Alla inlägg under september 2011

Av Ulf - 30 september 2011 13:37


Recenserat - film



Superheroes (2011) - 4 I'm the goddamned Batman! av 5 möjliga


Psalm 21 (2009) - 3+ Per Ragnars i zombiesminkning av 5 möjliga


Franchise Hell del VI: Friday The 13th Part VI: Jason Lives (1986) -  3 varför envisas de med att skicka ungar på läger just där? av 5 möjliga


Franchise Hell del VII: Friday The 13th Part VII: The New Blood (1988) - 1 partytuta i ögat av 5 möjliga


Franchise Hell del VIII: Friday The 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (1989) - 2+ New York-punkare med attitydproblem av 5 möjliga


Franchise Hell del IX: Jason Goes To Hell: The Final Friday (1993) - 1 hockeymålis som till sist fick vila... ett tag av 5 möjliga


Attack The Block (2011) - 1+ ghettoblasters av 5 möjliga


Tomorrow, When The War Began (2010) - 4- chicks with guns av 5 möjliga


The Eagle (2011) - 2- har du hört talas om The Eagle? Nej, den har inget utmärkande av 5 möjliga


Gnomeo & Juliet (2011) - 3 tomtar på loftet av 5 möjliga


The Burning (1981) - 3+ häcksaxar som måste vara tillverkade av Ginsu av 5 möjliga


The Guard (2011) - 3+ feck, feck, fecketi, feck av 5 möjliga


Terra Nova: Pilotavsnittet (2011)1 usel CG-dinosaurie av 5 möjliga


The Tree Of Life (2011) - 1 om någon baskerbärande filmstudent försöker övertyga mig om det här är en bra film ska jag köra ner valfritt träd i halsen på honom av 5 möjliga



Recenserat - litteratur



Om det så skulle kosta mig livet (2009)



Artiklar



Odödliga scener: Wild At Heart

Odödliga scener: Donnie Darko


ANNONS
Av Ulf - 29 september 2011 19:26

Regi: Terrance Malick

Manus: Terrance Malick

Medverkande: Brad Pitt, Jessica Chastain, Hunter McCracken mfl.

Produktionsbolag: Cottonwood Pictures/Plan B Entertainment/River Road Entertainment

År: 2011

Längd: 139 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0478304/


Jack växer upp som en av bröderna i en väldigt patriarkalt styrd familj i en amerikansk villaförort på 1950-talet. När han som vuxen nås av en av sina bröders dödsbud tänker Jack tillbaka på sin barndom, sin ömsinta mor och sin auktoritäre far.


Ja... herregud. Jag blev varnad, jag blev varnad. Min gode vän Peter avslöjade att han varit tvungen att se filmen i två omgångar för att mäkta med den. Jag trodde jag skulle orka mig igenom skräpet, men efter en timme höll jag på att klättra på väggarna av tristess. Så ja, för en gångs skull tog även jag paus i en film. The Tree Of Life är ingen film - det är två och en halv timmes mental onani utan poäng.


Skådespelarna är bra, ingen tvekan om det. Brad Pitt gör en fantastisk insats som den auktoritäre fadersgestalten och även Hunter McCracken gör en jättefin insats som den yngre versionen av Jack. Anledningen till att jag inte listat Sean Penn i min inforuta där uppe är att Penn är med i cirka tio minuter och allt han gör är att se ut som han har en fis på tvären. Å andra sidan kan jag inte klaga på Penn alltför mycket då hans karaktär inte får något att arbeta med.


