Alla inlägg under februari 2020

Av Ulf - Måndag 24 feb 21:00

 


 

Regi: Ant Timpson

Manus: Toby Harvard

Skådespelare: Elijah Wood, Stephen McHattie, Garfield Wilson mfl.

Produktionsbolag: Firefly Films/Blinder Films/Nowhere mfl.

År: 2019

Längd: 96 min

Land: Irland/Kanada/Nya Zeeland/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8816194/

 

Efter att i 30 år ha undrat varför hans pappa stack får Norval chansen att återknyta kontaktskapen. Det blir dock inte riktigt som han tänkt sig när hans far visar sig vara en tämligen elak suput. Under ett gräl dör också farsgubben av ett slaganfall. Norvals sökande efter svar blir bara märkligare när han upptäcker en massiv stållucka i vardagsrumsgolvet. Allt är uppenbarligen inte vad det verkar.

 

Så, Oscarsbaksmällan som jag drabbas av varje år har släppt och det är dags att komma igång med filmtittandet igen. Kvällens begivenhet var den internationella samproduktionen Come To Daddy. Elijah Wood har gång på gång visat att han inte är rädd för att ta roller i obskyra indiefilmer som denna och det är jag väldigt tacksam för. Wood har en timing för mörk komik som jag skulle säga är hans främsta förmåga som skådespelare bortom Midgård. Så även i Come To Daddy.

 

Come To Daddy lider lite av att ha en bra idé som den sen inte riktigt lyckas ro i hamn. Jag uppskattar absurditeterna i berättandet, men det känns som att Ant Timpson haft problem med regitempot. För en film på 96 minuter tar det sju svåra år för den att komma igång på riktigt. Det är en blandad kompott rent storymässigt också med vissa lika briljanta som våldsamma scener som sticker ut. Dessa varvas dock med lite väl långsamma dialogscener som ger ett ryckigt helhetsintryck.

 

Inte den bästa svarta komedi jag sett direkt, men värt en titt om du som jag är fan av genren. Mest undrar jag hur Nicolas Cage kunde missa den här rullen. Den är som klippt och skuren för Cage-freakouts.

 

Betyg: 3- daddy issues av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - Måndag 10 feb 05:15

 


And The Winners Are... Samtliga Oscarsvinnare 2020


Best Short Film - Live Action: The Neighbor's Window

Best Short Film - Animated:  Hair Love

Best Documentary - Short Subject: Learning To Skateboard In A Warzone (If You're A Girl)

Best Documentary - Feature: American Factory

Best Achievement In Visual Effects: 1917

Best Achievement In Sound Mixing: 1917

Best Achievement In Sound Editing: Ford v Ferrari

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Song: (I'm Gonna) Love Me Again (Elton John - Rocketman)

Best Achievement In Music Written For Motion Pictures - Score: Joker

Best Achievement In Makeup & Hairstyling: Bombshell

Best Achievement In Costume Design: Little Women

Best Achievement In Production Design: Once Upon A Time... In Hollywood

Best Achievement In Editing: Ford v Ferrari

Best Achievement In Cinematography: 1917

Best Animated Feature: Toy Story 4

Best Foreign Language Film Of The Year: Parasite (South Korea)

Best Writing, Screenplay Based On Material Previously Produced Or Published: Jojo Rabbit

Best Writing, Screenplay Written Directly For The Screen: Parasite

Best Achievement In Directing: Bong Joon Ho (Parasite)

Best Performance By An Actress In A Supporting Role: Laura Dern (Marriage Story)

Best Performance By An Actor In A Supporting Role: Brad Pitt (Once Upon A Time... In Hollywood)

Best Performance By An Actress In A Leading Role: Renée Zellweger (Judy)

Best Performance By An Actor In A Leading Role: Joaquin Phoenix (Joker)
Best Motion Picture Of The YearParasite

 

Skitfinkulturs facit: 20/24 = 83%

ANNONS
Av Ulf - Söndag 9 feb 12:45

 


Oscarsgalan 2020: Sista uppdateringen av listan och tippning

 

Så var det då dags igen. Efter tidernas (?) kortaste Oscarssäsong hann jag inte med allt jag ville hinna med att se, men merparten av filmerna har ändå fått en recension. Som vanligt listar jag de filmar jag tror kommer vinna i fetstil och de jag tycker bör vinna i kursivstil. I år håller jag med favorittipparna i det mesta faktiskt, vilket inte brukar vara fallet. Eftersom jag alltid satsar på att förbättra mig från föregående år är allt över 75% bra i min bok. Då kör vi!


