Alla inlägg under juni 2011

Av Ulf - 28 juni 2011 16:58


Titel: Radhusdisco

Författare: Morgan Larsson

År: 2010

Sidor: 435

Förlag: Pocketförlaget (hårdpärm av Piratförlaget)

ISBN: 978-91-86675-32-5


Morris växer upp i Trollhättan med omnejd under sent 1970-tal och in i 80-talets värld av videovåld, hårdrock, pastellfärg och axelvaddar. Den ständigt grubblande Morris värld och uppväxt skildras från skolstarten till grundskolans slut och de första stapplande stegen in i vuxenlivet.


Morgan Larsson, främst känd som radiopratare innan den här boken, har skrivit en väldigt personlig historia som enligt honom själv hämtar merparten av inspirationen från hans egen uppväxt. Morris är en karaktär det är lätt att tycka om - inte minst eftersom Larsson lyckas fånga alla de där små detaljerna och orosmomenten man upplevde som liten. Morris ofelbara barnlogik är väldigt underhållande att följa och igenkänningsfaktorn, även om jag främst växte upp under 90-talet, är väldigt hög. Det är troligen det som gör Larssons bok allmängiltig för de flesta generationer - de här sakerna går alltid igen.


Men även om igenkänningsfaktorn och humorn finns där blir avsaknaden av en riktig konflikt det som tyvärr gör den här boken tämligen lättförglömlig. Jag förstår poängen med att skildra en uppväxt från ett Svenssonperspektiv utan några större konflikter, men det gör tyvärr inte att historien i sig blir särskilt intressant. Det blir snarare lösryckta, om än väldigt underhållande, anekdoter som staplas på hög.


Jag är väldigt kluven till Radhusdisco - å ena sidan är det en väldigt bra skriven bok (Larsson har redan nu ett fantastiskt språk) men å andra sidan flyter den mest på och ger inget större tuggmotstånd. Trevlig sommarläsning men kanske inget jag kommer komma tillbaka till.


Betyg: 3 pissestånd av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 27 juni 2011 01:38



Regi: Lars von Trier

Manus: Lars von Trier

Medverkande: Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland mfl.

Produktionsbolag: Zentropa/Memfis Film/Slot Machine mfl.

År: 2011

Längd: 136 min

Land: Danmark/Sverige/Frankrike/Tyskland

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1527186/


Justine och Michael är på väg till sin bröllopsmottagning där släkt och vänner väntar. Stämningen är spänd då bland andra Justines mor, en kvinna med ungefär lika mycket social kompetens som en bulldozer, medverkar. Justine själv mår uppenbart inte särskilt bra och festen slutar i total katastrof. En tid senare återvänder Justine till huset där allt gick snett för att hennes syster ska ta hand om henne under den djupa depression hon hamnat i efter sitt havererade äktenskap. Samtidigt står hela världen inför en annalkande katastrof - en tidigare oupptäckt planet i solsystemet har brutit sin bana om är på väg mot Jorden.


Okej, oavsett vad von Trier sa eller inte sa under Cannes-festivalen nyligen kommer jag inte väga in detta i recensionen av danskens senaste film. Varför? För att det helt enkelt inte är relevant. Det finns många excentriska filmskapare och von Trier är bara ännu en av dessa. Så, avklarat. Dessvärre, oavsett nazisnack på presskonferenser eller inte, är von Triers Melancholia en riktig skitfilm.


Det huvudsakliga problemet finns att läsa i min synopsis - en historia om depression, systerskap och... en planet på väg att krocka med Jorden?! Den här uppdelningen ger en totalt galen slutprodukt som inte hänger ihop någonstans. Om von Trier hade fokuserat på en eller kanske två av historierna (exempelvis depression och annalkande förstörelse av Jorden) skulle filmen kanske ha funkat - nu blir det en tunn och vattnig soppa som efter den första halvtimmen förlorade det lilla driv i historien den ändå lyckats bygga upp.


Det värsta är att här finns potential till något riktigt bra. Skådespelarna finns där (även om Dunst varit bättre) och det är riktigt kul att bland andra se Alexander Skarsgård utanför True Blood igen. Fotot är många gånger utsökt (Trollhättan har aldrig varit vackrare) och det finns små korn av genialitet utspridda här och där under filmens 136 minuter. Men det här räcker inte, Lasse! Det här är det sämsta av von Trier jag sett och en fruktansvärd besvikelse. Det som hade kunnat bli så bra slutar nu i ett pretentiöst magplask från tians trampolin. Undvik.


