den sista jag tänker recensera. Dels uttryckte jag redan i del 1 av Franchise Hell att jag inte tänkte ändra listan för filmer att recensera i efterhand och dels för att det här är samma skit som tidigare. Nej, nu är jag inte helt fair. Det här är faktiskt marginellt bättre än de två första delarna. Framförallt är antalet händelser som kan klassas som åtminstone lite creepy fler och... ja, det var allt.


Paranormal Activity 3 visar det vi fick höra talas om i första filmen - hur de två systrarna leker lite väl oförsiktigt med andevärlden och på så vis också släpper igenom något till vår värld. Annars är det mesta sig likt. Saker gör ljud i natten och... inte mycket mer. Det värsta är att de här filmerna kommer bara fortsätta komma tills filmmakarna inte kan tjäna mer pengar på dem. Vad fanken de lade fem miljoner dollar i budget på har jag ingen aning om, men det får ändå räknas som en lågbudgetrulle idag. Och varför inte? Sätt upp lite kameror, filma folk som inte gör något i 80 minuter och lägg till cirka tio minuters spökerier och du har en färdig produkt. Det är filmskapande på ofantligt lat nivå och jag är bara glad att den här skiten är över för min del nu. Sammanfattning i nästa inlägg.


Betyg: 1+ tja, filmen lyckades med en jump scare i alla fall av 5 möjliga

Av Ulf - 20 oktober 2012 22:21

 

Regi: Timur Bekmambetov

Manus: Seth Grahame-Smith (baserat på hans roman med samma namn)

Medverkande: Benjamin Walker, Mary Elizabeth Winstead, Dominic Cooper mfl.

Produktionsbolag: Abraham Productions/Tim Burton Productions/Bazelevs Productions

År: 2012

Längd: 105 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1611224/


Eftervärlden må komma ihåg honom som Abraham Lincoln, USA:s 16:e president och mannen som räddade landet från kollaps i och med sydstaternas uttåg från unionen. Det är dock bara en del av sanningen. När unge Abraham växer upp ser han sin mor blir dödad. När han är tillräckligt gammal tänker han ta sin hämnd... och får röven sparkad av sin mors mördare. Det visar sig nämligen vara en vampyr. Men Abraham har tur då en vampyrjägare räddar honom. Abraham ber om att få träning för att en gång för alla ta hämnd.


Jag hade inga förväntningar alls på den här filmen. Jag trodde det var en kitschtitel och inte så mycket mer. Lincoln jagar vampyrer! Huhu, okej, vi ser något annat nu. Därför måste jag säga att jag blev väldigt positivt överraskad. Det här är en väldigt solid vampyrrulle som den kitschiga premissen till trots tar sig själv på allvar. Vampyrerna är mer Nosferatu (1922) än Twilight (2008), actionscenerna varierar från okej till riktigt bra och tro det eller ej så är dialogen på sina ställen mycket välskriven.


Manuset är även det helt okej. Visst, vampyrerna kan vara ute i solljus, men de glittrar i alla fall inte. Framförallt har Grahame-Smith tagit ett bra grepp om de riktiga historiska händelserna och skrivit om dem så att de ska passa hans egen berättelse. Samtidigt som det görs med glimten i ögat lyckas Grahame-Smith skriva ganska rörande scener. Jag bryr mig om de här karaktärerna. Det är klart att det är tillrättalagt efter en 2000-talspublik, inte minst med Lincolns historiskt problematiska hållning till slaveriet, men det är sådant man får ta. Filmen gör inte anspråk på att ens försöka vara historiskt korrekt (även om man tar bort vampyrerna) men det är säkert ingen som förväntat sig det heller.


Benjamin Walker är bra i huvudrollen som Lincoln, men liksom den andra ensemblen är han inte någon som sticker ut mer än att göra sitt jobb. Han har inga fantastiska scener, men funkar bra som actionskådis. Att imitera Lincoln måste dessutom vara väldigt tacksamt tack vara alla de fantastiska tal mannen höll. Annars är alltid Mary Elizabeth Winstead något att fästa ögonen på.


För er som vill ha en rulle långt ifrån glittrande vampyrer men ändå inte den klassiska vampyrsagan rekommenderas Abraham Lincoln: Vampire Hunter. Ett riktigt kul matinéäventyr som är snubblande nära en svag fyra.


Betyg: 3+ vampyrrepubliker av 5 möjliga

Av Ulf - 20 oktober 2012 13:45

 

Regi: Rian Johnson

Manus: Rian Johnson

Medverkande: Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt mfl.

Produktionsbolag: DMG Entertainment/Endgame Entertainment/Ram Bergman Productions

År: 2012

Längd: 118 min

Land: USA/Kina

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1276104/


När tidsresor uppfinns år 2074 blir de snabbt förbjudna och används i princip bara av ljusskygga organisationer som ett sätt att ha ihjäl folk utan att lämna bevis. Joe arbetar som en så kallad "looper". Hans jobb är att vara på rätt plats vid rätt tid för att ha ihjäl vem än hans boss skickar tillbaka till Joes tid, 2044. För att det inte ska finnas några bevis för att en looper har arbetat med någon skickas ens 30 år äldre jag förr eller senare tillbaka för att avrättas. När en 30 år äldre version av Joe skickas tillbaka går dock något fel. Joe måste nu "hitta sig själv" för att inte bli likviderad redan år 2044.


Åh, tidsresor! Jag älskar konceptet med tidsresor och alla problem de kan medföra. Looper har dessutom några riktigt smarta idéer gällande temat, men utförandet är tyvärr inte särskilt bra. Joseph Gordon-Levitt är bra i huvudrollen som Joe den yngre och Bruce Willis också helt okej i rollen som Joe den äldre. Resten av ensemblen är lite sisådär, men deras insatser funkar. Bäst bland birollsskådisarna är Noah Segan som den lika dryge som klantige revolvermannen Kid Blue. Men sen var det det där med manuset...


Rian Johnson har helt klart haft en vision med den här filmen och kör fullt ut för att förverkliga den. Problemet är bara att han försöker berätta åtminstone två historier för mycket. Premissen med att jaga sitt framtida jag är intressant. Likaså är bihandlingen om folk med telekinetiska krafter intressant. Gott så, men när Johnson blandar in en kärlekshistoria, påklistrad social kritik och en underliggande westerntematik (!) faller filmen samman som ett korthus. Idén med att ha två framtida tidsperspektiv som basis för manuset, istället som det brukar vara med nutid och framtid, är intressant, men inte heller där lyckas Johnson skapa någon form av riktigt fokus.


Filmen börjar bra och den första halvtimmen är riktigt sevärd. Här arbetar Johnson också huvudsakligen med temat om hur loopers lever, arbetar och vilka problem de stöter på. Sen staplas historierna på varandra i en väldigt maklig och seg takt. Den här rullen klockar in på närmre två timmar. Det borde inte kännas så jäkla långt, men i Loopers fall känns många scener som rena transportsträckor. Här finns en bra film gömd i all berättarförvirring. I viss mån sevärd för science fiction-fans, ni andra kan skippa den utan att missa alltför mycket.


Betyg: 2+ och den där historien om den framtida maffiabossen ska vi inte ens tala om av 5 möjliga


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13 14
15 16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se