 


Best Motion Picture

 

Ford v Ferrari
The Irishman
Jojo Rabbit
Joker
Little Women
Marriage Story
1917
Once Upon A Time... In Hollywood
Parasite

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role


Antonio Banderas (Pain & Glory)
Leonardo DiCaprio (Once Upon A Time... In Hollywood)
Adam Driver (Marriage Story)
Joaquin Phoenix (Joker)
Jonathan Pryce (The Two Popes)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Cynthia Erivo (Harriet)
Scarlett Johansson (Marriage Story)
Saorise Ronan (Little Women)
Charlize Theron (Bombshell)
Renée Zellweger (Judy)



Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Tom Hanks (A Beautiful Day In The Neighborhood)
Anthony Hopkins (The Two Popes)
Al Pacino (The Irishman)
Joe Pesci (The Irishman)
Brad Pitt (Once Upon A Time... In Hollywood)

 


Best Performance By An Actress In A Supporting Role


Kathy Bates (Richard Jewel)
Laura Dern (Marriage Story)
Scarlett Johansson (Jojo Rabbit)
Florence Pugh (Little Women)
Margot Robbie (Bombshell)

 


Best Achievment In Directing


The Irishman (Martin Scorsese)
Joker (Todd Phillips)
1917 (Sam Mendes)
Once Upon A Time... In Hollywood
(Quentin Tarantino)
Parasite (Bong Joon Ho)


Best Original Screenplay

 

Knives Out (Rian Johnson)
Marriage Story (Noah Baumbach)
1917 (Sam Mendes & Krysty Wilson-Cairns)
Once Upon A Time... In Hollywood (Quentin Tarantino)
Parasite (Bong Joon Ho & Jin Won Han)


Best Adapted Screenplay

 

The Irishman (Steven Zaillian)
Jojo Rabbit (Taika Waititi)
Joker (Todd Phillips & Scott Silver)
Little Women (Greta Gerwig)
The Two Popes (Anthony McCarten)


Best Animated Feature

 

How To Train Your Dragon: The Hidden World
I Lost My Body
Klaus
Missing Link
Toy Story 4


Best International Feature


Corpus Christi (Poland)
Honeyland (North Macedonia)
Les Misérables (France)
Pain & Glory (Spain)
Parasite (South Korea)



Best Cinematography

 

The Irishman
Joker
The Lighthouse
1917
Once Upon A Time... In Hollywood


Best Editing


Ford v Ferrari
The Irishman
Jojo Rabbit
Joker
Parasite

 

Best Production Design


The Irishman
Jojo Rabbit
1917
Once Upon A Time... In Hollywood
Parasite


Best Costume Design


The Irishman
Jojo Rabbit
Joker
Little Women
Once Upon A Time... In Hollywood



Best Makeup & Hairstyling

 

Bombshell
Joker
Judy
Maleficent: Mistress Of Evil
1917

 

Best Original Score

 

Joker
Little Women
Marriage Story
1917
Star Wars: The Rise Of Skywalker

 


Best Original Song

I Can't Let You Throw Yourself Away (Randy Newman - Toy Story 4)
(I'm Gonna) Love Me Again (Elton John - Rocketman)
I'm Standing With You (Chrissy Metz - Breakthrough)
Into The Unknown (Panic! At The Disco - Frozen 2)
Stand Up (Cynthia Erivo - Harriet)

 

 

Best Sound Mixing

 

Ad Astra
Ford v Ferrari
Joker
1917
Once Upon A Time... In Hollywood


Best Sound Editing

 

Ford v Ferrari
Joker
1917
Once Upon A Time... In Hollywood
Star Wars: The Rise Of Skywalker

 

 
Best Visual Effects

 

Avengers: Endgame
The Irishman
The Lion King
1917
Star Wars: The Rise Of Skywalker

 


Best Documentary, Short

 

In The Absence
Learning To Skateboard In A Warzone (If You're A Girl)
Life Overtakes Me
St. Louis Superman
Walk Run Cha-Cha


 

Best Documentary, Feature

American Factory
The Cave
The Edge Of Democracy
For Sama
Honeyland

 
Best Short Film, Animated

Daughter
Hair Love
Kitbull
Memorable
Sister


Best Short Film, Live Action


Brotherhood
Nefta Football Club
The Neighbor's Window
Saria
A Sister

 

Av Ulf - Lördag 8 feb 22:15

 


Regi: Pedro Almodóvar

Manus: Pedro Almodóvar

Skådespelare: Antonio Banderas, Asier Etxeandia, Leonardo Sbaraglia mfl.