Medan skådespelarna är bra och fotot utsökt är manus och regi en enda jävla soppa. Terrence Malick har skrivit och regisserat en av de mest pretentiösa filmer jag sett. Det är i princip en coming-of-age-historia som, I shit you not, startar med universums födelse. Ja... och CG-dinosaurier. Vad i den heliga treenigheten och alla getter?! Historien som manuset försöker berätta är i princip en tunn version av den mycket bättre Stand By Me (1986) med en påklistad "poetisk" ådra som mest försöker maskera att Malick inte har något att säga. Malicks regi kanske hade varit okej om det inte är för att filmen är totalt sönderklippt. Det finns inte många tagningar som är över tio sekunder. Effekten blir den av en "fotokavalkad". För mig har film alltid varit ett berättande medium och det gör att jag inte får ut något av den här filmen. Det är den "fina" versionen av ett stort actionspektakel producerat av Michael Bay. En film får vara hur "konstig" den vill med kronologi som man måste vara en pusselmästare för att sätta ihop - men den måste ha något att berätta! En enkel historia, exempelvis en hämndactionrulle, kan bli hur bra som helst om den berättas på ett bra sätt. The Tree Of Life bevisar att även motsatsen är sann.


Det är för filmer som The Tree Of Life som jag startade den här bloggen; filmer som alla kritiker "ska" hylla men i likhet med en känd saga inte vågar säga är nakna. Palme d'Or-vinnare eller inte - det här ska inte genomlidas av någon.


Betyg: 1 om någon baskerbärande filmstudent försöker övertyga mig om det här är en bra film ska jag köra ner valfritt träd i halsen på honom av 5 möjliga

ANNONS
Av Ulf - 27 september 2011 19:58



Regi: Alex Graves

Manus: Allan Loeb

Medverkande: Byron J. Brochmann, Jason O' Mara, Christine Adams mfl.

Produktionsbolag: Amblin Entertainment & Chernin Entertainment

År: 2011

Längd: 86 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd (IMDB), troligen 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1704518/


Jorden år 2149 är ett ganska trist ställe att leva på. Till sist har miljöförstöring och överbefolkning gjort att till och med luften är giftig. Lyckligtvis finns det en väg ut för de lyckliga få som antingen har de rätta kunskaperna eller vinner sin chans i ett regeringssponsrat lotteri. Vägen ut heter Terra Nova - en bosättning 85 miljoner år tillbaka i tiden, i en alternativ tidslinje. Jim Shannon, före detta polis, rymmer från sitt fängelsestraff (på grund av överskriden barnkvot) och lyckas ta sig till Terra Nova med resten av sin familj. Nu måste de klara sig i en ny och skrämmande värld med dinosaurier, urskog och interna konflikter mellan kolonisatörerna.


Terra Nova har hypats på olika science fiction-forum i mer än ett år vid det här laget. Även om jag visste att det var mycket hype och lite riktig information som läckt om serien måste det sägas att detta är en av tv-säsongens största kalkoner. Producenten Brannon Braga har tidigare lyckats köra min älskade Star Trek-franchise i grunden, missat att kapitalisera på den lovande FlashForward (2009 - 2010) och nu har Braga fått en säck med pengar att kasta bort med den här klyschiga sörjan. Karaktärerna är platta som pannkakor, manuset överraskande fantasilöst och regin lättförglömlig. Just manuset är min stora stötesten med den här piloten: Ett pilotavsnitt ska fånga tittarens uppmärksamhet, presentera seriens koncept och bygga upp för en fortsättning som du bara måste se. Jag blev bara riktigt uttråkad av Terra Nova som alltså misslyckades på samtliga punkter. Intressant att notera är också att dinosaurieeffekterna är sämre än de i Jurassic Park (1993) - en film med snart 20 år på nacken. För en högbudgetserie anno 2011 är detta inte okej! Undvik!


Betyg: 1 usel CG-dinosaurie av 5 möjliga

Av Ulf - 26 september 2011 21:23


Regi: John Michael McDonagh

Manus: John Michael McDonagh

Medverkande: Brendan Gleeson, Don Cheadle, Mark Strong mfl.

Produktionsbolag: Reprisal Films/Element Pictures/Aegis Film Fund mfl.

År: 2011

Längd: 96 min

Land: Irland

Svensk åldersgräns: Ej bedömd (IMDB), gränsfall mellan 11 och 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1540133/


Gerry Boyle kanske inte är världens mest konventionella polis, men ingen kan säga annat än att han är duktig på sitt jobb. När ett mord inträffar i den sömniga lilla landsortshålan Boyle är stationerad i dras han in i ett mycket större fall än han  någonsin kunnat ana.


