Alla inlägg den 30 juli 2010

Av Ulf - 30 juli 2010 15:48


 


Regi: Maria Lease

Manus: Maria Lease

Skådespelare: Denise Crosby, Rip Torn, Candace Hutson mfl.

Produktionsbolag: Channeler Enterprises

År: 1991

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15 år


Elliot Wade flyttar till en mexikansk landsortshåla för att starta upp byns gamla dockfabrik. Fabriken är minst sagt i skriande behov av ett besök från Simon & Tomas men uppe på hyllorna står det redan ett dussintal färdiga dockor som lämnats kvar av förra ägaren. Samtidigt, en liten bit därifrån, öppnar en arkeolog vad han tror är en gammal mayagrav. Han släpper löst något som nog borde förblivit instängt...


Ibland undrar jag hur snacket på filmbolagen går när man gör en sådan här film. "Tja, jag har ett manus om mördardockor. Skulle det kunna vara nåt?" "Ja! Vi lägger en mindre budget på det här eposet och sen lutar vi oss tillbaka och ser stålarna rulla in!" Eller nåt. Hur som helst är det här precis vad jag väntade mig - en popcornslasher utan särskilt mycket hjärna. Works for me.


Denise Crosby lämnade Star Trek: The Next Generation (1987 - 1994) för att hon var rädd för att hennes karriär skulle bli lidande. Ja...just det ja. Crosby gör ett ganska okej jobb i den här filmen. Rip Torn, en gång Oscarsnominerad för Cross Creek (1983), får spela en klyshig arkeolog som har ungefär lika stor respekt för fornminnen som talibanerna. Candace Hutson är också rätt skön som den tioåriga dottern som blir lite väl intresserad av gamla mexikanska dockor.


Manuset har hål i sig stora att köra gaffeltruckar igenom, men hade vi väntat oss något annat? Mexikanerna framställs som otroligt vidskepliga män med sombreros som käkar burritos dagarna i ända, alternativt väldigt katolska kvinnor med vippiga kjolar. För att alla mexikaner är som en Taco Bell-reklam i verkligheten! Regin är, tja, knappt där. Den är usel men inte så pass usel att den förhindrar en från att följa filmens "logik". Det är också den enda film som Lease regisserat. Undrar varför? Vissa scener är dock fruktansvärt omedvetet roliga. Ett exempel är killen som fastnar i en symaskin, får en hjärtattack (i en slasher...really) och spenderar sina sista sekunder i jordelivet med att nypa sig själv i bröstvårtorna. Filmkonst, mina damer och herrar.


Ja, jag klagar och klagar, men som jag sa inledningsvis är den här filmen helt enkelt vad man förväntar sig. Den är inte smart, inte överdrivet våldsam för att vara en skräckrulle, men den funkar ändå rätt bra helt enkelt på grund av att den aldrig försöker vara något den inte är. Filmen är skräp och de inblandade visste att den var skräp. Som sömning underhållning någon kväll är den dock godkänd.


Betyg: 2- nippletwists av 5 möjliga

ANNONS

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Skitfin kultur med Blogkeen
Följ Skitfin kultur med Bloglovin'

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se