Produktionsbolag: El Primer Deseo/Canal+/Cine + mfl.

År: 2019

Längd: 113 min

Land: Spanien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8291806/

 

Salvador Mallos karriär som regissör har ebbat ut och nu är han mestadels ensam med sina krämpor. När en biograf i Madrid restaurerar en av hans tidigare filmer för en nylansering blir det en ursäkt för Salvador att återuppta bekantskapen med vänner från förr och även att se tillbaka på sitt liv.

 

Förr eller senare antar jag att det händer - förlamande sentimentalitet. Pedro Almodóvar har gått från att vara en av Spaniens främsta filmskapare till att rapa upp samma film år in och år ut. Tyvärr är Pain & Glory mer av det samma. Det är närmre två timmars onani om en svunnen tid och det lidande geniet. Man kan bli trött för mindre.

 

Hur det än står till med manuset har Almodóvar inte tappat fingertoppskänslan när det gäller regi i allmänhet och skådespelarregi i synnerhet. Jag tror att det här kan vara Antonio Banderas främsta rollprestation under karriären och han har lyckats åldras med stil. Som vanligt när det gäller Almodóvar skymtar även Penélope Cruz förbi i en roll och hon är lika bra som alltid.

 

Pain & Glory känns till syvdende och sist, trots fint skådespel och regi, som en enda lång egotripp. Den har inte särskilt mycket att säga, men den är i alla fall fin att titta på. En två för det tekniska och skådespelet, en etta i övrigt.

 

Betyg: 2 spanska legendarer på dekis av 5 möjliga

 

 

Av Ulf - Fredag 7 feb 22:15


Regi: Rupert Goold

Manus: Tom Edge (baserat på Peter Quilters pjäs End Of The Rainbow)

Skådespelare: Renée Zellweger, Jessie Buckley, Finn Wittrock mfl.

Produktionsbolag: BBC Films/Calamity Films/20th Century Fox mfl.

År: 2019

Längd: 118 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7549996/


Mot slutet av 1960-talet hade megastjärnan Judy Garland bränt alla broar i Hollywood och var persona non grata i princip hela landet. Som ett sista försök att rädda vårdnaden om sina barn åker hon till London för en serie konserter, men hennes mångåriga missbruk håller på att hinna ifatt henne.

 

Judy Garland är en av de där stjärnorna som jag alltid måste påminna mig om hur stor hon egentligen var. Många av barn- och ungdomsskådespelarna från Hollywoods guldålder är household names i staterna, men här i Svedala kanske vi känner till det mest kända de gjort och inte så mycket mer. Garland var tyvärr arketypen för hur illa det kan gå för en barnstjärna när studion inte ser till barnets bästa utan endast är ute efter nästa kassako. På så vis kan jag verkligen förstå varför Garland reagerade som hon gjorde och den nedåtgående spiral hon fastnade i.

 

Renée Zellweger kommer med största sannolikhet plocka hem sin andra Oscar för den här rollen. Som jag skrev i en recension nyligen går det tyvärr tio på dussinet av biografifilmer över underhållningskändisar, men i Judy har Zellweger lyckats med en förvandling inte bara till utseende utan även till persona. Jag glömde hela tiden bort att det var Zellweger som spelade Garland. Illusionen är komplett. När hon dessutom gör sina egna sångnummer kan det inte bli annat än högsta betyg för hennes insats.

 

Även manus och regi är väldigt fina, i synnerhet det förstnämnda. Genom en upphackad kronologi lyckas Tom Edges adaption av Peter Quilters pjäs skildra de väsentliga händelserna i Garlands barndom som ledde fram till henne senare problem utan att för den sakens skull berätta en komplett biografi från A till Ö. Tag lärdom, biopicförfattare!

 

Judy var verkligen en överraskning för mig. Jag hade inte förväntat mig att tycka så mycket om den som jag gjorde, i synnerhet inte eftersom jag tillhör de där jag skrev om för några paragrafer sedan - jag kände inte till mycket alls om Garland. En tragisk historia om en ikon med en magisk Zellweger i högform.

 

Betyg: 4 regnbågar av 5 möjliga

Av Ulf - Onsdag 5 feb 14:52



Regi: Kasi Lemmons

Manus: Gregory Allen Howard & Kasi Lemmons

Skådespelare: Cynthia Erivo, Leslie Odom Jr., Joe Alwyn mfl.