Betyg: 1+ man får ta det goda med det onda, men fan Lasse, det här sög av 5 möjliga


ANNONS
Av Ulf - 22 juni 2011 13:56

   


Regi: Woo-ping Yuen

Manus: Lung Hsiao/See-Yuen Ng/Woo-ping Yuen

Medverkande: Jackie Chan, Siu Tien Yuen, Jang Lee Hwang

Produktionsbolag: Seasonal Film Corporation

År: 1978

Längd: 111 min

Land: Hong Kong

Svensk åldersgräns: Ej granskad (IMDB), gränsfall mellan 11 och 15 år

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt0080179/


Wong (i den dubbade versionen "Freddy") är en ganska odräglig typ som gillar att lägga sig i andras angelägenheter - speciellt när det handlar om möjligheten att kunna hamna i slagsmål. Wongs far, en vördad kung fu-mästare, ser inget annat val än att skicka sin son till den legendariske Sua Hua Chi (dubbad som "Sam Seed") för att lära honom disciplin och hårt arbete.


Jackie Chan är en av mina husgudar och har varit så sedan jag och min gode vän Niklas en sömning lördagseftermiddag hyrde Kuai can che (Wheels On Meals, 1984) i den lokala videobutiken. Chan har som bekant haft en väldigt lång karriär och även om vissa av hans filmer från 70-talet är sevärda brukar det vara ganska långt emellan guldkornen. Sen, 1978, kom Drunken Master. Det här är i min mening en av de definitiva kung fu-filmerna med bländande koreografi, action och den typiska slapstickhumorn som gjorde Chan så pass känd i västvärlden.


Att försöka sig på någon form av narrativ analys av den här filmen är dömt att misslyckas på förhand - det är på sin höjd fem minuter dialog på varje kvarts fighting. Detta är inte något dåligt - det är så här jag vill ha mina kung fu-filmer - snabbt berättade och med blixtsnabb fighting utan vajrar eller linor. Det som höjer Drunken Master över Chans övriga filmer från 70-talet är den tidigare nämnda humorn. Den karakteristiskt usla dubben på min utgåva gör filmen troligen bara ännu roligare (svårt att säga om man inte kan kantonesiska och kan fatta originalet). Det är ytterst låg nivå på humorn men den genomförs med sådan kärlek att jag inte kan annat än smälta.


Det här är ingen bra film, det vore att ta i, men det är kunglig underhållning som bör ses om och om igen. Rekommenderas hjärtligt!


Betyg: 5 skrumplevrar av 5 möjliga

Av Ulf - 12 juni 2011 12:17

   


Regi: Matthew Vaughn

Manus: Ashley Miller/Zack Stentz/Jane Goldman/Matthew Vaughn

Medverkande: James McAvoy, Michael Fassbender, Kevin Bacon

Produktionsbolag: Marvel Studios/20th Century Fox mfl.

År: 2011

Längd: 132 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1270798/


Charles och Eric växer upp i minst sagt olika miljöer. Den unge Eric upptäcker i nazisternas koncentrationsläger att han har förmågan att kontrollera metallföremål samtidigt som Charles, i en annan del av världen, upptäcker att han kan läsa människors tankar och influera dem. Många år senare träffas de båda när Erics plågoande från koncentrationslägret hotar världen.


X-Men har sedan tonåren varit en av mina favoritserier och jag skulle troligen kunna fylla en bok med värdelöst vetande om alla mina favoritmutanter. Därmed har jag också ganska höga krav på hur filmskapare behandlar karaktärerna och historierna de är med i. I bästa fall fungerar det riktigt bra, exempelvis i X2 (2003), och i värsta fall går jag in i en fanboyrage som inte vill ebba ut förrän jag plågat min omgivning med att peka ut allt som är fel, exempelvis i X-Men: The Last Stand (2006). Eftersom både nyss nämnda film och X-Men Origins: Wolverine (2009) minst sagt varit på de nedre delarna av min betygsskala hade jag inte alltför stora förväntningar på den här filmen. Det skulle lyckligtvis visa sig att jag hade fel.