Irland har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och de flesta filmer som brukar hitta ut från ön brukar vara sevärda. Det är också fallet med The Guard även om den har vissa problem. Filmen kan summeras med en replik som Don Cheadles karaktär yttrar: "You know, I can't tell if you're motherfucking stupid or motherfucking smart!". Det är också mitt intryck av filmen i stort. Karaktärerna, speciellt Brendan Gleesons Boyle, är väldigt välskrivna och dialogen är smart och rolig. Dessvärre är historien i sig ganska fattig och vill inte ta fart. Vi har sett det förr, både i bättre och i sämre tappningar. Manuset återspeglar också detta - smått briljanta scener blandas med transportsträckor.


McDonaghs regi är helt okej för att vara ett förstlingsverk. Det är kanske ingen sprudlande skådespelarregi men Gleeson och Cheadle har tillräckligt bra kemi tillsammans för att scenerna med dem tillsammans funkar riktigt bra. Fotot är riktigt snyggt, men det har troligen mer med den fantastiska irländska naturen att göra än det rent tekniska arbetet i sig.


The Guard är, trots sina brister, en riktigt mysig film som jag kan rekommendera till alla som liksom mig har en svaghet för Irland. För er andra finns det både bättre och sämre filmer på samma tema.


Betyg: 3+ feck, feck, fecketi, feck av 5 möjliga

Av Ulf - 23 september 2011 20:00



Från att jag såg den på Fantastisk Film Festival någon gång under det tidiga 00-talet har Donnie Darko (2001) varit en av mina favoritfilmer. Den magiska kombinationen med mysterium, coming-of-age, metafysik och kärlekshistoria är fortfarande bland det bästa jag sett.


Scen: "The Killing Moon will come too soon"


Filmens första scen och vilket sätt att börja! Musiken går rakt in i mitt postpunk/tidig goth-hjärta och fotot sätter tonen för hela historien som följer. Kärlek vid första ögonkastet!



Av Ulf - 20 september 2011 20:27



Det finns vissa filmer jag aldrig kan släppa. David Lynchs Wild At Heart (1990) är en av dessa. Förutom att vinna Guldpalmen i Cannes innebar filmen också ännu en Oscarsnominering för en av Lynchs filmer (Best Supporting Actress - Diane Ladd). För mig personligen var Wild At Heart mitt första möte med David Lynchs långfilmer. Lynchs fantastiska, våldsamma och vackra värld innebar kärlek vid första ögonkastet. I ett återkommande inslag här på bloggen ska jag visa upp några valda scener från diverse filmer som på något sätt påverkat mig som filmdåre, positivt eller negativt. Vi börjar alltså med Wild At Heart.


Scen: "You fellows have a lot of the same power E had"


Kontext: Sailor och Lula är ute på sin första utekväll efter Sailors långa fängelsestraff. En något överförfriskad kille försöker stöta på Lula... det skulle han inte gjort. Men det är inte poängen. Poängen är bandet Powermads tolkning av Elvis Prestleys Love Me. Foto, ljudproduktion, musik, det överteatraliska skådespelet - allt är friggin perfekt!


Av Ulf - 19 september 2011 21:29


Regi: Tony Maylam

Manus: Peter Lawrence & Bob Weinstein

Medverkande: Brian Matthews, Leah Ayres, Jason Alexander mfl.

Produktionsbolag: Miramax Films & The Cropsy Venture

År: 1981

Längd: 91 min

Land: Kanada/USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0082118/


En vaktmästare på ett sommarläger får livshotande brännskador av ett spratt som går alldeles fel. Fem år senare återvänder han till lägret för att ta sin hämnd.