Produktionsbolag: Martin Chase Productions/New Balloon/Perfect World Pictures

År: 2019

Längd: 125 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4648786/


Åren innan det amerikanska inbördeskriget flyr slaven Minty från ett plantage i Maryland. Efter att ha tagit sig till Philadelphia kommer hon i kontakt med den underjordiska järnvägen och blir en legendarisk figur i amerikansk historia - slavbefriaren Harriet "Moses" Tubman.

 

Det tog tills 2019 innan någon gjorde en fullängdsfilm om Harriet "Moses" Tubman. Det är i princip ofattbart. Tubman är en av de stora hjältarna under det amerikanska slaveriets slutskede och tiden har verkligen varit mogen att berätta hennes historia länge nu. Den närmsta anledningen jag hittat till att så inte varit fallet innan är att Disney ägde manusrättigheterna och vägrade av en eller annan anledning göra filmen. När rättigheterna släpptes fria tog det inte lång tid förrän den här filmen producerades. Det var på tiden, inte bara för historien i sig utan för att det är en väldigt bra film också.

 

Om jag ska vara lite krass är flertalet av filmer om det amerikanska slaveriet tämligen snarlika. Framförallt kvinnoroller inom dessa har fokuserat nästan uteslutande på offerbiten, men inte på allt det coola som dessa kvinnor faktiskt gjorde för att stå upp för sig själva och sina rättigheter. Harriet känns mycket mer komplett i det sammanhanget. Vi får följa en hel karaktärsutveckling från att ha varit en viljestark person som tvingats vara underdånig till den totala badass hon blev. Det är mycket Cynthia Erivos förtjänst i huvudrollen. Erivo spelar skjortan av samtliga i filmen och jag är väldigt glad att det inte blev den ryktade versionen av berättelsen där Viola Davis skulle spela Tubman.

 

En annan, ofta bortglömd, detalj i berättandet är betydelsen av slavsångerna. Eftersom de som jobbade på fältet oftast sjöng under arbetets gång var det inte någon av slavägarna som lyssnade på texterna efter ett tag. Vissa låtar betydde olika saker och som diggare av americana och country är det riktigt häftigt att höra gamla standards så som de var tänkta att användas från början.

 

Att Harriet inte fått fler än två Oscarsnomineringar är lite av ett mysterium. Det finns så mycket bra att ta av här som borde uppmärksammas, inte minst Kasi Lemmons sjukt snygga regi och hennes arbete med manuset tillsammans med Gregory Allen Howard. Eftersom Hollywood verkar vara oförmögna att nominera mer än en kvinna i de tunga klasserna per år hade Lemmons varit en mycket bättre val är Gerwig... just sayin.

 

Om du är intresserad av amerikansk historia eller helt enkelt vill se en riktigt spännande historia med en verklig superhjälte rekommenderas Harriet varmt.

 

Betyg: 4 and the rock cried outs av 5 möjliga


Av Ulf - Onsdag 5 feb 09:00

 


Regi: Tamara Kotevska & Ljubomir Stefanov

Manus: N/A

Skådespelare: Hatidze Muratova, Nazife Muratova, Hussein Sam mfl.

Produktionsbolag: Apolo Media & Trice Films

År: 2019

Längd: 89 min

Land: Nordmakedonien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 7 eller 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8991268

 

Hatidze Muratova bor i en övergiven bergsby utanför Skopje tillsammans med sin 85-åriga mor. För att försörja dem båda säljer hon honung som hon fortfarande producerar på traditionellt vis. Detta levnadssätt hotas dock när en familj flyttar in nästgårds som börjar se att biodling kan vara något att tjäna lite pengar på.

 

Honeyland är den första film i Oscarshistorien som lyckats med kombon att bli nominerad i både bästa dokumentär och bästa utländska film. Den har dessutom hyllats världen över och vunnit en mängd priser. Jag frågar mig mest varför? Det är inte en dålig dokumentär som sådan, men den har diverse problem som skaver.

 

Regissörerna Tamara Kotevska & Ljubomir Stefanov snubblade i princip över Hatidze och hennes biodling när de var uppe i bergen för att filma material till en miljödokumentär. Fokus skiftade till just biodlerskan och det traditionella sättet att leva. I viss mån blev det ändå en miljödokumentär när Hatidze visar det gamla, hållbara, sättet att utöva sitt yrke vilket sätts i kontrast till hur patriarken i den inflyttade familjen Sam vill sköta saker. Girigheten leder till tydliga konsekvenser och är en stark påminnelse om att vi kanske borde bevara sätt som fungerat under tusentals år om vi vill att saker ska fungera.