Det här är en riktigt bra superhjältefilm - faktiskt bland det bästa jag sett de senaste fem åren. Till skillnad från första filmen i den gamla serien, X-Men (2000), är X-Men: First Class en enhetligt sammanhållen film som fungerar ypperligt som en "curtain raiser" - dvs att introducera karaktärerna, ge deras bakgrundshistoria och bygga upp förväntningar inför en uppföljare. Men framförallt kan den här filmen stå på sina egna ben och är inte beroende av någon förkunskap om karaktärerna för att verkligen få ut något av den. Det är ett spännande actionäventyr med hjärta och en intressant bakomliggande konflikt. Samtidigt fungerar filmen ännu bättre om man har förkunskapen för att kunna se den myriad av subtila hints som skymtar förbi. Det märks helt enkelt att manusförfattarna är riktiga fans samtidigt som de haft vett nog att inte kasta in allt på en gång utan låter karaktärerna få chans att utvecklas.


Castingen är i princip fläckfri och jag blev mycket positivt överraskad av både James McAvoy som Charles Xavier och framförallt av Michael Fassbender som Magneto. Fassbender äger varenda scen han är med i och lyckas verkligen göra rollen till sin egen - ingen dålig bedrift om man betänker att han har Ian McKellen att försöka toppa. Det är också väldigt kul att se Nicholas Hoult i rollen som Beast. Hoult, redan en veteran trots sina unga år, har en lysande framtid framför sig. Dessutom är en av mina nya favoriter, Jennifer Lawrence (Oscarsnominerad för Winter's Bone (2010)) med i en större roll.


En sista sak jag måste nämna är produktionsdesignen. Det är väldigt uppfriskande att se en film som ska utspela sig 1962 som tar den tidens estetik (tänk tidiga James Bond) men inte låter den gå till överdrift i en pastisch på sig själv.


Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera X-Men: First Class till alla serietidningsälskare eller för den delen diggare av bra actionäventyr. Den har förvisso lite problem i tempo då och då, vissa karaktärer förblir underutvecklade etc, men på det hela taget en mycket bra film.


Betyg: 4 skräddare och svinbönder i argentinska barer av 5 möjliga


Av Ulf - 2 juni 2011 19:21

Titel: Hungerelden

Författare: Jerker Eriksson & Håkan Alexander Sundquist

År: 2011

Sidor: 409

Förlag: Ordupplaget

ISBN: 978-91-85785-54-4


Mordet på en företagsledare i Stockholm blir upptakten till en serie liknande brott som alla tycks ha med hämnd att göra. Jeanette Kihlberg, poliskommissarie, kopplas in på fallet och tar sin flickvän Sofia Zetterlund, psykolog, till hjälp. Sofia har dock fullt upp med sitt eget fragmentariska minne och vad som hände henne i det förflutna. Dessutom vill Victoria inte hålla sig borta...


Som jag skrev i min recension av Kråkflickan är det här en bok som det är svårt att skriva synopsis på utan att man avslöjar för mycket - inte minst eftersom det är andra delen i en trilogi. Eriksson och Alexander Sundquist fortsätter att övertyga mig om att de är bland de få svenska deckarförfattare som är värda att läsa. Framförallt är detaljrikedomen rörande psykologin, både som akademiskt ämne och hur romanens karaktärer, väldigt imponerande och måste ha krävt en hel del arbete. Författarna lyckas alltid hålla sig på rätt sida linjen från var det skulle blivit tråkigt och torrt och lyckas använda psykologin till att förhöja sin historia och inte enbart som ett förklarande element. Trilogins tagline stämmer bra: "Mord och psykoterapi".


Jag var ytterst nära på att ge Kråkflickan högsta betyg men sansade mig något då jag inte alltid föll pladask för språkbruket som jag ibland kände blev lite deckarklyschigt. Ironiskt nog saknar jag detta språkbruk när det i andra delen tonats ned. Hungerselden är en mycket bra bok, men den känns verkligen som den mittendel i en trilogi den är. Det är mycket uppbyggnad för bok nummer tre och även om vi får reda på allt fler detaljer och förvecklingar som ställer allt på ända sker känns den inte riktigt lika stark som sin föregångare. Men, det är klart, när jag med en suck slog igenom boken och klagade högljutt till flickvännen att jag skulle få vänta på upplösningen kan jag inte mycket annat än att rekommendera även del två i historien om Victoria Bergmans svaghet.


Betyg: 4 riktigt usla fadersgestalter av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se