Det är kul att recensera slashers - ovanstående är egentligen allt ni behöver veta. Sedan är det den sedvanliga mixen med våld, överdrivna karaktärer och lite naket. Trots detta är The Burning en bättre film än många av sina genresyskon från tidigt 1980-tal. Peter Lawrence & Bob Weinstein tar sig tid att presentera karaktärerna ordentligt och bygga upp en helt okej suspens innan saker verkligen sätter igång. Det märks också att regissören, Tony Maylam, har sett och inspirerats mycket av de italienska giallofilmerna från främst 1970-talet. Point of view-kameraarbetet fungerar väldigt bra och fick mig inte minst att tänka på Dario Argento om än i lite mindre skicklig version. Vad som däremot drar ner betyget något är det väldigt märkliga och malplacerade soundtracket av Rick Wakeman, kanske mest känd från bandet Yes. Hans synthmattor, ofta i fantasydoftande kompositioner, tar i vissa fall tittaren helt ur filmen.


The Burning är en slasher från tidigt 80-tal som ligger klart över genomsnittet. Det är tekniskt kompetent, skådespelarna för det mesta ganska okej och manuset simpelt men fungerande. Rent film- och tv-historiskt är filmen också intressant, inte minst eftersom det är både Jason Alexanders och Holly Hunters första filmroller vi kan se här. Rekommenderas för genrefans! Nu måste jag se till att skaffa mig den kitschiga postern.


Betyg: 3+ häcksaxar som måste vara tillverkade av Ginsu av 5 möjliga

Av Ulf - 18 september 2011 12:31


Regi: Kelly Asbury

Manus: Kelly Asbury/Rob Sprackling/John R. Smith mfl (baserad på William Shakespekares pjäs Romeo & Juliet)

Medverkande: James McAvoy, Emily Blunt, Ashley Jensen mfl.

Produktionsbolag: Rocket Pictures/Miramax Films/Starz Animation

År: 2011

Längd: 84 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns: Barntillåten

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0377981/


I Shakespeares hemstad, Stratford-upon-Avon, ligger två familjer av trädgårdstomtar i bitter fejd med varandra. På ena sidan familjen Capulet och på den andra sidan familjen Montague. Hos familjen Capulet är Juliet rejält uttråkad på sin "upphöjda" position som bokstavligen är på toppen av en piedestal. När hon får syn på en fantastisk blomma i en angränsande trädgård smyger hon sig ut för att hämta hem den. Vad hon inte vet är att samtidigt är Gnomeo från familjen Montague ute på otyg...


Det här är givetvis William Shakespeares klassiska tragedi Romeo & Juliet i ännu en nytappning. Filmen låter oss redan i första scenen veta att, ja, den här historien har berättats åtskilliga gånger men aldrig riktigt så här. Tyvärr verkar det som att manuset, trots denna uppdragsbeskrivning, inte riktigt vågar ta ut svängarna. Gnomeo & Juliet är en ganska söt bagatell som blinkar åt vuxenpubliken då och då (bland annat med väldigt roliga cameo-röstskådespelare som Ozzy Osbourne, Hulk Hogan och Patrick Stewart som barden själv) men efter att ha vant mig vid animerad film från Hollywoods drömfabriker som fungerar lika bra för vuxna som barn måste jag säga att jag blev lite besviken.


Vissa saker, som tidigare nämnda röst-cameos, är väldigt bra. Patrick Stewarts väldigt sarkastiska tolkning av Shakespeare är en fröjd att höra och Hulk Hogans infomercial om gräsklipparnas gräsklippare borde vara eget extramaterial på dvd-utgåvan. Soundtracket är en märklig mix av riktigt bra, 50-talsnostalgidoftande pop, och riktigt usla sångnummer insprängda här och där. Animationen är däremot lysande rakt igenom och tillsammans med de övriga positiva aspekterna, och det faktum att det är Shakespeare för barn, bör landa filmen en nominering för bästa animerade film nästa Oscarsgala. Sammanfattningsvis, en okej film, en bra idé, ett bra tekniskt genomförande men ett sisådär manus.


Betyg: 3 tomtar på loftet av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12
13 14
15
16
17 18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29 30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se