 

Det som irriterar mig är den passiva roll som Tamara Kotevska & Ljubomir Stefanov tar i regin. Vanligtvis brukar jag tänka precis tvärtom - att en dokumentärfilmare bör hålla sig så neutral som möjligt inför sina objekt - men här är det svårt. Regissörerna sitter på information som är livsviktig för Hatidze och hennes sjuka mor. Att då bara ställa upp en kamera och filma händelseförloppet, något de hade kunnat förhindra, är moraliskt förkastligt. Det gör också att jag, hur charmig Hatidze än är, inte riktigt kan se Honeyland utan att bli förbannad på Kotevska och Stefanov. Det är en intressant historia de har hittat, men man leker inte med människor liv och levebröd på det här sättet.

 

Som ni märker är jag ganska kluven till Honeyland. Som historia att berätta är den intressant och rent tekniskt är den många gånger utsökt. Att undlåta sig att agera när en medmänniska behöver det är dock en rejäl plump i protokollet.

 

Betyg: 3 sega bergsgummor av 5 möjliga

Av Ulf - Tisdag 4 feb 14:15

   



Animated Double Feature: Klaus & I Lost My Body

 

Så här mindre än en vecka innan Oscarsgalan brukar det alltid bli att jag får göra lite double feature-inlägg. Dygnet har helt enkelt inte tillräckligt med timmar för att varje film ska få ett enskilt inlägg. Igår blev det två filmer från kategorin för animerad långfilm, den spansk-brittiska Klaus (2019) och franska I Lost My Body (2019).

 

Klaus handlar om den väldigt bortskämde och priviligerade Jesper som har försakat alla chanser hans rike far gett honom. När han försöker bli kuggad från brevbärarskolan för att kunna återvända till ett liv i lyx har pappan dock andra planer. Han skickar Jesper till den avlägsna ön Smeerenburg med uppdraget att få igång postväsendet där. Det är bara det att Smeerenburg är den mest kaotiska staden i hela landet och som om detta inte vore nog bor en gigantisk, mystisk och säkert farlig främling i skogen.

 

Netflix gjorde den här filmen en otjänst genom att inte använda den officiella filmpostern utan istället ha en ytterst ful thumbnail som länk. Presentation spelar roll. Därför hade jag inte heller särskilt stora förhoppningar på Klaus, men det är glädjande nog en liten dold pärla i årets Oscars-utbud. En söt historia om hur vänlighet skapar mer vänlighet och välvilja är något som inte är jättevanligt i dessa "edgy" tider. Föga förvånande är Klaus en julfilm, men den är tack och lov inte särskilt sliskigt sentimental utan de känslor den beskriver gör den med fingertoppskänsla och finkänslighet. Med flertalet bra röstskådespelare och en uppdaterad klassisk look (handritade bilder men CG-ljussättning) är Klaus en välkommen tillbakablick till svunna tiders animerade långfilmer som rekommenderas varmt. Jag kanske fällde en tår i slutet också. Kanske. Betyg: 4 släktfejder av 5 möjliga

 

Franska I Lost My Body är en annan typ av animation och väldigt... fransk - på ett bra sätt! Naofelle växer upp tillsammans med avlägsna släktingar sedan hans föräldrar omkommit i en bilolycka. En ständig drömmare och missnöjd med sitt jobb som pizzabud korsas hans vägar med den vackra Gabrielle som han också faller pladask för. Samtidigt, i en annan del av Paris, är en avhuggen hand ute på egen... hand (heh...) och tycks leta efter något...

 

Om Klaus var en positiv överraskning är I Lost My Body en total käftsmäll. Naofelles leverne och öde går rakt in i hjärtat och även om han oftast menar väl blir det så fel. Eller blir det det? Det är en resa som lämnar mycket upp till tittaren vad den egentligen mynnar ut i, vilket brukar känneteckna filmer som jag verkligen gillar. Jag är inte ensam om det här tydligen. Det är den första animerade långfilm som vunnit kritikerpriset i Cannes och den imponerar stort både med sin berättarteknik och animation. Tecknarstilen påminner mestadels om en mix mellan traditionell europeeisk stil och japansk anime och jag får nästan lite vibbar av Studio Ghibli. I Lost My Body är ett typexempel på hur man använder sig av animerad film för att berätta historier som skulle vara mycket svåra att berätta i konventionell spelfilmsform. Jag tvivlar på att jag kommer se något bättre animerat i år. Dessvärre lär den vara för "svår och djup" för att ta hem Oscarn, men missa för Guds skull inte den här filmen! Det är bland det bästa du kan se från 2019. Betyg: 5 händer på vift av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se